Hjälp innan det går åt helvete

Ja, vad ska man säga personligen skulle jag inte vilja vara tillsammans med nån som är så ansvarslös. Jag skulle blivit ofantligt besviken om nån jag älskade och litade på gjorde så, framför allt oansvaret gällande barnen skulle jag ha svårt att smälta.

Men bara du vet ju vad du känner.

När ska han gå på föräldraledighet? Kanske kan saker ändras då. Nu kan han ju knappast ha någon relation till barnen. Men när han får det kanske han tänker om iaf vad gäller att han så sällan träffar dem.

Om det inte är alltför långt tid tills han tar vid kanske ni bör vänta till dess innan ni tar stora beslut om er relation. Om inte annat lär ju det (att han varit hemma med dem) öka chanserna för att barn/pappa-relationen funkar bättre efter en eventuell separation.

Kram! Det måste vara väldigt jobbigt för dig.

Ärligt talat skulle jag då göra slut. Med hans inställning att så lättvindigt kasta er familj åt sidan är det tyvärr inte mycket att fundera på. Du kommer att kunna bygga upp vardagen på ett helt annat sätt utan honom i bilden, tro mig, en del kvinnor har det lättare som ensamstående mammor än i ett förhållande där de inte får stöd.

Det är jag som lämnar honom enligt honom. Spelar ingen roll vad jag säger. Men hur har han tänkt göra med barnen? Varannan vecka går ju inte. Och varannan helg knappt heller. Han säger att jag inte älskar honom som inte låter honom jobba med det han älskar. Vet inte vad jag ska ta mig till

Nåja, du behöver inte argumentera mot hans bristande logik. Det blir väl bäst om barnen bor hos dig, sedan får han höra av sig och se om det passar med ett besök och när barnen är äldre kanske övernattningar hos pappa. Det där löser sig alltid på ett eller annat sätt.

Han älskar sitt jobb mer än sin familj, mer än så behöver inte konstateras.

Det du ska göra nu är att ställa dig i bostadsköer, eller om du bor kvar där ni är nu så måste han börja leta sig bort istället.

En sak är säker, du kommer att klara dig. Det kommer att vara tufft ibland men du är starkare än du tror, för dina barn.

Låter som ett jättebra schema för någon som inte har småbarn, som lever i en relation där man behöver lite space från varandra. Men annars blir det ju som att vara varannan helg förälder (varannan fre-sön, varannan mån-ons) plus "lov" (ledig var sjunde vecka). Hur kom han fram till att ni inte skulle dela ansvaret för barnen till 50 procent? Det där jobbet kanske han kan ta när yngsta barnet är fyra år och lite mer självständig?

Jag förstår att du är arg och besviken på honom.