Anonymsju

Sat 16 May 2020 21:20

12 svar

Är det här riktig ocd/tvångssyndrom?

Hej,

Jag behöver hjälp, jag vet det innerst inne. Jag ska försöka korta ner mitt problem så fler orka läsa.

Jag är ganska säker på att jag lider av ocd. Städmani. Jag håller på med saker som jag inte tror är normalt. Städar större delen av mina dagar. Mitt liv handlar väldigt mycket kring städning. Jag städar även fast det är rent. Jag vet det, ändå får jag grov ångest om jag inte gör det. Jag hänger upp mig på saker i perioder och då fokuserar jag mer på det. Det senaste är golvet, och har varit en längre period. Jag har en fråga angående det för att verkligen se om fler känner likadant. Som ni förstår Känn er jag skam över att prata om detta ned vänner/familj, därav tar jag det här.

Okej så, jag moppar/skurar/torkar golvet ofta. Vi har nyligen flyttat till ett nybyggt hus med helt nytt golv, ändå vill jag skura det ofta. Så fort någon har varit på besök så känner jag att golvet blivit smutsigt/äckligt, det är väl inte normalt? Synar golvet hela tiden för att se så ingen fläck uppstått. Alla rum i hela huset är nyskurade sedan några dagar. Jag har känt mig så tillfreds med det inför helgen. Idag kom min pappa på ett snabb besök för att se vårat nya boende. Han går in med skor i alla rum. Upp på övervåningen, in i vårat sovrum osv. Detta förstörde min kväll. Allt raserar för mig av sådana saker. Nu får jag ta och torka om alla golv ikväll eller imorgon igen. Är det normalt att känna såhär? Golven blev inte märkbart smutsiga, inte så att han lämna efter sig spår av sina skor. Dom var torra. Men vetskapen om att han har gått med dom skorna i fågelskit, offentliga toaletter osv. Gör mig spyfärdig och så ångestfylld.

Detta är en händelse ur min vardag. Sånt här sker hela tiden fast i olika sammanhang och såklart olika händelser. Men det tar kål på mig. Det tar ju både min tid och energi. Jag kommet försent jämt för att jag städar, skrubbar på rena ytor som kanske var smutsiga först, men jag fortsätter tills min hjärna känner att nu är det rent, inte när jag ser att det är det, om ni förstår. Det är psykiskt.

Min fråga till er är om det här är normalt, är det någon som känner igen sig? Är det någon som kanske kan hjälpa mig att tänka på andra sätt?

Jag kan ganska lätt gå tillbaka och se ungefär när min mani/ocd började.

Jag är bara jag

Sat 16 May 2020 21:42

#1

Nej, det är inte normalt och ja, det är typiskt tvångssyndrom. Börja med att ringa V.c och fråga om råd. De kan slussa dig vidare.

erikaABC

Sat 16 May 2020 21:45

#2

Säg till din pappa att ta av sig skorna

Pinotage

Sat 16 May 2020 21:51

#3

Jag har en släkting med OCD och har levt med en kvinna med OCD - jag skulle säga att du har OCD med den beskrivning du ger, speciellt i och med att det ger dig ångest. Sök hjälp nu - det finns hjälp att få.

Anonymsju Trådstartaren

Mon 18 May 2020 21:00

#4

Tack för era svar!

Vet att jag behöver riktig hjälp, men skäms nog för mycket över mitt "problem" för att söka.

Men är det någon som känner igen sig och lyckats ta sig ifrån det själv så tar jag jättegärna emot råd.

Anonymsju Trådstartaren

Tue 19 May 2020 14:07

#5

Pinotage skrev 2020-05-16 21:51:00 följande:

Jag har en släkting med OCD och har levt med en kvinna med OCD - jag skulle säga att du har OCD med den beskrivning du ger, speciellt i och med att det ger dig ångest. Sök hjälp nu - det finns hjälp att få.

Hur var det att leva med en kvinna som hade ocd? Handlade det också om städning?

Pinotage

Tue 19 May 2020 14:30

#6

Anonymsju skrev 2020-05-19 14:07:46 följande:

Hur var det att leva med en kvinna som hade ocd? Handlade det också om städning?

Ja - Det handlade om städning och även renlighet i största allmänhet. Hon hade också många regler hon satte upp för sig själv, som till exempel att man kan inte ställa in ett glas som man diskat ytterst utan det nydiskade måste stå längst in i skåpet. Jag hamnade i ett medberoende och mådde inte särskilt bra av det om jag ska vara ärlig. Nu var situationen komplicerad för hon hade också en personlighetsstörning som var mycket värre än OCD. Jag älskade över allt annat - men det gick inte att leva med henne - enbart OCDn kunde jag nog ha hanterat, men inte det andra.

Hon hade ingen självinsikt alls i OCDn - jag tycker att du har kommit långt bara genom att ha insikten att det är ett problem.

Pinotage

Tue 19 May 2020 14:38

#7

Anonymsju skrev 2020-05-19 14:07:46 följande:

Hur var det att leva med en kvinna som hade ocd? Handlade det också om städning?

Du får gärna skicka pm om du har specifika frågor - vill inte gå in på för mycket detaljer här.

Anonym (Ann)

Tue 19 May 2020 14:38

#8

Anonymsju skrev 2020-05-18 21:00:18 följande:

Tack för era svar!

Vet att jag behöver riktig hjälp, men skäms nog för mycket över mitt "problem" för att söka.

Men är det någon som känner igen sig och lyckats ta sig ifrån det själv så tar jag jättegärna emot råd.

Vad säger din man, om det är som du beskriver så måste han ju märka vad du håller på med?

Sök hjälp, ring din VC och boka en tid. Så här kan du inte ha det, du borde njuta av ditt nya, fina hus, inte springa omkring och städa hela tiden. Var rädd om dig, din familj behöver dig.

Anonymsju Trådstartaren

Tue 19 May 2020 15:14

#9

Anonym (Ann) skrev 2020-05-19 14:38:55 följande:

Vad säger din man, om det är som du beskriver så måste han ju märka vad du håller på med?

Sök hjälp, ring din VC och boka en tid. Så här kan du inte ha det, du borde njuta av ditt nya, fina hus, inte springa omkring och städa hela tiden. Var rädd om dig, din familj behöver dig.

Ja han märker det. Vi har även pratat om det många gånger. Vi har även kommit fram till tillsammans att detta började smått iom 3 missfall jag fick tätt och eskalerade efter jag opererade för utomkvedshavandeskap. Blev gravid några månader efter operationen och det resulterade i en pojke som idag är 2,5 år. Min förlossning var hemsk och slutade i akut kejsarsnitt på tredje dagen. Men vi fick alltså vårat efterlängtade barn tillslut. Jag mådde skit genom hela graviditeten både fysiskt och psykiskt. Jag tror om jag ska gissa att mitt extrema kontrollbehov och städmani började där nånstans. Så mycket jobbigt hände som jag inte kunde kontrollera, men städning kunde/kan jag kontrollera. Det jag inte förstår är att det sitter kvar. Min son är frisk och världens underbaraste och det största som hänt mig, ändå lägger jag så mycket tid/energi på städning att jag inte alltid orkar vara en sån mamma som orkar alla gånger. Min energi går år annat. Hade jag lagt ner hälften så mycket tid på städning så hade jag ändå haft ett väldigt rent hem, på den nivån är det.

Anonym (Ann)

Tue 19 May 2020 15:17

#10

Anonymsju skrev 2020-05-19 15:14:29 följande:

Ja han märker det. Vi har även pratat om det många gånger. Vi har även kommit fram till tillsammans att detta började smått iom 3 missfall jag fick tätt och eskalerade efter jag opererade för utomkvedshavandeskap. Blev gravid några månader efter operationen och det resulterade i en pojke som idag är 2,5 år. Min förlossning var hemsk och slutade i akut kejsarsnitt på tredje dagen. Men vi fick alltså vårat efterlängtade barn tillslut. Jag mådde skit genom hela graviditeten både fysiskt och psykiskt. Jag tror om jag ska gissa att mitt extrema kontrollbehov och städmani började där nånstans. Så mycket jobbigt hände som jag inte kunde kontrollera, men städning kunde/kan jag kontrollera. Det jag inte förstår är att det sitter kvar. Min son är frisk och världens underbaraste och det största som hänt mig, ändå lägger jag så mycket tid/energi på städning att jag inte alltid orkar vara en sån mamma som orkar alla gånger. Min energi går år annat. Hade jag lagt ner hälften så mycket tid på städning så hade jag ändå haft ett väldigt rent hem, på den nivån är det.

OK, då förstår jag.

Men som sagt, sök hjälp, det kan bara bli bättre. Du förtjänar att vara frisk och spendera din tid med din familj och njuta av ert nya hus.

Anonymsju Trådstartaren

Tue 19 May 2020 15:26

#11

Pinotage skrev 2020-05-19 14:30:14 följande:

Ja - Det handlade om städning och även renlighet i största allmänhet. Hon hade också många regler hon satte upp för sig själv, som till exempel att man kan inte ställa in ett glas som man diskat ytterst utan det nydiskade måste stå längst in i skåpet. Jag hamnade i ett medberoende och mådde inte särskilt bra av det om jag ska vara ärlig. Nu var situationen komplicerad för hon hade också en personlighetsstörning som var mycket värre än OCD. Jag älskade över allt annat - men det gick inte att leva med henne - enbart OCDn kunde jag nog ha hanterat, men inte det andra.

Hon hade ingen självinsikt alls i OCDn - jag tycker att du har kommit långt bara genom att ha insikten att det är ett problem.

Okej, jag känner igen mig i det du beskriver. Jag har också mycket "regler" för mig. Jag gör mycket saker i hemmet på ett visst sätt. Reglerna är så inpräntande i mig att något annat är helt orimligt, samtidigt som jag vet att den enda som kommit på dessa regler är jag, och det finns ingen som skulle bry sig om jag gjorde saker på ett annat sätt. Min sambo frågar ofta om han ska göra något gällande städning tex. men jag svarar alltid nej, för att jag vill ha kontroll. Vilket ju resultaterar i att jag kör slut på mig själv.

Jag märker att jag värderar mig själv i hur rent det är hemma. Jag kan inte gå en dag utan att städa något/ta tag i saker hemma, känner mig värdelös då om jag inte gör något. Kan tillägga att jag gör annat också (tränar tex rätt mycket, springer 2-3 mil i v) bara där borde jag ju känna mig "duktig" egentligen. Men nånstans har just städningen blivit något som jag tvingar mig själv till hela tiden trots att det är rent, men annars är jag inte duktig.

Blev kanske lite flummig text, men försökte förklara hur jag tänker..

Pinotage

Tue 19 May 2020 16:25

#12

Anonymsju skrev 2020-05-19 15:26:14 följande:

Okej, jag känner igen mig i det du beskriver. Jag har också mycket "regler" för mig. Jag gör mycket saker i hemmet på ett visst sätt. Reglerna är så inpräntande i mig att något annat är helt orimligt, samtidigt som jag vet att den enda som kommit på dessa regler är jag, och det finns ingen som skulle bry sig om jag gjorde saker på ett annat sätt. Min sambo frågar ofta om han ska göra något gällande städning tex. men jag svarar alltid nej, för att jag vill ha kontroll. Vilket ju resultaterar i att jag kör slut på mig själv.

Jag märker att jag värderar mig själv i hur rent det är hemma. Jag kan inte gå en dag utan att städa något/ta tag i saker hemma, känner mig värdelös då om jag inte gör något. Kan tillägga att jag gör annat också (tränar tex rätt mycket, springer 2-3 mil i v) bara där borde jag ju känna mig "duktig" egentligen. Men nånstans har just städningen blivit något som jag tvingar mig själv till hela tiden trots att det är rent, men annars är jag inte duktig.

Blev kanske lite flummig text, men försökte förklara hur jag tänker..

Det blev inte alls flummigt och jag känner igen det du skriver väldigt väl. Jag fick heller inte hjälpa till med städning för då blev det inte gjort ordentligt enligt henne. Nu kunde hon inte veta det för jag fick inte städa en enda gång
För henne var det också ett behov av att känna sig duktig - hon sa många gånger att ...- Det här är verkligen något som jag kan och är bra på ....
Jag tycker absolut att du ska söka hjälp - det är inget att skämmas över och vården har alltid tystnadsplikt, så ingen behöver få veta något.

Är det här riktig ocd/tvångssyndrom?

INNEHÅLL