Autism, lycklig?

Jag har diagnosen Aspergers syndrom. Och jag är jätteolycklig, tillochmed självmordsbenägen, med två självmordsmetoder med hög dödlighet bakom mig. Jag är bilingual, dvs har två modersmål. En läkare har sagt till mig att jag har grav autism, något jag mår jättedåligt över. 

Varför mår jag såhär? Det finns många anledningar. Jag har inget körkort, jag kunde ha vänner men missade chanser där andra vara snälla mot mig, en person hatar mig trots att jag inte har gjort något mot henne, jag blev mobbad på gymnasiet, jag har haft LPT i tre år(efter ett av mina självmordsförsök), lång tid mellan gymnasiet och högre utbildning, kan ej jobba eller plugga tydligen då jag har hoppat av tre utbildningar då jag har tänkt: ''det är för sent'', pga av att det har gått så lång tid mellan gymnasiet och högre utbildning, samt dålig barndom med vissa snälla kompisar, men vissa elaka, och jag utsattes för sexuella övergrepp när jag var barn. 

Det finns mer att berätta om, men jag väljer att inte göra det. PM:a mig om du vill veta mer. 

Varför väljer jag att berätta det här? Jo, för bara för att man är mer högfungerade på spektrumet så betyder det inte att man är lycklig eller lyckad. Jag är misslyckad som vuxen.