Hur såg du att din kollega var intresserad?

Han berömde och gav mig komplimanger om mig som person och hur jag sköter mitt jobb. Även på messenger ibland.

Han sökte ofta kontakt mest jobbrelaterat men även för att skoja lite och kivas eller småretas. Inte på något otrevligt sätt alls , jag tror att han nog är eller var intresserad men inte tog steget . Nu har han på ett sätt dragit sig undan och det är inte som det brukade vara... Saknar det faktiskt även om jag inte vet riktigt hur jag känner för honom.

Kanske han är osäker just för att det är på arbetet eller något annat. Vi arbetar inte nära varandra eller direkt med samma uppgifter även om vi måste ha en viss kontakt i arbetet, men det behöver inte vara mellan fyra ögon utan mail fungerar också. 

Nu är jag inte helt säker på att han var/är intresserad såklart :)  Men min känsla säger det iallafall haha

Har du någon på ditt arbete?

Har råkat ur för det men för mig var det dock obehagligt.

Han brukade dyka upp i korridoren vid mitt kontor för att kopiera papper (han hade kopiator på sitt våningsplan men kom ändå ner 2 våningar). I samband med det skulle han titta in i enbart mitt kontor för att säga tex "Hej Anna, har du haft en mysig helg?". Visste i början inte ens vem han var, vad han hette eller vilken avdelning han jobbade på. Efter några månader började han luncha i lunchrummet på mitt våningsplan. Kommenterade nästan alltid min mat och var allmänt övertrevlig, fast på ett creepy sätt, mina kollegor reagerade också på hans sätt mot just mig. Jag var alltid kort i tonen mot honom för att markera att jag inte alls är intresserad. (Jag är lyckligt gift sedan 10 är tillbaka och älskar mitt liv och äktenskap). Jag var 34 år och han 57 år gift, 3 barn varav ett myndigt barn (vet hans ålder då jag har en yrkesroll där jag hanterar företagets personuppgifter). Han skickade ett foto på sig med internposten med en postit lapp på "Om du vill ha något fint att titta på". Han kunde ibland maila och skriva att min parfym doftade så gott idag.

När jag och min kollega (som jag ävem umgås med privat) pratade på lunchen oss emellan om att träna yoga tillsammans så bjöd han in sig och sa att han också kommer på yogan.

Jag satte upp foto på mig och min man på mitt skrivbord, gillar egentligen ej att blanda in privatliv med jobb men kände att jag behövde visa att jag faktiskt har en man trots att jag klart och tydligt hade sagt det till honom.

Thanks but no thanks.

Tack och lov så fick han ej förlängt vikariat.

Var en stegvis process, vi sökte upp varandra mer och mer på jobbet, pratade först jobb, sen intressen och privatliv. Båda la ut lite krokar om att göra något efter jobb. Kom inte ihög vem som nappade först. Gick ut några gånger. Hängde sen ihop ett halvår ungefär. Då fick hon nytt jobb och flyttade.