Min stora kärlek bedrog mig
Hej.
Jag ska försöka framföra det jag vill ha sagt på ett så neutralt sätt som möjligt, utan vare sig skuld eller oskuld.
Träffade mitt numera ex i slutet på förra året, hade precis kommit ur ett väldigt destruktivt förhållande så jag lekte mest runt, dejtade några stycken flyktigt och försökte koncentrera mig på barnen och mina intressen.
Det började som det alltid börjar för mig och mina ?kvinnor? starka känslor och förhärligande utan vare sig vett eller rationellt tänkande dessutom var hon ärlig och rak med att hon hade ?Borderline?. Vi började dejta och Jag upptäckte väl ganska fort att den här tjejen aldrig tog initiativ till något som kunde innebära en risk och att hennes reaktion på sårbarhet var att avskärma sig och lägga beslag på vår ?trygghet vilket fick mig att känna en stark misstro och oro, hängivelsen och förhållandets utveckling låg i mitt knä, så mycket förstod jag.
Men det var något med henne som gjorde mig svagare än någonsin förut, hennes utstrålning och sexighet fick mig att vilja ha något äkta igen, hon blev min och jag var så otroligt kär.
Det var första gången för mig som jag vågade öppna mig helt och lägga mina känslor i relationens sårbara famn, vara 100% ärlig, trogen och öppen för diskussion. Iaf så tog hon och åkte iväg på en längre tjänsteresa under lite drygt en månad, jag var förstörd, rädd och sårbar för vad det skulle innebära för oss så jag försökte avsluta det hela för att skona mig själv och henne men vi kom fram till att vi skulle kämpa tillsammans för att överleva, detta var även första gången hon visade våld (i samband med att jag sa att jag ville avsluta) men jag är en stor man och har egentligen inga problem med det.
Hon åker iväg och under tiden vi är ifrån varandra så kämpar jag mycket med min tillit pga stället hon befinner sig på ( mycket sex, droger och fest). Jag gör bort mig flera gånger, behöver mycket bekräftelse, känner inte igen den jag är eftersom jag alltid varit den starka och logiska i relation till andra. Även hon visar en stark svartsjuka under denna tid, lägger återigen beslag på vår trygghet till och från, förändrar sitt sätt att skriva beroende på om hon är mottaglig för mig eller inte, jag lär mig att punkter och avsaknad av emojis innebär arbete. Jag känner att jag börjar bete mig väldigt mycket som henne, det är svårt att förklara men jag tappar liksom mig själv på något sätt och är mer som en spegel för att skydda mig när hon stänger mig ute, små gester och handlingar som känns som små hugg i hjärtat.
Iaf så ses vi äntligen efter den där tiden ifrån varandra, vi åker iväg på en 2v semester vilket blir fantastiskt iaf till en början, jag som är loj och laidback har inställningen att allt ordnar sig, lever på minuten som vanligt, hon behöver planering och det skär sig lite. Vi blir båda svartsjuka och hon får ganska rejäla utbrott flera gånger mot slutet men vi kommer väl ofta fram till orsaken och pratar ut, känner mig ofta som en klok farbror eller psykolog vilket jag hatar.
Vi kommer hem och hon dippar totalt, blir jättenere, otrevlig och jätte svartsjuk, jag fattar verkligen ingenting av det som händer.
Hon ligger med mobilen hela tiden, spelar spel, pratar inte med mig, visar ingen kärlek eller utrycker egentligen någonting, sex är uteslutet vilket beror på enligt henne, att hon börjat med p-piller igen.
Vi bråkar och tiden går, alkohol är vardag för henne, ett par flaskor vin i veckan men ofta mer och godis i mängder dvs tröstätande. Vi slutar vara glada och allt faller in i något slags mörker av missnöje.
Vi bråkar om sociala medier, hon har vid den här tidpunkten med känslomässig manipulation (gör du inte som jag vill så älskar jag dig inte men jag kräver inget) vilket gör så hon slipper känna sig krävande, fått mig att radera i stort sett alla kvinnliga kontakter och följare som jag haft ytliga relationer med, det är dock helt okej för mig eftersom jag bara behöver min kvinna och hennes uppmärksamhet är allt jag behöver, om jag nu kunde få en gnutta utav den.
Hennes sociala medier och chatt appar är dock fulla av män män och åter män, ser hur hon gått tillbaka och gillat gamla bilder ala ?puffar? hur hon slutar och sen börjar följa snubbar och verkligen blånekar, trots att jag sopar undan alla möjligheter till olika förklaringar, synar hennes beteende och lögner i sömmarna.
Kommer över hennes dator när jag ska skicka ett mejl och kommer automatiskt in på hennes. Där ser jag hur hon aktiverat tinder till och från under dom första 3 månaderna av vårt förhållande. Jag blir orolig och bestämmer mig för att logga in på hennes tinder...inte helt okej men i situationen så kändes det berättigat, dock så har jag dåligt samvete över detta. Iaf så får jag se hur hon snackat med ett tiotal killar under dom första 2 månaderna som vi dejtade. Jag ringde upp, fick utbrott och gjorde slut. Dagen efter kommer till mig och anklagar mig för dataintrång, att jag kränkt henne och att hon bara bjöd hem dom men att ingen kom, hon var med egna ord osäker på var jag stod.
Jag tar tillbaka henne och hon lovar att alltid vara ärlig och aldrig mer ljuga för mig. Vi hoppar in i hjulet igen av stora bekräftelsebehov och misstro. Jag känner att mina känslor för henne börjar plana ut, börjar smått att förakta hennes personlighet och finner henne jävligt tråkigt rätt ut sagt, pratar aldrig om något eller visar någon slags känsla av lycka eller sorg, som en tom och kall maskin med ett stelt ansiktsuttryck och stirrande observerande ögon.
Vi går in i en lite bättre period, min tillit är dock noll, skäms för min ?osäkerhet? som hon uttrycker det, är en riktigt bitch.
Sen en dag så får jag reda på att hon blivit kontaktat (viktigt för henne är att andra tar kontakt inte hon, detta är alltid betonat) med sitt jobb x som hon älskade mer än någonsin. Hon ljuger först och förnekar, sen lovar att det inte är ngt mer sen pressar jag lite mer och som en liten kyckling så hoppar det fram nya saker, flertalet kontakter med denne man hur hon skrivit till honom hur hon saknar deras tid ihop hur dom hade det bra stundtals samt skickat bilder på sig själv. Hon lovade och ljög flertalet gånger, blockerade och ljög om att hon blockat upp honom med motivationen att jag sa ju att så länge dom pratar normalt så har jag inga problem med att dom har kontakt. Jag känner att ingenting hon säger är sant och att precis bevisat att hon kan gå hur långt som helst för att undvika skuld och ånger. Jag dumpar henne igen och tänker inte svika mina principer eller totalt såga min självrespekt i småbitar. Men häromdagen så sitter jag hemma efter att ha snackat med henne på chat under hela dagen, parerat påhopp och försvarat mig själv hur jag fick henne att ljuga hur hon inte vågade säga sanningen osv, hon provocerar mig och sen bekänner skuld och kraschar om vartannat, jag fattar ingenting och mitt känsloliv är i totalt upplösningstillstånd. Jag skriver otroligt elaka saker och beter mig som ett as, kallar henne allt jag kommer på men hon parerar och kontrar och ju mer hon avsäger sig ansvar ju värre blir jag.
Iaf så får jag för mig att jag måste träffa henne en sista gång, ge det någon slags chans. Sticker hem till henne och ringer henne Påväg dit, frågar om hon snackat med killen i fråga och hon nekar men påstår att hennes vännina snackat med killen...lirkar lite och det kommer iaf fram att dom snackat under dagen, jag bryter ihop och säger åt henne att komma ner och öppna men hon vill inte, jag frågar om jag får läsa deras konversation för att få en ärlig chans samt ge henne en ärlig chans men det är absolut inte aktuellt. Kommer upp till henne och spyr ur mig saker som hur, var, när och varför, hon sitter stel och kall som en istapp. Jag tar hennes telefon och tänker ne nu jävlar får det vara nog, då har hon stängt av den. Hon springer efter mig i lght i panik och säger åt mig att ge henne mobilen, hon river sönder mina byxor i ett försök att ta tillbaka den. Jag letar redan på hennes pinkod, skriver in den och går in i konversationen samtidigt som jag märker hur skräcken lyser i hennes ögon. Där får jag se hur hon har en konversation som är allt annat än vänskaplig, där hon uttrycker saknad och saker som ?kom hit? ? kan du komma hit och hålla om mig? ?har plats här om du behöver bo någonstans? osv. Jag blir tom, blir iskall, känner ingenting. Berättar för henne hur jävla vidrig och falsk hon är och löser lite praktiska saker som att redera gamla nakenbilder osv. Hon lägger allt fokus på att dramatiskt ringa snuten över att jag utsatt henne för utpressning och olaga intrång, jag ser på när hon dödar den sista gnutta respekt som fanns kvar. Tar mina sista prylar och går, laddar ner tinder, matchar med 18st och knullar en brud på hennes sida av min säng och gör det klart för Sofie att jag ska ligga, beter mig som en snorunge men all form av makt över min själv har hon, mina känslor är i kras och tjejen som grät ångerfullt och lovade att vara ärlig dagarna innan har nu bytt ut mig och skyller allt på mig.
Ska tilläggas dock att tjejen har ett rätt respektabelt arbete, är instruktör och är vältalig och intelligent. Sen har hon många fina sidor som jag verkligen avgudar. Hennes fina leende, isblå ögon och sexet är det bästa någonsin, men hon är farlig för sig själv och för andra.
Ville bara skriva av mig så jag kan gå in och läsa det här när jag är patetisk, svag och saknar henne.
Jag älskar henne dock men förstår ju att tjejen kommer att sänka sig själv och jag har ingen lust att haka på.
Intressant att höra era reflektioner och kasta gärna skit på mig med, är definitivt inte oskyldig.
Med vänlig hälsning,