Jag har två barn och skulle absolut föreslå särbo alla dagar i veckan. Man kan ses tätare när man inte har barnen. Skönt för barnen och lättast för de vuxna.
Kan ju vara lite knöligt om man träffar någon som bor långt bort iofs.
Precis allt just nu. Biomamman som bestämmer alldeles för mkt och infekterar ALLT av oklar anledning, den äldsta är egoistisk och elak, den yngsta kväver en med allt kläng och gnäll. Sambon har ett jobb där han är borta ofta, har hänt att han tagit för givet att jag bara ska ställa upp som ?barnvakt? pga han inte har någon annan som kan hjälpa. Boendet är trångt. Med tiden (5 år) har allt bara tagit ut sin rätt = orkar inte mer.
Hahaha, ja, ansvaret ligger hos pappan. Lustigt, när du säger det så där så låter det väldigt likt den kör som hållit "styvhäxor" ansvariga för alla problem att inget fungerar i deras familj längre. Men ja, pappan har ansvaret att se till att det funkar. Känns det tungt för dig? Hade du tänkt att du skulle gå ut och spela golf medan din tilltänkta stannar hemma och äter frukost och lär känna ditt lilla hjärtegryn?
Trådar på FL tar upp problem, inget annat. Kolla bara på relationstrådarna. Om du tror att det är så alla bonusfamiljer har det så missar du alla bonusfamiljer som har det bra. Skulle jag gå på hur kärleksrelationer verkar vara från FL eller hur det verkar vara att ha småbarn så skulle jag nog levt som singel..
Och alla singelpappor passar inte att bli sambo.. uff... det var ju det Zarch sa som du inte ville ta på dig... hon tänkte väl inte på att du inte vill få beröm för att du inser dina egna begränsningar, du ska naturligtvis ha beröm för att du inser andras begränsningar.
Har bara läst första inlägget och något enstaka till.
Jag förstår. Det är jättesvårt. Nu är jag mamma i en kärnfamilj men jag vet inte om jag skulle vilja flytta ihop med en man som har/inte har barn sen innan, om jag och min man skulle skilja oss.
Det är så mycket extra påfrestningar man väljer då. Att funka med bonusbarnen och att de ska acceptera mig och mina barn. Att det ska funka med våra ex.
Och har man tur och allt det funkar, så är det ändå påfrestningar eftersom man ska pussla med ledigheter och barnveckor inför varje lov och semester med varje ex.
Sen kommer frågan om hur man ska lägga upp ekonomin.
Sen kommer frågan om hur mycket ansvar man ska ta för den andres barn.
Jag tror att vara särbo kommer att bli ett mer och mer populärt alternativ. Då kan man umgås mycket, men ändå ha sitt eget.