Min särbo vill inte bli sambo

Jag känner såhär. Om du känner att ni inte blir älskade lika mycket som ni älskar honom och hans familj så är det verkligen inte läge att flytta ihop.

Jag skulle börja med att begränsa övernattningarna till en nivå där du känner dig bekväm. Du har helt rätt i att ditt yngsta barn inte ska behöva flytta fram och tillbaka hela tiden. Det blir ju jättejobbigt. 

Menar med älskade att han inte vill bli så exklusiv som mig och barnen att bli sambo. För övrigt känner jag mig älskad utom den frågan.

Jag förstår honom.

Rozz: utveckla gärna din kommentar. Ingen har nytta av din åsikt utan vidare förklaring. Det var liksom inte sakfrågan utan hur jag ska lösa det praktiskt

Ni har varit ett par i sju månader, ni har båda barn. Låter sunt att vänta med flytt

Kan det vara mer som ligger bakom förutom att det är jobbigt att flytta? 7 månader som par är inte superlänge, även om ni känt varandra längre.

Hur är det tänkt att den gemensamma bostaden ska vara? En hyreslägenhet? En gemensam villa? Kan det finnas ekonomiska aspekter han funderar på men inte vågar/orkar säga och skyller på att det är jobbigt att flytta? Att göra husaffärer ihop är så mycket mer än att ta bort något opraktiskt som att packa och bo på två ställen.

Sen tycker jag som redan har skrivits ovan, sov mindre hos särbon om du känner att det blir jobbigt för det yngsta barnet.

Mitt svar blir ändå detsamma, hans känslor är inte desamma som dina och som påpekats av andra inlägg här ovanför - ni har inte varit tillsammans så särskilt länge. Ta det lugnt och vänta i något år innan ni förändrar livet för alla era barn och er själva. 

Jag vill inte heller vara sambo. Varför utmana ödet?

Tycker särbon tänker sunt.

Inget som säger att ni måste ses så ofta om du tycker det är så jobbigt.

Bara för att man är ett par så innebär det inte att man måste umgås varje dag.

Aldrig fattat varför en del har så bråttom att flytta ihop om barn finns inblandade.

Det känns ju som en lite konstig slutsats. Jag vill aldrig bli sambo men tror inte minförmåga att älska är mindre än andras för det.

Vad gäller det övriga tycker jag att det är rimligt att göra så mycket somdu känner dig bekväm med. Känner du att det räcker att sova över hos psrtnern när du inte har barnen gör du så. Lika rätt som han har att inte vilja flytta ihop, lika rätt hsr du att inte viljsa leva i kappsäckar med hela familjen.