Hej! Vill gärna höra erfarenheter från människor som varit gravida under studier. Tänker då både från de som fött innan examen, och de som fött efter examen. Hur har det gått för er? Klarade ni att avsluta studierna som planerat eller fick ni ta en paus? Hur gick det isåfall att återuppta dom? Hur fungerade/fungerar det för er ekonomiskt? Tack!
Jag kommer att föda barn precis i slutet av en kommande kurs. Jag tänker att jag kör plattan i mattan och försöker bli klar så gott jag kan och om det behövs be om lite uppskov (av naturliga skäl) med sista uppsatsen.
Fick barn under studier. Fortsatte plugga som gravid, det mesta på distans. Födde mellan en tenta och sedan tre veckors ledigt innan kandidatuppsatsen skulle skrivas. Så det passade ju bra in 
Skrev sedan kandidatuppsats på distans, och blev gravid igen. Läste magister när jag var gravid med andra barnet och efter hon fötts (12,5 månader efter första). Var inga problem för min del att fortsätta plugga på distans som gravid eller med småbarn.
Med ovanstående sagt: Jag hade en vilande SGI från arbete innan studier, så hade det inte fungerat att plugga på distans med bebis - då hade jag pausat och varit föräldraledig.
Också med ovanstående sagt: Vi var 7 gravida samtidigt som gick det programmet och alla födde inom en månad. Ganska häftigt En tog ett uppehåll på ca 6 månader, men vi andra körde på 
Jag tyckte det var toppen att skaffa barn under studietiden! Tredje kom i november förra året, och jag tyckte det var tio gånger värre att jobba som gravid än att plugga! (Då har jag ändå ett kontorsjobb med full flex och kan arbeta hemifrån)
Blev gravid när jag pluggade distans, fick avsluta studierna pga mitt dåliga mående
Spydde dagligen, o mycket, blev sjukskriven o att fortsätta plugga var inte ens ett alternativ
Jag ska föda om ungefär en månad och tar min examen nästan samtidigt! Gått sista terminen och skrivit examensarbete gravid och det har gått kalas trots kräkande fram till v. 25 haha. Jobbade heltid innan jag började plugga och tog tjänstledigt så har skyddat SGI inför kommande föräldrapenning som jag går på nu direkt efter examen så ekonomin blir helt okej! :)
Sen förstår jag att allt kan hända mellan oss, absolut. Men vi har redan tagit oss igenom otroligt långa tuffa perioder (jag har mått väldigt psykiskt dåligt och två år var jag helt katastrofal och inte alls mig själv tyvärr). Idag mår jag dock bättre och har gjort länge (annars hade jag inte planerat barn nu) men under allt som vi gått igenom där främst jag haft stora problem (och då menar jag tyvärr under flera år) så har han stått stadig som en klippa och tagit hand om oss båda. Jag förstår att det inte är en försäkring på att det alltid kommer vara så, men att vi redan tagit oss igenom detta bland annat gör mig rätt säker på att han kommer göra det mesta för mig och jag för honom.