Forum Sorg - änglarum
Varje medlem är ansvarig för sina inlägg.
  • Min pappa gick hastigt bort

    Lör 16 maj 21:27 Läst 0 gånger Totalt 10 svar
    Lör 16 maj 21:27

    Jag vet inte vad jag ska skriva... min älskade pappa gick bort för en vecka sedan och jag är helt förkrossad:( det känns som att jag har ett hål i mitt hjärta och att jag inte kommer kunna gå vidare. Han var bara 56 år och var världens bästa och underbara pappa, han fick en massiv hjärtattack och dog snabbt. Min syster ringde på morgonen och bara grät och sa ?pappa är död?. Önskar kontakt med människor som har varit med om samma sak som man kan prata med :(

  • Lör 16 maj 21:33 #1

    ?????????

  • Lör 16 maj 21:34 #2

    Jag Skickade en ledsen smily och ett hjärta men det fungerade inte.

  • Anonym (Gucko­sko)
    Visa endast
    Lör 16 maj 22:16 #3
    Gustavdorme skrev 2020-05-16 21:27:04 följande:

    Jag vet inte vad jag ska skriva... min älskade pappa gick bort för en vecka sedan och jag är helt förkrossad:( det känns som att jag har ett hål i mitt hjärta och att jag inte kommer kunna gå vidare. Han var bara 56 år och var världens bästa och underbara pappa, han fick en massiv hjärtattack och dog snabbt. Min syster ringde på morgonen och bara grät och sa ?pappa är död?. Önskar kontakt med människor som har varit med om samma sak som man kan prata med :(


    Min pappa gick också bort i en hjärtinfarkt, 57 år gammal.
    Det är visserligen länge sedan nu, men jag känner med dig. 
  • Anonym (Anony­m)
    Visa endast
    Sön 17 maj 08:23 #4

    Jag har inte mycket att tillägga men beklagar sorgen.

  • Mån 18 maj 06:36 #5

    Beklagar verkligen.

    Det året jag skulle fylla 29 gick min pappa bort i hjärtattack hemma. Jag glömmer aldrig när min man och pappas fd kom till mitt jobb och berättade att han var död. Pappa hade precis fyllt 60. Det är fortfarande jobbigt och det går inte en dag utan att jag tänker på det och det har nu gått 6 år.

    Det året var jobbigt med allt som vi barn fick ta hand om då pappa var ensam, samtidigt som man själv var mitt i småbarnslivet och min minsta syster skulle ta studenten.

    Men man tar sig vidare bara man stöttar varandra.

    Kram till dig!

  • Anonym (N)
    Visa endast
    Mån 18 maj 07:47 #6

    Lider med dig.

    Var med om samma sak för snart 1 år sen.

    Första tiden går åt till att smälta chocken och verkligen förstå att han är borta.

    Mitt liv har gått vidare och jag har en hel del positiva dagar men påminns ofta och känner ofta stunder av saknad och sorg.

    Så orättvist att tänka på att dom aldrig för uppleva en lugn pension och njuta av livet.

    Allt man själv försakas i form av tid.

  • Anonym (Livet­...)
    Visa endast
    Mån 18 maj 23:03 #7

    Så fruktansvärt! Har inte varit med om att förlora en förälder så snabbt men har förlorat nära vänner på lika hemska sätt, alltså helt oförberett, och har en del vänner som fått sina närmsta bortryckta på fruktansvärda sätt. Därför ska jag bara lägga fokus på det jag ser nu ett par år senare. Nämligen TID! Det enda som läker sår och som kan få livet att återvända, som jag ser hos alla drabbade. Men däremellan måste sorgen få ta sin plats. Det kommer vara en tuff och sorglig tid för er alla. Hoppas ni kan få stöd av varann och hitta sätt att ta er igenom dagarna.
    Det kommer att kännas lättare men inte på ett bra tag. Känner med dig och önskat dig all kraft och styrka att genomlida din saknad{#emotions_dlg.flower}

  • Mån 18 maj 23:33 #8

    Hej,

    Beklagar verkligen din sorg även om dessa ord hjälper absolut ingenting.

    Vet precis hur det känns, min pappa gick bort av en hjärtinfarkt 53 år gammal i slutet av september 2019. Tyvärr var han borta på en tjänsteresa i Stockholm (bor i göteborg). Han måste känt av något för hans saker var packade från hotellrummet och han körde bil när det hände. Förmodligen mot sjukhuset men hann aldrig fram. Minns hela den kvällen i detalj, hur polisen kom och meddelade oss och hur jag handlöst föll till golvet och att jag behövde ringa runt till familjen, min farmor, pappas syskon.

    Har ju gått några månader nu och man kan andas igen. Det svarta hål som du känner just nu kommer blir lite ljusare. Lite i taget men det kommer ta lång tid.

    Jag får fortfarande flashbacks av kvällen det hände, får fortfarande gråtattacker (duschen oftast för då kan man snora ifred) och jag får hemskt dåligt samvete och oro när jag ser min mamma som försöker kravla sig upp ur hålet men faller ner snabbt igen, jag får dåligt samvete för hon är nu ensam och jag och min bror har partner/familjer vi kan åka hem till.

    Viktigaste du kan göra är att vara med dem du älskar för det är de som kommer få en att fortsätta. Speciellt din partner och sedan vänner. Man känner mer lättnad, skratt och alla "vanliga" känslor men det tar tid och det får ta tid och man får prata om det om och om igen.

    Glöm inte att sova (sova med serier på är ett tips, blir inte helt tyst då) och äta. Inget kommer fungera annars.

  • Tis 19 maj 11:47 #9

    Tack för alla svar. Kontakta gärna mig i DM, hade varit skönt att få prata med någon som har varit med om samma

  • Tis 9 jun 20:21 #10

    Hej..

    du är inte ensam.. beklagar sorgen..

    Min pappa hittade jag död i hans källare för 2,5 månad sen.. han blev nästan 62 år.. Vet inte vad han dog av än.. obduktionen är inte klar än.. men troligtvis en snabb död.
    Har vart en fruktansvärd tid.. :(

Logga in
Bli medlem
Svara i tråden...

Innehåll