Gravid igen efter MA, hur tänker man positivt?

Beklagar ditt ma men stort grattis till din nya graviditet!

Förstår helt och hållet din oro. Jag och min sambo har två änglabarn och jag gick igenom ett ma i v9 innan vår Stella kom till världen december 2019.

Jag har riskgraviditet och risk för hotande förtidsbörd. Vad som har hjälpt mig är att prata. Prata prata prata. I forum, med vänner, familj och psykolog.

Vår första som kom i v.25 och klarade sig inte, vår dotter dog i magen i v.25. Så när jag närmade mig v.25 så hade jag sådan ångest och fick göra många ultraljud.

Men på något sätt när jag gick över v.25 så kände jag mig som en tickande bomb. Ungefär som -när slår nästa storm till?

Men efter några veckor så kändes det ändå bättre, man fick hopp och jag fick enormt stöd av vården också.

Du kan be om samtalsstöd via din BM.

All lycka :)

Ja gyn jag var på efter mitt ma sa att mitt det antagligen berodde på att det inte var ett livsdugligt foster. Jag har inte haft problem med mf eller ma innan.

Har varit gravid 7 gr med mitt ma inräknat och 6 av dom gångerna blev det friska fullgågna barn. Så jag vill tro att fostret var sjukt och kroppen själv sållade bort det. Sorgligt ja men känns som det fanns en anledning. 

Så bara för att du fått ett ma innan så betyder det inte att det händer igen. Denna gång kan det mycket väl gå vägen. Ta en dag i taget och försök att njuta.

Jag valde att denna gång boka in ett privat vul i v 8-9 för att se så "den" levde. Vilket det gjorde. Visst kan det hända ändå men var ändå lugnande att se ett litet pickande hjärta på skärmen. 

Sen hade jag kub i v 12 och sen rul i v 20 då vi fick veta att vi skulle få en pojke. Sen hade jag 3d ul i v 30 vilket var såååå coolt. Och nu är lilla Atlas ansrt 6 mån gammal och världens sötastre bebis(såklart) 

Nu räcker det med ungar här. Nu har vi tre flickor och tre pojkar. 

Hej, jag är nästan i samma sits som dig och undrande jag med. Her inte tagit ett gravtest ännu men känner igen förändringarna i kroppen (har ett MF i sept 2019 och ett MA i jan 2020 bakom mig), min mens är utebliven sen 1,5 vecka och min temp är fortsatt hög. Borde vara i 4+5 idag om jag räknat rätt. Varför jag inte tagit ett gravtest ännu är för att jag upplever det som ett mer definitivt svar på att det är en graviditet och att jag nu kan leva i limbo. Tror mest att det är rädslan för att börja hoppas om det sedan ej blir bra. Velar mellan att ringa BM för ett tidigt vul i v.8 (gjorde det med mitt MA), eller att boka in ett privat vul i v.6 eller 7 redan. Försöker att inte riktigt tänka på det nu eftersom det är så tidigt men märker ändå att tankarna far dit alltför ofta. Beklagar ditt MA och jag förstår din oro och din rädsla. All lycka till din nya graviditet!

Jag har försvagad livmoderhals så risken är stor att jag föder för tidigt. Så jag opererar in cerklage (man syr ihop Livmodertappen) och sen blir jag i princip sängliggandes från v.15.

Hoppas ultraljudet kan få dig att må lite bättre. Men förstår vad du menar med att man vill göra varje vecka. Vet inte hur många ultraljud jag har gjort haha.

Vad som fick mig att tänka bättre var att i de allra flesta fall så går det bra. Vi drabbades av den sjukaste otur någonsin. Läkarna vi träffade hade aldrig vart med om detta innan.

Och det slutade ju bra tillsist. Vi saknar våra barn oerhört mycket och dom är em stor del av vårt liv.

Hopppas tiden springer iväg för er och att ni snart har er lilla hos er :)