Pseudotvillingar, ge mig pepp och positivt!

Nu är vår dotter förvisso inte fem månader än, men vi har 16 månader mellan våra. Plussade när sonen var sju månader. Bävade för mycket, svartsjuka, hur skulle nätterna bli, kommer man själv bli helt knäckt av att ta hand om två så små barn? Högen av bajsblöjor?!

Hos oss har allt gått jättebra hittills. Sonen är väldens snällaste unge och även om han nog inte fattar fullt ut att han fått en syster så är han fin med henne. Hon har precis upptäckt att han är det mest spännande i världen och de har redan en ashäftig relation. Han har inte uppvisat nån direkt svartsjuka men kan ibland bli ledsen för att jag inte kan vara med honom precis när han vill för att jag tex ammar. Men det får man försöka få till ändå. Läsa bok och mysa kan man ju göra trots att man ammar det yngre barnet.

Vi har fortsatt med sonens rutiner och på så sätt bibehållit en vardagsstruktur. Han går inte på förskolan men ska börja till hösten. Vi har i görligaste mån försökt att få vila på dagen och sånt att sammanfalla. Jag är inte helt död ännu men vi är noga med att dela upp oss ibland så båda får sova nån gång (jag sover dock alltid med bebisen iom ammar). Vi har gått all-in på barnen och gör inte så mycket annat än ägnar oss åt familj ab men våra vänner hajar läget.

Dock ska tilläggas att jag och min kille är hemma båda två och ska vara tills dottern är 7-8 månader. Jag pluggar dock heltid (tog uppehåll en månad när dottern kom). Så kan ni, försök att vara hemma tillsammans länge i början. Spara dagar för det äldre barnet eller ta ut dubbeldagar! det är guld värt att gemensamt hitta vardagslunken och klura ut hur man ska avleda en understimulerad 20-månaders när bebisen vill långamma.

Stort grattis till graviditeten!

Var inte orolig, det kan bli hur bra som helst!

Vi har exakt 1 år mellan vår tvåa och trea. Ettan var 3 år och 3 månader när nummer tre kom. Visst har det varit tufft periodvis men de har alltid tagit hand om varandra, varit snälla och lekt bra ihop. Alla tre är som en liten enhet och tvåan har alltid varit väldigt omhändertagande med trean. Pseudotvillingar kan innebära något helt fantastiskt och den glädjen och gemenskapen de har i varandra är underbar och värdefull.

Min syster är 17 månader yngre än jag så jag kan ge dig den synvinkeln. Jag är otroligt tacksam för att ha en syster som är i stort sett jämngammal, det har och gör fortfarande tillfört enorm närhet! Vi är mer som nära vänner än systrar och jag älskar det????

Jag har själv önskat två barn, födda nära varandra men nu ville livet annorlunda och jag har 5 år mellan mina och jag saknar att se den närhet jag och min syster har.

Tänk på att om nåt är jobbigt, man har problem eller fel så är det extremt lätt att skriva om sådant på nätet. Det är inga svårigheter att hitta "problemtrådar" på familjeliv om barn som har 3-årstrots exempelvis, eller föräldrar som är oroliga för nåt utslag som barnen har. 

Däremot är det få föräldrar som gör en tråd om ett kul barn som knappt har treårstrots, eller en positiv tråd om ett barn som hade utslag förra veckan som visade sig vara en tuschfläck (högst ironiskt, men jag tror du förstår!). 

Så, kontentan är att det behöver inte bli jobbigt, det blir till vad du gör det till. Har folk som har psedotvillingar som tyckte det var "enkelt" men även folk som har ca 24 månader mellan sina barn som tyckte att det lugnade ner sig när yngsta närmade sig fyra Du har ingen aning om vilka barn du kommer att få, du kanske får superlugna barn som älskar studera daggmaskens liv och leverne, eller så får du barn som är fullt ös hela dagen! Eller förhoppningsvis däremellan Jag tror det blir bra vilket som! Lycka till! 

Det behöver inte vara att man blir jättetighta bara för att man är nära. En fd kollega har sin bror som är ca 13 månader i skillnad, hon sa att de kunde inte ha färre gemensamma punkter än vad de har, medan en kompis som har en 7 år äldre storebror säger att de är hur tighta som helst! 

Trots allt är det två individer som ärver olika gener, och hur lik uppfostran än är. 

Jag och min bror har väl inte varit jättetighta, men skulle det vara nåt så är jag ju ändå hans syster oavsett. 

Jag har 18 månader mellan mina barn, som nu är 10 och 11 år. Visst var det tufft första åren, men det har aldrig funnits någon (synlig) svartsjuka eller rivalitet, utan de är väldigt fina och omtänksamma mot varandra och har varit hela tiden. Visst var det tufft med två blöjbarn och känslan av att det ?stora? barnet fick klara vissa saker lite för fort själv. Men han är en väldigt fin och ansvarstagande kille idag så jag tror inte han tagit någon skada av det. Och lite skönt att ?klara av? de ganska tunga småbarnsåren på relativt kort tid. Att barnen skulle komma så tätt var inte planerat, men jag skulle inte vilja ha det på något annat sätt även om jag kunnat välja.

Jag har 15 månader mellan barn nr 3 och barn nr 4. Barnen är födda 2006, 2008, 2018 och 2019. Jag tänkte alltid att jag orkar inte barn tätt, eftersom jag tyckte att det var tufft med de två första (2,5 år mellan dem). Men så ville vi ha en till, eftersom barnet fött 2018 skulle bli så ensam annars när de andra blir vuxna långt före.

jag har lärt mig att mycket beror på var man är i livet. Med de första två hade jag nån sorts ambition att visa att allt var som förr, inget hade förändrats bara för att man fått barn... man körde på med jobb, studier, träning, träffa vänner, läsa extra kurser osv osv.

Jag vill råda alla till att bromsa in livet när man får två barn tätt. Det ÄR en kort period när de är små.

Tips nr 2 är att vara hemma tillsammans båda föräldrarna om det är möjligt! Arbeta proaktivt mot stress, tänka i nya banor. Inte skaffa valp samtidigt, eller försätta sig i en ekonomisk sits där ekonomin inte går ihop om man vill ha tid tillsammans. Nu vet jag inte hur ni bor, men jag vill slå ett slag för att inte genast flytta till hus, börja renovera, skaffa två bilar och nytt husdjur för att man ändå är hemma. Låt livet bromsa in! Ha tid att bara vara!

Det är en oerhörd lycka att se de små tillsammans. Jag önskar mig ett barn till faktiskt, gärna snart! Älskar känslan av att de har varandra.

Plus: barnen kommer alltid vara i samma fas, gilla samma lekar, vilja se samma filmer osv. Tänk vad jobbigt om du har tex sex år emellan barnen. En är 12 och nästan tonåring, den andra har just lämnat kiss- och bajsåldern... :)

Sen handlar det förstår en del om personkemi. Jag har en bror som är 18 månader äldre än mig, vi har ytterst lite kontakt idag i vuxen ålder. Men det är okej. Vi lekte jämt när vi var små.

Tack för svar!! :) tyvärr har vi inte ekonomisk möjlighet att vara hemma båda två samtidigt nån längre period. Vi köpte hus och renoverade innan/under förra graviditeten och det innebär att vi inte hunnit spara ihop något större kapital för att kunna klara oss på två föräldrapenningar, vi har såpass höga kostnader för lån, amortering och hyra så det går helt enkelt inte ihop tyvärr :( vi kommer prioritera att jag får komma tillbaka till jobbet ett tag och pappan får vara föräldraledig med vår dotter så de får en ännu tätare kontakt innan bebis kommer. Men det som är bra är att vi nu har en väldigt stabil vardag med huset vi vill ha, och släktingar nära oss, bäddar väl för att vi inte behöver stressa över de mest basala sakerna. Alla våra vänner bor också i närområdet och alla har fler än ett barn...

Jag hoppas och tror att det kommer bli bra, får mental-träna lite bara tror jag, är lätt att oroa sig i onödan! <3

Tack för svar, hade önskat såklart vi kunde vara hemma båda två men det är inte ekonomiskt möjligt för oss, vi har för höga lån, amortering och hyra för att klara oss på två föräldrapenningar. Och vi har/kommer inte hinna spara ihop ett så stort kapital innan nya bebisen kommer så det är möjligt. Vi prioriterar att pappan ska vara pappaledig som tänkt med vår dotter och jag får komma tillbaka till jobbet ett tag och få en paus hehe...

Tack, tror och hoppas det blir bra <3