Varför kan jag inte sluta tänka på henne...

Jag var utbytesstudent under ett år i ett land. Jag var fast besluten om att inte falla för någon tjej där men tydligen så kan man inte riktigt bestämma över såna saker, men jag intalade mig någonstans att jag kunde det...

Jag har innan henne varit nära en tjej och förutom det så har det bara varit meningslöst sex. Men med denna tjejen i den staden, som var en stor stor stad jämfört med där jag bor nu men också rent generellt, så levde jag ett liv jag alltid drömt om. Alltså menar verkligen ett liv som jag alltid drömt om...
När vi dejtade så insåg jag då risken med att komma nära henne och ville göra slut, men hon bestämde sig för att hon skulle flytta hit med mig. Nu för runt ett halvår sedan gjorde vi slut efter att ha haft långdistans i cirka ett halvår med och vi var ihop i totalt i 1 år. Seperationen var ett gemensamt beslut och det som suger är bara att jag verkligen hatar att det inte kunde fortsätta...

Jag var typ lättad när vi gjorde slut för jag visste att vi höll kvar i gamla minnen och levde på hoppet av en lycklig framtid. Men bara för att inte diskutera ämnet så är det 100% så att vi inte borde ha fortsatt och det var med mycket smärta och tårar som vi tog beslutet. Både hon och jag gillade verkligen varandra. Efter att vi har gjort slut så har vi båda två haft lite av ett händelselöst liv, speciellt i samband med corona nu. Men det som jag stör mig mest på var hur mitt liv var exakt som jag drömt om med henne. Jag är också ganska säker på att det kunde ha varit någon annan än henne, det handlade mest om att dela det livet med någon jag verkligen älskade, men ända sedan när jag kom hem igen så var det exakt som jag lämnade det. Har aldrig riktigt levt som jag vill här, har alltid bara suttit av tiden eftersom att jag inte kan leva så som jag vill här och när jag kom hem så fanns samma jobb, samma gamla kontakter(som jag insåg inte var värda särskilt mycket jämfört med många jag träffade där), samma rum som jag växt upp i, ja allt samma som jag lämnade det. Kunde lika gärna somnat en kväll och drömt om hela det äventyret och sen vaknat i exakt samma liv...

Jag har nu varit hemma i ett år och jag har uppgraderat mitt liv ganska så rejält, men jag har under dessa 6 månader inte ens hittat en tjej som jag finner attraktiv. Jag försöker bara jobba på mig själv, men inte en dag går utan att jag drömmer mig tillbaka till den tiden. Jag är inte bekväm med att hon träffar någon annan heller. Jag är på ett sätt glad för hennes skull om hon blir lycklig igen såklart, men samtidigt så vet jag att vi hade varit det, men enbart om vårt liv där hade fortsatt och inte här.

Mitt mål just nu är att fortsätta växa och flytta till den staden igen. Hon bor ej kvar där men älskar verkligen den staden och vill bara ha det livet igen, men tanken på vad jag hade drar ständigt ner mig när jag sedan befinner mig i nuet igen. Hon är den första som jag verkligen älskat och byggde och levde mitt drömliv vid hennes sida och det går som sagt inte en dag utan att jag inte tänker tillbaka på det...

Jag har även läst liknande trådar men jag orkar knappt längre... Vill bara må bra igen och vara lika taggad inför livet som jag var då...