Funderar på otrohet
Till er som svarat: Jag har förstås pratat med henne om det här. Sagt att jag har vissa grundläggande behov och att mediokert sex en gång var tredje månad inte funkar. Det handlar såklart inte bara om sex, utan också om omhet. Kyssar, smekningar och sånt.
Jag har också frågat om honinte är attraherad av mig, men hon fnyser bara åt det och tar det inte på allvar. Problemet som jag ser det är att hon inte tycker att det är ett problem eftersom hon inte har samma behov som jag. Och så länge hon inte drabbas av det så verkar hon tycka att det är okej.
för min del känns det som om jag blir påtvingad ett munkliv. jag har inte valt det här. och det handlar inte om några sjuka porrfetischer utan bara om lite mänsklig värme.
Tidigare när våra stora barn var små hade vi också det här problemet. Då sa hon att hon fick all den intimitet hon behövde från barnen. Hon likställde alltså en kramar och pussar från barnen med kramar och ömhet från sin man. Jag menar att det är två helt skilda saker. Åter en sak jag har tagit upp med henne.
Det enda jag inte har tagit upp är det Långbenochpluto skriver, att föreslå ett öppet förhållande som en sista utväg.
Jag håller på att bli tokig här. Någon som har en liknande erfarenhet och kan berätta hur ni tog er ur detta? Om det går?
Hon är så säker på dig att hon inte tar dig på allvar när du tar upp dina behov.
Du kommer inte kunna ändra på henne, utgå ifrån det och bestäm dig för om det är ett liv du kan acceptera. Därefter måste du agera fullt ut.
möjligen kan hon acceptera att du ligger med nån annan, värt att ta upp men det verkar inte troligt. Om inte så är det bara att välja. Fortsätt som det är nu, troligen blir det ännu sämre, eller lämna.
Vilket är det minst dåliga?