Gravid igen efter MA, hur tänker man positivt?

Beklagar ditt ma men stort grattis till din nya graviditet!

Förstår helt och hållet din oro. Jag och min sambo har två änglabarn och jag gick igenom ett ma i v9 innan vår Stella kom till världen december 2019.

Jag har riskgraviditet och risk för hotande förtidsbörd. Vad som har hjälpt mig är att prata. Prata prata prata. I forum, med vänner, familj och psykolog.

Vår första som kom i v.25 och klarade sig inte, vår dotter dog i magen i v.25. Så när jag närmade mig v.25 så hade jag sådan ångest och fick göra många ultraljud.

Men på något sätt när jag gick över v.25 så kände jag mig som en tickande bomb. Ungefär som -när slår nästa storm till?

Men efter några veckor så kändes det ändå bättre, man fick hopp och jag fick enormt stöd av vården också.

Du kan be om samtalsstöd via din BM.

All lycka :)

Åh kan inte tänka mig hur du mått, förstår att det måste varit så jobbigt! Vad innebär risk för hotande förtidsbörd?

Ja, jag pratar massor med vänner och det hjälper faktiskt. Alla är så stöttande men ändå så finns den där känslan där inne:( man vill ju bara så gärna att det ska gå an!

Min bm vill inte ge mig tidigt ul här och det förstår jag väl samtidigt i dessa Corona tider, så jag bokade ett privat men vill ju helst gå på ett varje vecka haha...

Kan tänka mig lyckan när ni fick er Stella! Efter regn kommer solsken :)

min 6e graviditet var ett ma. Exakt som för dig fick jag veta det i v 12 och det hade dött i v 7. Jag hade dock misstänkt att något inte stämde men försökte tänka possitivt så länge jag inte blödde. En vecka efter det kostaterade ma så kom det ut av sig själv. Jag var så ledsen. Sen valde vi att lägga det på is ett tag. Men jag blev gravid igen ett år senare. Födde en frisk pojke samma månad och samma dag som mitt ma barn varit beräknat. Hur stora är oddsen? Min yngsta son var beräknad den 18/11 vilket var samma dag som mitt Ma var beräknat. Han föddes dock i v 38+2 den 6/11.

Viseversa, tänkte också att man skulle tänka positivt så länge jag inte blödde något. Speciellt när brösten ömmade och illamåendet fanns där.

Oj! Riktigt sjukt, men så fint samtidigt. Känns verkligen som att det var menat :)

Ja gyn jag var på efter mitt ma sa att mitt det antagligen berodde på att det inte var ett livsdugligt foster. Jag har inte haft problem med mf eller ma innan.

Har varit gravid 7 gr med mitt ma inräknat och 6 av dom gångerna blev det friska fullgågna barn. Så jag vill tro att fostret var sjukt och kroppen själv sållade bort det. Sorgligt ja men känns som det fanns en anledning. 

Så bara för att du fått ett ma innan så betyder det inte att det händer igen. Denna gång kan det mycket väl gå vägen. Ta en dag i taget och försök att njuta.

Jag valde att denna gång boka in ett privat vul i v 8-9 för att se så "den" levde. Vilket det gjorde. Visst kan det hända ändå men var ändå lugnande att se ett litet pickande hjärta på skärmen. 

Sen hade jag kub i v 12 och sen rul i v 20 då vi fick veta att vi skulle få en pojke. Sen hade jag 3d ul i v 30 vilket var såååå coolt. Och nu är lilla Atlas ansrt 6 mån gammal och världens sötastre bebis(såklart) 

Nu räcker det med ungar här. Nu har vi tre flickor och tre pojkar. 

Jag har försvagad livmoderhals så risken är stor att jag föder för tidigt. Så jag opererar in cerklage (man syr ihop Livmodertappen) och sen blir jag i princip sängliggandes från v.15.

Hoppas ultraljudet kan få dig att må lite bättre. Men förstår vad du menar med att man vill göra varje vecka. Vet inte hur många ultraljud jag har gjort haha.

Vad som fick mig att tänka bättre var att i de allra flesta fall så går det bra. Vi drabbades av den sjukaste otur någonsin. Läkarna vi träffade hade aldrig vart med om detta innan.

Och det slutade ju bra tillsist. Vi saknar våra barn oerhört mycket och dom är em stor del av vårt liv.

Hopppas tiden springer iväg för er och att ni snart har er lilla hos er :)

Hej, jag är nästan i samma sits som dig och undrande jag med. Her inte tagit ett gravtest ännu men känner igen förändringarna i kroppen (har ett MF i sept 2019 och ett MA i jan 2020 bakom mig), min mens är utebliven sen 1,5 vecka och min temp är fortsatt hög. Borde vara i 4+5 idag om jag räknat rätt. 

Varför jag inte tagit ett gravtest ännu är för att jag upplever det som ett mer definitivt svar på att det är en graviditet och att jag nu kan leva i limbo. Tror mest att det är rädslan för att börja hoppas om det sedan ej blir bra. Velar mellan att ringa BM för ett tidigt vul i v.8 (gjorde det med mitt MA), eller att boka in ett privat vul i v.6 eller 7 redan. Försöker att inte riktigt tänka på det nu eftersom det är så tidigt men märker ändå att tankarna far dit alltför ofta. 

Beklagar ditt MA och jag förstår din oro och din rädsla. All lycka till din nya graviditet!

Ja, man får vara glad på ett sätt att kroppen förstår att det inte är ?friskt? eller vad man ska säga. Men det gör ju så ont ändå! Vad skönt att du fått fina friska barn trots ditt ma. Tyvärr slutade detta i missfall för mig då jag var på sjukhuset idag och gravtestet där var negativt, har inte börjat blöda än men det kommer nog snart. Får ta nya tag..

Åh, jag håller mina tummar för dig! Har du tagit test än? Eller ska du vänta? :) spännande är det varje gång!!

Gravtest var negativt idag så blev inget för mig denna gång, ma i januari och nu väntar jag på missfall.. är glad att jag lyckats bli gravid dom två gångerna vi ni försökt på första försöket, men tråkigt att det inte går vägen :/

Oj, det har jag aldrig hört tidigare! Tack för alla lyckoönskningar men åkte in till Gyn idag pga oro, ville göra vul, men då var gravtest negativt så denna gång gick det inte heller vägen tyvärr. Min sambo har en dotter sen tidigare så jag hoppas det inte är något ?fel? på oss. Man blir ju så orolig dock :(

Jag fick missfall I v13, antagligen ofostrig graviditet som tillslut kom ut spontant. Har aldrig haft så ont i mitt liv!

Efter missfallet blev jag gravid på andra försöket igen och hade väldigt svårt att känna ordentlig glädje. Blev snarare att jag stängde av och bara gick och väntade på att något skulle hända denna gången också. Men...idag ligger jag här med min nyfödda son på bröstet och är så glad för att jag vågade och tog mig igenom graviditeten.

Jag upplevde väldigt lite stöd från sjukvården under mitt missfall. Förstår såklart att det är vanligt, att det inte är farligt osv, men det var fortfarande något helt nytt och läskigt för MIG och jag tyckte det var jobbigt att vården var så nonchalant. Däremot hjälpte det mig i efterhand att ta upp det med Aurora och psykolog och jag tror att det är nyttigt att våga be om hjälp om man känner att man inte klarar av att hantera känslorna!

Vad mysigt att du har en liten bebis, måste vara så underbart! Speciellt efter missfall/ma, det är en så jobbig orokänsla när man väl ska försöka igen. Håller med dig om stödet där och då, samma för mig. Jag stod ute i korridoren på sjukhuset och stortjöt, vill aldrig gå igenom det igen. Dom säger ju tredje gången gillt :) känns så skönt att skriva av sig och dela erfarenheter. Så viktigt att förstå att man inte är ensam i allt detta.

Förstår dock inte varför sköterskan sa att gravtestet var negativt när jag tog en sticka nyss som ger utslag? Jag förstår att graviditeten inte kommer att fullföljas med tanke på det svaga strecket men still... skillnad på negativt och svagt. Hur tänker ni?

Vilket märke har du på testet? Jag ser ju helt klart två streck, och även om det är svagt så kan det ju kanske ha med märket att göra. Har du tagit ett test med samma märke innan där strecket varit starkare?

Det är testlagrets egna stickor, det jag tog förra veckan var betydligt starkare så något har ju gått fel men ett streck visar ju att jag har hcg i kroppen så att sköterskan fick ett negativt test tycker jag är konstigt. Ska ta ett digitalt efter jobbet men då kan hon ju inte bara säga att jag ska vänta på min mens om det är ett ma. Senaste ma upptäcktes efter 6 veckor utan att min kropp förstått att det var dött, vill gärna inte genomgå samma sak igen :(

Tack! Jag tog ett test i helgen, mest för att bekräfta det jag redan visste. Insåg väl att det egentligen inte spelar någon roll om jag tar det eller inte om jag vet att jag är gravid. Men ändå.. Nu är väl frågan vad nästa steg är..

Verkligen tråkigt att höra att det verkar vara ett mf på gång. Men hur kan det vara negativt på gravtesten redan? Borde du inte ha tillräckligt med hcg för att ge utslag som en graviditet? Kanske är min okunskap blottad här men om du testade dig positivt så borde väl det fortfarande vara positivt tills kroppen väljer att göra något åt sin verksamhet, så att säga. Eftersom kvinnor ett tag efter ex. ma testar positivt pga av detta. Jag är inte så insatt i svaga och starka streck på stickor men hur var ditt första streck, det som visade på att du var gravid? Blir de svagare om ett mf är på gång?

Det är verkligt konstigt att säga att du ska vänta på din mens. Det kan ju ta veckor innan kroppen reagerar! Och förstår verkligen att du inte vill, och ska inte, behöva gå igenom flera veckor igen på samma sätt. 

Du säger säkert detta till dig själv och får säkert höra/läsa det på många andra håll, men det är ju bra att du kan bli gravid och att kroppen på något sätt är en helt fantastisk sak som på något sätt kan självreglera sig. Jag brukar tänka att kroppen gjorde sitt bästa och förstod i ett tidigare skede att detta inte skulle bli nå bra. Bättre att det sker tidigt än sent i graviditeten. En får vara glad för det. Sen är ju frågan om en kan fullfölja en hel graviditet men det är en annan femma. :)

Hur har det gått nu, har du testat igen?

Så du var gravid? Grattis vad kul!! Håller alla mina tummar för dig????

När ett missfall är på gång så blir gravtest svagare, denna gång skötte kroppen det snabbt och på egen hand som tur. Jag började blöda igår så nu väntar jag bara på att det ska avta så vi kan försöka igen. Tredje gången gillt säger man väl? ;)

Är så glad att jag slapp ytligare ett ma, det var det värsta hittills.. :)

Tack! Håller tummarna jag med! :)

Skönt ändå att kroppen tar hand om det på naturlig väg, även om det såklart är otroligt tråkigt. Det är väl så, bara att gå igenom det som sker nu och sen ta nya tag. Hoppas att det går vägen tredje gången! All lycka till dig!