Mina vänner är inga vänner
Såhär mitt i natten ligger jag och funderar.
Jag har sedan ca 3 år tillbaka umgåtts med ett tjej gäng. Kom in i det via min ?bästa? kompis sedan 12 år. Vi har haft väldigt roligt i hop många gånger. Men det har handlat mycket om festande och kanske egentligen inga djupare relationer i gänget. Ändå var det ett ständigt prat om att vi håller varandra om ryggen osv.
För två veckor sedan fyllde min ?bästa ? vän år. Jag ordnade en jättefin fest för henne med bubbel och snacks och bjöd in alla. De flesta kom.
I lördags fyllde jag år. I god tid bjöd jag in. Men de flesta ?kunde ? inte. Det vart så att jag och 2 andra gick ut för att äta och ta nån drink. När vi kom till stället så beställde de en flaska bubbel att dela på. Med två glas. De bjöd alltså inte mig på ens ett glas bubbel fast det var min födelsedag.
Efter ca 30 min drog den ena tjejen i väg på dejt och var borta nån timme innan hon kom tillbaka. Den andra tjejen min sk ?bästa? vän träffade en annan ytlig bekant som inte jag känner och satt och pratade med henne. De sket typ i mig.....sedan skulle de helt plötsligt dra vidare å säger vi messar när vi hittat bord. Jag hade inte druckit upp så satt kvar. När jag sedan kom till stället så hade de förvisso en plats till mig men de brydde sig knappast om mig. Det hela kändes jävligt tråkigt. Vid 12 gick jag hem och de var kvar.
Till saken hör att visst de där mer ytligt bekanta i gruppen blir jag inte lika ledsen för men min sk ?bästa ? vän som jag ställer upp för har jag insett bara utnyttjat mig. För ett halvår sedan var jag grovt utbränd och hade stora ekonomiska problem som jag verkligen mitt i utbrändheten kämpade med. Jag klarade av detta men det var tungt. Under hela denna tiden Fick jag ingen stöttning från min vän. Utan snarare skäll och typ. Men vadå hur kan du va utbränd om du kan tex gå en promenad ner på stan. Det är väl bara ta ett jobb. Det slutade med att vi inte pratade på 2 månader. Tills för en månad sen. Då hon mådde dåligt och då dög jag visst igen. Jag har ställt upp för henne. Kört henne, lyssnat på hennes problem om och om igen..... men hon gör ingenting åt dem. Jag känner mig helt enkelt utnyttjad och sviken.
Inser ju att dessa personer egentligen inte är några vänner och att jag antagligen skulle må bättre utan. Men ändå är det en sorg.
Många tankar i natten.
Någon annan som blivit sviken av sina sk vänner och hur kom du ut på andra sidan?
Kram
Sen genom mitt arbete träffar jag på familjer, ensamstående, barn äldre mm. Man får skinn på näsan genom livets gång. Det borde du ha tackat nej till, din så kallade vän. Det är svårt jag vet. Många Kvinnor är sådär, små backstabbers. Idag har jag bara nästan killkompisar, väninnor väldigt få.
Jag tycker att du ska bara sluta höra av dig när dem kontaktar dig. Eller så säger du vad det är. Det är inga riktiga vänner. Faktiskt. Även om dem skulle säga-nej det är inte så som du tror.- bara lögn.
Stå på dig. Det Finns vänner för alla, och för dig.
Kram.