Ni med social fobi, vad jobbar ni med?

Jag har haft ganska svår social fobi tidigare. Men det har blivit bättre ju äldre jag har blivit. Känner fortfarande av det, men låter inte känslan vinna så att säga.
Som med alla fobier så måste man våga utsätta sig för det som man är rädd för.

I dag jobbar jag som personlig handläggare, har dagligen telefonutredningar eller fysiska möten med klienter. Håller i större möten med upp till ca 10 deltagare. Och jag är dessutom bra på det!

Jag är bibliotekarie.

Jobbet funkar bra. Jag är i jobbrollen och det går bra eftersom jag vet att jag är duktig och uppskattad. Dessutom har jag lärt mig att hantera vissa situationer (typ arga besökare) på ett sätt som fungerar. Erfarenheten och säkerheten hjälper mycket här!

Något jag verkligen inte trivs med är att hålla i arrangemang eller ta hand om föreläsare. Det är gräsligt och beror säkert på min sociala fobi. Är tacksam för att det finns andra som kan tänka sig det. Har också svårt att ta kontakt med andra aktörer, försäljare och sådant om det inte är enkla raka frågor eller resonemang.

Har en bra jobbgrupp där det inte är något hinder att man ibland vill vara lite privat. Otroligt skönt. Finns inte heller någon förväntan att umgås med kollegerna på fritiden och ingen reagerar om man väljer att inte fika med gruppen någon dag.

Att plugga var stundtals jobbigt. Fick komplex och kände mig mindervärdig och kass bland kursarna. Valde bort en B-kurs och har även sjukanmält mig på en annan för att det gick fetbort att ventilera uppsats och liknande i sådant forum. Det fanns helt enkelt inte någon som helst möjlighet för mig att genomföra det.

För en annan kurs där jag var inställd på att skriva B-uppsats gick jag till studievägledaren och pratade om mitt problem och då visade det sig att det inte hade varit något problem att opponera skriftligt. Det känns som att vad gäller andra funktionshinder (typ dyslexi) är de så noga med att tala om vilken hjälp som erbjuds men har man ångestproblematik tas inte det på lika stort allvar.

Mitt kall i livet(även innan den sociala fobin debuterade) - fru och mamma. Jag har också en liten webbshop som sidosyssla, men det är mest av rent intresse. Grundskolan klarade jag, trots omfattande skolk, pga att jag helt enkelt lyckades få bra betyg ändå och lärarna gillade mig. Gymnasiet pluggade jag på distans(NTI).

B, skönt att höra att du klarade det! Bibliotekarie är mitt drömyrke men är rädd att inte klara klara utbildningen pga fobin och inte heller tala inför grupp på jobbet.

Får jag fråga om det är folkbibliotek eller inte? Var det många år sen du läste utbildningen?

Folkbibliotek i en liten kommun. Blev klar med examen 2009. Jag klarar att tala inför jobbgruppen (är ganska bekväm i den) men vill såklart inte delta på konferenser och sådant och typ redovisa projekt. Fasar inför en digital konferens jag måste delta i om några dagar, det känns betydligt mer skrämmande än att sitta i en föreläsningssal där man kan försvinna. Avskyr också att presentera mig själv i större sammanhang, men då håller jag det alltid så kort jag kan: namn och var jag jobbar. Det får räcka.

Försöker liksom aldrig göra något jag vet att jag inte kan, typ mingla. Undviker det helt enkelt. På konferenser sitter jag längst fram (för där ser man bra och slipper förhålla sig till andra) och bryr mig inte om att ta kontakt med andra.

B, har du någonsin varit öppen med fobin eller har det inte behövts? T ex för att slippa redovisa projekt i jobbet?

Har jobbat som timmis på folkbibliotek och det funkade fint. Men utbildning är värre än jobb iom redovisningar etc. Sen antar jag att man som bibliotekarie har fler sociala uppgifter än som timvikarie.

Hittills har det inte behövts, men jag hade inte haft några problem att säga det om det hade behövts. Jag kan bli nervös för småsaker och det har jag aldrig några problem att säga; upplever snarare att det hjälper. Jag är så van att vara nervös och kan liksom hantera det.

Värre då med riktig ångest, den klarar jag inte av och skulle i så fall säga som det var till chefen: att det här går inte, jag har ångest och det kommer inte att fungera. Jag vågar tro att mina fördelar överväger och jag gör mer än de flesta ändå trots mina små nojor.

B, tack för svar! Det låter ändå som att det kanske kan gå, under rätt förutsättningar.

Synd bara att man inte kan få mer stöd kring social ångest just vid examinationer! Inte sjutton ska väl ens liv behöva avgöras av det. Jag känner själv att det liksom bara inte går. Men har inget problem med att gå in i yrkesroll och prata med besökare t ex.

Jag jobbar på förskola som barnskötare.Tyvärr har min sociala fobi  fått mig  att avstå att utbilda mig till förskollärare ,fast jag har förutsättningar eller hade.Jag är säker i min yrkesroll och jobbar ofta med att skriva texter,det är min starka sida.

Det är ju förjäkligt, du som kan jobbet och allt, att fobin ska hindra dig från att plugga vidare! Önskar så att anpassningar kunde göras så att man kunde få en examen, i ditt fall till ett jobb du helt uppenbart klarar. Tänk om det kunde vara lite som vid npf, att det fanns ett visst stöd att få.

Låt inte er fobi stoppar era drömmar. Det finns hjälp att få. KBT är bra. Jag arbetar som terapeut och med klienter som har olika sorters fobier och dom allra flesta blir hjälpta av kbt.

ja det är synd,nu är jag i pensionsåldern.För 40 år sedan ,var det ingen som brydde sig om social fobi.Hoppas att det blir mer förståelse i framtiden.

Jag har gått i KBT för social fobi i flera omgångar, jobbat med det i 10års tid och blivit såpass bra nu att jag klarar att fungera på ett jobb. Men med skola är det tvärstopp, jag har påbörjat säkert 10 universitetsutbildningar med och utan terapi, men klarar helt enkelt inte av det. Så ja, terapi kan ta många en lång bit. Somliga kanske blir helt bra. Men inte alla.

Jag jobbar som servitris, så det är verkligen en utmaning ibland.

Vet inte om du ens är kvar på forumet, men chansar och frågar: har du nån uppfattning om olika sorters biblioteksjobb? Tänker vart man i så fall ska söka sig. Är i valet och kvalet mellan den utbildningen och en annan som är lite tråkigare men där det nog är mindre presentationer etc.