Detta vänder sig till er som är eller varit gravida. Vad tyckte ni om att vara gravida? Hade ni enkla eller jobbiga graviditeter? Vad var det bästa/sämsta med att vara gravid?
Syftar enbart på vad ni tyckte om graviditeten som sådan och att vara gravid, inte på ev. svår förlossning eller om ni gått igenom hemskheter som t.ex. missfall eller så. Försök bortse från sådant när ni svarar på detta och svara enbart utifrån vad ni tyckte om att vara gravid i sig.
Jag har haft två relativt lättsamma graviditeter men har ändå inte trivts med det. För mig är graviditet bara en enda lång transportsträcka till målet 9 månader framåt i tiden x)
Sämsta med att vara gravid var att man blir otymplig, kroppen förändras, man kan inte äta och dricka vad man vill, inte sova hur jag vill för magen är i vägen, tungt och bitvis ont i slutet av graviditeten, kan inte göra saker som man brukar som tex skoteråkning, åka karuseller mm mm
Ska jag säga nåt bra så är det väl att det är ganska mysigt första gången man känner ens bebis sparka :)
Min första graviditet var fantastisk! Mådde lite illa ett par veckor i början sen mådde jag hur bra som helst. Andra graviditeten var raka motsatsen. Mådde jätteilla fram till v 17, så där så jag knappt kunde röra mig vissa dagar. Efter det mådde jag fortfarande illa men det gick att stå ut med utan att bli knäpp. I v 17 fick jag foglossning som snabbt blev värre och i v 22 blev jag sjukskriven 100% och fick gå med kryckor. Tredje graviditeten blev något mitt emellan mina två första graviditeter. Mådde illa till v 13 ungefär men inte så där extremt som vid andra graviditeten. Fick visserligen foglossning redan i v 12 men då visste jag hur jag skulle hantera den och klarade mig med sjukskrivning 50% och behövde aldrig kryckor. Trots att jag haft rätt jobbiga graviditeter tycker jag ändå om att vara gravid. Tanken på att ett liv växer där inne och att känna bebisen röra på sig gör mig alldeles varm i bröstet. Nu blir det inga fler barn för oss och det är en liten sorg att jag aldrig kommer vara gravid igen.
Avskydde att vara gravid! Ständig oro för missfall eller dödfött barn eftersom jag haft flera m.f innan och extremt svårt att bli gravid. Mådde absolut PEST fysiskt med båda barnen. Drabbades av nästan alla gravidkrämpor som finns. Andra gången dessutom höggravid den helvetiskt varma sommaren -18. Går inte beskriva med ord vad jag led...
Jag har i alla fall hittills ÄLSKAT att vara gravid. Jag hade en hel del illamående och dagliga kräkningar långt in i graviditeten (och det blev värre istället för bättre kring v.12) och sen igen mot slutet, huvudvärk, knivskarpa ilningar i underlivet när jag gick eller bara rörde mig och även hydronefros, men räknar ändå inte det som att jag hade särskilt svår graviditet utan skulle säga att jag hade det rätt lätt. Och jag älskar, älskar, älskar det. Till och med kräkningarna. Kunde sitta över toaholken och spy, skratta och le om vartannat (ja, jag är nog helknäpp).
Det bästa med att vara gravid tycker jag är plus på stickan, känna symptom, förväntan, gissa om det blir en flicka eller pojke, tänka på namn, fundera på hur barnet kommer se ut och vara, förbereda hemma, handla grejer, när andra i närheten är intresserade och förväntansfulla också och liksom prata om och dela den förväntan, sparkar/rörelser, ultraljud som går bra osv.
Det sämsta är oron för att något ska gå fel. Hela tiden vara rädd att gå på toa och kolla trosorna eller torka sig utifall att det skulle finnas blod, bli rädd så fort det blir lite blött (flytning) i trosorna, nojja om jag inte alltid känner rörelser hela tiden, oron om/när en blödning faktiskt sker, oron över uteblivna eller försvunna/minskade symptom, oron inför ultraljud... Har varit gravid 5 gånger men har bara 1 (levande) barn så ja, det är oron som är det värsta med just graviditet tycker jag. Och huvudvärken. Den huvudvärken jag hade var en helveteshuvudvärk. Sen är det ju inte jättepraktiskt att må illa och spy på jobbet, en fullpackad buss, i matbutiken eller bland folk i allmänhet. Men men. Hydronefrosen var otroligt smärtsam men ändå inget som påverkade min uppfattning av att vara gravid negativt.
Redan ett par timmar efter förlossningen, när vi fortfarande var kvar i förlossningssalen och inte ens kommit till BB ännu, ville jag bli gravid igen med nästa barn.
Älskat att vara gravid! Jag har känt likadant vid både normallätta och svåra graviditeter.
Hör till dem som älskar att vara gravid. Men det är nog för att jag har haft turen att må så bra. Jag har varit en härligare version av mig själv med glansigt hår och samtidigt en växande mage med en liten bebis i. Inga krämpor, inget illamående...
Däremot är båda två födda med olika grader av akuta kejsarsnitt så förlossning är inte min grej tydligen.
Själva graviditeten har jag alltid tyckt om och de har väl varit som graviditeter är mest, men ack den oron! Jag har varit gravid fem gånger, men har bara ett barn så oron förklarar väl sig själv... Ändå önskar jag så innerligt att få bli gravid igen(numer händer det ingenting på den fronten tyvärr). Att må dåligt eller ha ont av en graviditet har aldrig stört mig då det ju inte är en sjukdom och tanken är att man ska få världens bästa belöning för besväret.
Har fått tre döttrar. Mådde så dåligt när jag väntade dem. Hade hyperemesis med alla tre och illamåendet gick inte över förrän barnet kommit ut. Jag kräktes mellan 10-25 gånger/dag under hela graviditeterna. Jag avskydde att vänta barn.
Jag ogillade att vara gravid. Blev väldigt påfrestande psykiskt för mig och väldigt krävande för min man. Det är roligt att tänka tillbaks på hur jag körde med honom, men ärligt talat det var så illa att han faktiskt stannade det är ett mirakel.
Om jag var gift med mig själv och hade behövt ha med mig som gravid att göra...jag hade skilt mig, det kan jag ärligt säga :D
Jag har bara ett barn. Nog mest pga. att jag inte pallar med att vara gravid mentalt. Lite för hans skull med. Jag brukar driva med honom och skoja om att jag är gravid, och jag verkligen ser på honom hur rädd han blir. han ville göra vesektomi, men ok om något år, då jag verkligen bestämt mig att definitivt inte ha fler då kan han gör det.
Jag älskade att vara gravid.
Kände mig vacker och sexig.
Mådde toppen, ingen magkatarr.
Hade underbart sex.
Jag älskade att vara gravid under större delen av graviditeten. Att känna livet i magen är en så fantastisk känsla att det inte går att beskriva. Men visst var det jobbigt ibland med, det sticker jag inte under stol med. Illamående och foglossning hade jag gärna varit utan. Och hade gärna sluppit kissa ner mig på stan när bebin bestämde sig för att spela fotboll med min blåsa. Men allt detta var bara parenteser i sammanhanget.