Forum Relation/samliv - Förälder
Varje medlem är ansvarig för sina inlägg.
  • Hjälp innan det går åt helvete

    Ons 20 maj 14:03 Läst 0 gånger Totalt 6 svar
    Ons 20 maj 14:03

    Min sambo har tagit ett jobb som gör att han är borta all tid förutom varannan fre-sön, varannan mån-ons & ledig var sjunde vecka. Vi har två barn, en på 2 år o en på 4 månader. Detta jobbet tog han trots att jag sagt nej. Jag får sköta allt ensam och inte bara det, jag ÄR ensam hela tiden. Hela hela tiden. Han lovade mig att det skulle bara vara tillfälligt, men nu helt plötsligt har han ändrat sig. Jag är förkrossad & ser detta som slutet. Jag har sagt att jag inte kommer orka bära allt detta & att han måste byta jpbb nu när barnen är så små. Då lägger han över det på mig o säger att om det inte passar så gör vi slut. Bara sådär. Vad fan ska jag göra? Vill vara med honom men vi ses ju knappt aldrig även att vi är ihop än om vi går isär.

  • Ons 20 maj 14:25 #1

    Ja, vad ska man säga personligen skulle jag inte vilja vara tillsammans med nån som är så ansvarslös. Jag skulle blivit ofantligt besviken om nån jag älskade och litade på gjorde så, framför allt oansvaret gällande barnen skulle jag ha svårt att smälta.

    Men bara du vet ju vad du känner.

  • Ons 20 maj 15:31 #2

    När ska han gå på föräldraledighet? Kanske kan saker ändras då. Nu kan han ju knappast ha någon relation till barnen. Men när han får det kanske han tänker om iaf vad gäller att han så sällan träffar dem.

    Om det inte är alltför långt tid tills han tar vid kanske ni bör vänta till dess innan ni tar stora beslut om er relation. Om inte annat lär ju det (att han varit hemma med dem) öka chanserna för att barn/pappa-relationen funkar bättre efter en eventuell separation.

    Kram! Det måste vara väldigt jobbigt för dig.

  • Ons 20 maj 16:04 #3
    Hellianno skrev 2020-05-20 14:03:13 följande:

    Då lägger han över det på mig o säger att om det inte passar så gör vi slut. Bara sådär. Vad fan ska jag göra? Vill vara med honom men vi ses ju knappt aldrig även att vi är ihop än om vi går isär.


    Ärligt talat skulle jag då göra slut. Med hans inställning att så lättvindigt kasta er familj åt sidan är det tyvärr inte mycket att fundera på. Du kommer att kunna bygga upp vardagen på ett helt annat sätt utan honom i bilden, tro mig, en del kvinnor har det lättare som ensamstående mammor än i ett förhållande där de inte får stöd.
  • Ons 20 maj 21:02 #4

    Det är jag som lämnar honom enligt honom. Spelar ingen roll vad jag säger. Men hur har han tänkt göra med barnen? Varannan vecka går ju inte. Och varannan helg knappt heller. Han säger att jag inte älskar honom som inte låter honom jobba med det han älskar. Vet inte vad jag ska ta mig till

  • Ons 20 maj 21:15 #5
    Hellianno skrev 2020-05-20 21:02:31 följande:

    Det är jag som lämnar honom enligt honom. Spelar ingen roll vad jag säger. Men hur har han tänkt göra med barnen? Varannan vecka går ju inte. Och varannan helg knappt heller. Han säger att jag inte älskar honom som inte låter honom jobba med det han älskar. Vet inte vad jag ska ta mig till


    Nåja, du behöver inte argumentera mot hans bristande logik. Det blir väl bäst om barnen bor hos dig, sedan får han höra av sig och se om det passar med ett besök och när barnen är äldre kanske övernattningar hos pappa. Det där löser sig alltid på ett eller annat sätt.

    Han älskar sitt jobb mer än sin familj, mer än så behöver inte konstateras.

    Det du ska göra nu är att ställa dig i bostadsköer, eller om du bor kvar där ni är nu så måste han börja leta sig bort istället.

    En sak är säker, du kommer att klara dig. Det kommer att vara tufft ibland men du är starkare än du tror, för dina barn.
  • Fre 22 maj 08:41 #6

    Låter som ett jättebra schema för någon som inte har småbarn, som lever i en relation där man behöver lite space från varandra. Men annars blir det ju som att vara varannan helg förälder (varannan fre-sön, varannan mån-ons) plus "lov" (ledig var sjunde vecka). Hur kom han fram till att ni inte skulle dela ansvaret för barnen till 50 procent? Det där jobbet kanske han kan ta när yngsta barnet är fyra år och lite mer självständig?

    Jag förstår att du är arg och besviken på honom.

Logga in
Bli medlem
Svara i tråden...

Innehåll