När förskolan gör en soc-anmälan, hur blir processen för föräldrarna?

Jag som arbetar i förskolan har ett regelverk att hålla mig till, vilket innebär att om jag hör ett barn säga något eller om jag har den minsta misstanke om något som helst som oroar, så måste jag göra en orosanmälan till socialtjänsten.

Efter det så blir det oftast helt tyst. Vi vet inte alls vad socialtjänsten bidrar med eller hur det går för föräldrarna. Ibland tackar föräldrarna oss flera år efteråt för all hjälp de fick och ibland hör man ingenting.

Om polisen är inblandad (ibland utan att vi på förskolan vet någonting som helst) och barnet ska åka dit på förskoletid, så uppstår en totalsekretessituation, där jag som förskolepersonal blir beordrad att transportera ett barn till polisen och vara moraliskt stöd - men inte i förhörssituation. Föräldern tror dock att vi som varit stöd har suttit bredvid barnet under förhöret, vilket vi inte har gjort, vilket blir knepigt.

Jag har upplevt detta några gånger i mitt yrkesverksamma liv. Vad jag upplever som svårt, är att föräldrarna verkar tro att jag vet vad de gör tillsammans med socialen. Jag har ingen som helst aning, så jag får bara antydningar, även om det verkar som att föräldrarna tror att jag vet och vill ha stöd utefter det. Jag har till och med fått samtal via rektor där föräldrarna upplever att de blir "sämre" bemötta efter en period med kontakt via socialen, där de upplever att jag vill undvika vissa samtal. Jag vill inte undvika några som helst samtal, men jag vet absolut ingenting, vilket gör att jag som förskolepersonal står där och föräldrarna ser mig som en tillitsperson men säger inte tillräckligt för att jag ens ska förstå vad de menar.

Kan någon här berätta hur processen ens går till med socialtjänst?

Jag har varit på föredrag med socialtjänsten, men de ger väldigt knapphändig information även då. Jag har inte den blekaste aning om hur en socialtjänstkontakt med föräldrar ens går till. Det jag vet är föräldrar som är positiva och säger: "Åh, tack för allt stöd!" eller föräldrar som säger: "Det är såå mycket möten. Vi känner tilltro till er, men varför ska det vara så mycket?" När jag inte ens vet vad de gör.