Att vara fattig i världen innebär att bara äta en gång om dagen. Att aldrig gå till doktorn. Att ungarna måste gå till allmänna skolan.
Att vara fattig i Sverige innebär att man måste välja mellan att reparera bilen och att köpa ny diskmaskin när den gamla är sönder. Att barnen nästan alltid får andras kläder. Att för det mesta vara arbetslös. Att kunna åka på semester en gång var femte år, även inom Sverige. Att bo i ett område där man är rädd efter kl. 22.
?Att ungarna måste gå till allmänna skolan.?
Eller ungarna måste gå till jobbet och aldrig gått till skolan.
Ja, det reagerar jag också på. Som om friskolorna måste vara bättre! Det finns många rötägg bland dem.
Ja, det reagerar jag också på. Som om friskolorna måste vara bättre! Det finns många rötägg bland dem.
Sjukpensionär här. Om TS tror att det han skriver är fattigdom i Sverige så är det bara att beklaga. Jag kan inte välja mellan bilen eller diskmaskinen, för jag har inte råd att äga någotdera. Jag har lite tur i alla diskmaskinen ingår i hyran och att den så klart lagas eller byts av värden om den går sönder men jag har inte alltid råd att köpa diskmaskinsmedel. Jag är inte arbetslös, jag är avskriven, vilket är en stor sorg. Semester kan jag titta i stjärnorna åt. En övernattning på en åladsbåt tar jag en gång om året, det unnar jag mig faktiskt. Hytten kostar bara 80 kr. Middagen är för dyr så jag brukar ha med mig några mackor. Jag lever gott på frukosten nästa dag istället. Men jag är inte rädd för att gå ut hemma efter 22. Det är tyst och lungt då så där omkring brukar jag ta en långprommenad. Som tur är har jag inga barn.
Angående det Rudbeckius skrev angående en viss levnadsstandard så kan jag stryka alltihop förutom uppvärmningen av bostaden för den ingår i hyran. Jag fasar för den dag datorn klappar ihop för då blir jag helt isolerad och kan inte längre kontakta omvärden om det skulle hända något.