Funderar på otrohet

Du ska INTE vara otrogen, för det är bara as till män som är det.

Du har två val:
1. Sätt dig ned med frugan och verkligen visa vad allvarligt detta är och ge henne alternativ, antingen fixa situationen, tillåta dig vara med annan kvinna sexuellt ELLER separera.
2. Stå för dina ord, att verkligen ta steget mot separation om det inte blir bättre.

Så länge du bara "hotar" och inte gör allvar av det så kommer du ingenstans.

Ett problem är att du är otroligt omanlig för henne när du beter dig så ynkligt och desperat. Kanske är hon ointresserad av sex eller bara ointresserad av sex med dig, det är svårt att säga.

Hon är så säker på dig att hon inte tar dig på allvar när du tar upp dina behov.

Du kommer inte kunna ändra på henne, utgå ifrån det och bestäm dig för om det är ett liv du kan acceptera. Därefter måste du agera fullt ut.

möjligen kan hon acceptera att du ligger med nån annan, värt att ta upp men det verkar inte troligt. Om inte så är det bara att välja. Fortsätt som det är nu, troligen blir det ännu sämre, eller lämna.

Vilket är det minst dåliga?

Förstår inte vad du menar här. Syftar du på att det är omanligt, ynkligt och desperat att kommunicera och lyfta problemen man ser i relationen?

Däremot håller jag med med om att jag börjar bli desperat. Den här onda spiralen har pågått länge.Hon är inte direkt äventyrlig eller initiativrik i sängen. Med betoning på sängen, för hon skulle alrdig tänka sig ha sex någon annanstans än just där. Under täcket och med släckt lampa.

Alltså... är det jag som har skrivit det där i sömnen?
För jag kommer inte ihåg att jag har gjort det men det skulle MYCKET väl kunna vara så. Det är nämligen exakt så jag har det.

Har varit frustrerad i många år och jag har kommit fram till följande:
Jag vill vara otrogen men mitt samvete skulle inte fixa det.
Folk som kategoriskt fördömer otrohet har helt enkelt ingen koll på hur andra har det.

Min sambo lever life. I hennes värld har vi det fantastiskt bra.
Jag tjänar bra, vilket möjliggör att vi har en bra ekonomisk tillvaro.
Vi gör lika mycket hemma och det är en självklarhet för oss båda så det har aldrig någonsin lett till osämja.
Vi har liknande värderingar och har fantastiskt roligt ihop. Respekterar varann och ja... har det i övrigt väldigt bra.

Hon vill inte ha sex med mig och jag vill inte att hon "ställer upp" (vill inte ligga med någon som inte vill ligga med mig), så det här är enormt frustrerande.

Så vad gör man när det står mellan att leva med ett stort hål inom sig hela livet eller att riva upp hela famljens trygghet och tillvaro, genom att göra slut?
Det går ett tag men till slut tar det stopp.
Här anser jag faktiskt att om man kan sköta det snyggt så att det aldrig - och då menar jag ALDRIG - kommer fram, så är otrohet ett bättre alternativ än att riva upp allt.

I mitt fall är jag helt övertygad om att ingen skulle vilja ha sex med mig, eftersom inte ens min sambo tänder på mig, så det är inte ens att tänka på. Ful är jag säkert också.
Men ja... det är ändå samvetet som sätter stopp för allt.

Kan du så... kör för fan!

Vad jag menar är att jag rent krasst tycker att jag har "rätt" att vara otrogen. Jag tycker det. Jag har verkligen provat aaaaallt.
Jag har sagt att jag inte kommer leva ett liv utan sex. Det kommer inte hända. Jag tror att hon förstår vad jag menade.
Hon väljer ju också att stanna. Inte bara jag. Hon väljer ju att stanna trots att hon vet vad jag har sagt.
Vet i fan om hon inte räknar med att jag har någon annan redan, men att så länge hon inget vet så...

Så vad ska man säga...
Hjärnan är för otrohet - hjärtat emot (i mitt fall).

Eeeh VA??
Vadå offerkofta? Vad fan snackar du om?

Det är vad det är och det blir vad det blir. Var har jag lipat?
Skärp dig för helvete.

Nja, jag tycker han har gjort ganska mycket, han har ju försökt resonera med henne.  Jag tycker hon gör jävligt fel i att förvänta sig att han ska leva utan sex bara för att hon inte vill ha det. Det ställer honom i en jävligt jobbig situation där han tvingas och välja mellan att splitta familjen eller leva utan sex. Det är inte en situation han väljer själv det är en situation hon försätter honom i.

Bara det att han varit kvar så länge i ett förhållande utan sex utan att vara otrogen tycker jag han ska ha cred för. 

Vad ett bra liv är är iof ganska subjektivt...en person som är asexuell kan tex tycka ett bra liv är gemenskap, trygghet, etc... för en person som inte är asexuell är det ett ganska värdelöst liv eftersom en viktig komponent saknas.

Mänskliga relationer är väldigt varierande eftersom vi kan vara så olika, och inte nog med det vi kan även förändras med tiden. Så även om man matchat skitbra i början så kan det förändras med tiden. Värdigt många rörliga delar som kan bli hur komplext som helst. Så att snacka om att försätta sig själv i offerkoftesituationer tycker jag är ganska dumt, det är inte alltid man försätter sig själv i såna situationer, utan snarare att livet och personer förändras som gör att man hamnar i situationer som kan vara svåra att lösa. Att människor sen kan  tycka synd om sig själva i en sån situation är väl i sig ganska mänskligt för man mår dåligt. Men de betyder inte att man försatt sig själv i den situationen.

Jag tycker snarare att ett bra liv på  längre sikt får man genom att vara adaptiv och hela tiden göra om pusslet efter rådande omständigheter och behov på ett ärligt och inkluderande sätt. Det är där jag inte tycker otrohet passar in.

Men sen ska man inte sticka under stol med att alla situationer inte alltid går att lösa på ett sätt som gör alla nöjda, ibland kan det hända att man växt isär så mycket eller förändrats så mycket att det helt enkelt inte är värt att fortsätta tillsammans för priset för att hålla ihop blir för stort. Den aspekten ignoreras många ggr i diskussioner kring relationer. Man pratar om lösningar men ignorerar om priset för lösningen är acceptabel. Det mesta går att lösa om man vill, men om det är värt det är en fråga i sig.

Jag trodde du pratade om  "som mike" eftersom det var hans inlägg du kommenterat?

Att dra är inget lätt beslut om man har barn och ett helt liv tillsammans. Den som väljer att stanna i sett sexlöst förhållande kanske hoppas på att det ska bli bättre? 

Nej en otrohet är aldrig framtvingad, det är ett medvetet val. Man kan skilja sig, man kan diskutera ett öppet förhållande, man kan gå i terapi, etc, etc... det finns andra alternativ. Och finns det andra alternativ kan man aldrig påstå att det är framtvingat eller ett självklart val.

Vad man tror kommer hända?

1) Ens partner gnäller
2) Ens partner vill ha ett öppet förhållande
3) Ens partner vill skiljas
4) Ens partner är otrogen

Varför menar du att alternativ nr 4 är självklar?

Japp, det är dumt att förvänta sig att ens partner ska leva utan sex, det har jag redan skrivit flera ggr.... läser du öht vad andra skriver?

Var tog alternativ 3 vägen? Finns den inte med i din världsbild?

1) Nej det är inte alls dumt att försöka prata med sin partner om sitt missnöje innan man är otrogen

2) OM alternativ 2 är acceptable eller ej vet man ju inte förrän man pratat om det med sin partner (punkt 1)

3) Denna tog du ionte med i ditt svar. varför då?

4) Hur många av de som väljer denna har öht provat 1 och 2? Och varför väljer man hellre att svika och ljuga än alternativ 3?

Jag förstår vad du menar men jag håller som sagt inte med om att alternativ 4 är det enda valet, det finns andra val.

Sex är ett starkt inneboende behov som måste tillfredsställas. Om jag hade varit i samma situation hade jag absolut gått till en kvinna som varit villig att tillfredsställa mig. Ibland går jag till grannfrun om det tränger på. Hon befinner sig i liknade situation.

var det inte du som nyss påstod att otrohet inte är bra?Men nu är det helt plötsligt helt rätt? 

Jag har inga problem med att läsa... det verkar snarare vara du som verkar ha svårt för att stå för vad du egentligen tycker fult ut.

Sluta hyckla... om du tycker det är helt ok att vara otrogen så säg det istället för att försöka linda in det i en massa snack om "situationer" och "omständigheter"

Det är nog snarare du som ska göra det... rakt och tydligt

ok

I ditt tidigare inlägg  skriver du såhär....Jag säger inte att otrohet är bra, jag säger bara att det är vad som kommer att hända i många sådana fall.

Men sen skriver du såhärHur kan det vara helt rätt när du tidigare skriver att det inte är bra?