• Tue 19 May 2020 15:21
    548 visningar
    2 svar
    2
    548

    Klarar inte av att lämna

    Känner att jag måste skriva av mig. Även fast jag vet vad jag behöver göra kanske det finns någon som kan ge lite lugnande ord.

    Jag har varit tillsammans och bott ihop med min pojkvän i 6 år. 5 år har vi haft en restaurang tillsammans och vi sålde den för 2 månader sen (efter att försökt sälja i 2 år). Han fick och har utmattningsdeppression, som blivit något "bättre", under en period grät han varje dag. Han är fortfarande skör men är inte längre ledsen jämt, mer lättpåverkad och har lätt för att tänka negativt men mår överlag helt okej, han äter medicin som hjälper. Han har gått upp mycket i vikt pga medicinen och har dåligt självförtroende.

    Jag har de senaste 2-2,5 åren inte haft några kärlekskänslor för min pojkvän. Till en början tänkte jag att vi hade det tufft och att det bara är en period, men känslorna har efter så här lång tid inte kommit tillbaka och jag är helt säker på hur jag känner. Jag älskar honom av hela mitt hjärta, han är den viktigaste personen i mitt liv. Vi har det jättebra tillsammans, förutom att vi inte haft sex på 2 år vilket varit helt och hållet pga mig. Till en början kom jag med ursäkter som att jag hade ont (vilket jag hade eftersom jag inte var attraherad av honom), han försökte då och då men har för länge sen slutat försöka. Nu är det helt normalt att vi inte har sex. Vi är fina emot varandra och säger att vi älskar varandra, vilket vi gör, och vi har varit varandras stöttepelare genom svåra tider (framförallt jag när han mådde som sämst). Jag tror han gjort sig så beroende av mig efter all den jobbiga tiden när han var så nere i skiten så han inte klarar sig själv.

    Jag vet att han inte vill göra slut och inte alls känner som jag, och att han förstår hur jag känner men sopar det under mattan och förnekar det. Vi har inte pratat om det, men det är lite elefanten i rummet och underförstått hur jag känner. Han pratar nu om att vi ska titta på ny lägenhet och jag har insett att jag inte kan vänta längre. Problemet är att jag känner så mycket för honom, även fast det inte är romantiska känslor, så jag bryr mig mer om honom än mig själv. Flyttar upp uppbrottet för hans skull för jag vet hur förkrossad han kommer bli.

    Just nu är jag och hälsar på hos mina föräldrar i en vecka, jag sa att jag ville passa på och träffa dom nu när jag inte jobbar (det är ju sant visserligen) men största anledningen är för att jag måste få tid för mig själv och komma bort. Men jag bara gråter hela tiden. Vill hem och har separationsångest. Får panikattack efter panikattack och mår så jävla dåligt. Pratade med mamma om det här och hon tycker jag ska ta detta med honom när jag kommit hem. Jag vet inte hur jag ska klara av detta. Jag är 100% säker på mitt val och mina känslor, jag känner ingen attraktion alls till honom, tanken av att ha sex med honom tar verkligen emot. Han är den finaste jag vet och ser bra ut men jag kan bara inte. Jag känner ingenting (känner attraktion till andra män, så det är inte det som är problemet). Jag ser honom mer som en bror än en pojkvän.

    Jag mår så dåligt så jag kan inte äta eller knappt tänka. Jag kedjeröker fast jag skulle sluta helt. Mina vänner och familj är jättefina och ställer upp med allt, har tom fixat boende efter uppbrottet men vet inte hur jag ska kunna såra den människa jag älskar allra mest. Han är beroende av mitt stöd och sällskap, hur ska han klara sig utan mig? Det kommer vara extremt jobbigt för mig med eftersom han är hela mitt liv och vi har det jättebra tillsammans. Jag kan inte tänka mig ett liv utan honom men kan inte längre vara tillsammans med honom. Jag är ju säker men vill bara att han ska må bra.

  • Svar på tråden Klarar inte av att lämna
  • Anonym (För hans skull också)
    Tue 19 May 2020 17:39
    #1

    Du förtjänar att vara med någon som du är kär i på riktigt. Och ja, det kan man vara även efter många år i en relation. Det är skillnad på att inte vara lika vrålkåt på någon som man är tidigt i en relation och att känna att någon är som en bror.

    Tänk såhär om du känner skuld:

    HAN förtjänar också att vara med någon som är kär i honom på riktigt, som vill ligga med honom. Han vill inte dra av plåstret så det blir tyvärr ditt ansvar att hjälpa er båda. Ni blir äldre och för varje dag ni är ihop så skjuter du upp även hans möjlighet att hitta den relation han kan bli långsiktigt lycklig i - det blir inte lättare med åren. Det är förödande för hans självkänsla att vara med någon som inte vill ligga med honom, och det finns inget du kan göra åt vad du känner.

    Hur göra praktiskt om du har svårt att öppna munnen:

    Sms:a honom när du är på väg om att du har hunnit tänka och känner att ni behöver prata om er framtid när du kommer hem. Då förvarnar du honom lite och tvingar dig själv att börja prata när du kommer hem. Bestäm innan vad du vill uppnå med samtalet - du vill göra slut.

    Du kan också börja göra målbilder åt dig själv. Skriv ett brev till dig själv där du skriver av dig all sin ångest, vräk ur dig allt, resonera fram och tillbaka. Bestäm dig för att du öppnar brevet om 6 månader. Föreställ dig var du är då. Om du inte vet kan jag berätta: förutsatt att du lyckas dra av plåstret och göra slut så kommer du öppna brevet om 6 månader och ha svårt att förstå varför du tvekade. Du kommer att se på dina upprörda känslor med en känsla av lugn och distans. Du kommer att känna att du är glad att du inte väntade en dag till. Det kommer att kännas bra även när du tänker på ditt ex.

    Du vill, du kan, och det är det enda schyssta att göra.

    Jag har varit exakt var du är. Mitt ex mådde också otroligt dåligt i perioder. Jag önskade honom och stannade av skuld. Idag har vi båda, sedan många år tillbaka, nya partners och barn. Jag är fortsatt kär i min nuvarande man, har ett bra sexliv, ser mig leva hela livet med honom utan behov av andra män. Mitt ex fru verkar som klippt och skuren för honom.

    Kör nu!

  • Anonym (g)
    Tue 19 May 2020 18:20
    #2

    Du är själv ansvarig för din egen lycka så vill du vara lycklig så lämna.

Svar på tråden Klarar inte av att lämna