Autism, lycklig?

Oj vad jag känner igen mig i detta, vi misstänker att våran äldsta har autism. Hon blir 4 i höst och vi har inte startat utredning ännu, i vår kommun är köerna långa. Det stressar mig något.

Nu på sista tiden känns det riktigt jobbigt, allt känns svart och jag tänker bara negativt. Oroar mig för framtiden och så. Hon pratar inte heller, svarar inte på tilltal eller så. Samspelet finns inte, dock har vi fått lite verktyg från BUP som har hjälpt lite.

Har inte så mycket input för dig ts, men du är iallafall inte ensam. Ibland när jag ser andra familjer ute (speciellt nu på sommaren) kan det knyta sig i magen och man känner sig ensammast i världen. Min sambo är dock stöttande, vet ej om jag klarat detta utan honom.