Anonym (...) skrev 2020-06-03 10:44:14 följande:
Ja jag hade sk vänner.
Min ?bästa? hörde bara av sig när hon ville något. En gång när hon var på genomresa ville hon träffas, blev glad då vi inte setts sedan hon flyttat till en annan stad. Sen insåg jag att det skulle ta mig 4 -5 timmar att åka dit och tillbaka för att bara hinna ses en halvtimme så jag sa att vi får ses en annan gång. Då blev hon stressad och sa att - Jaha så du kommer inte, men då måste jag lägga på och ringa någon annan, jag behöver avlastning med ettåringen..
Hon ringde en gång, när vi bodde i samma stad igen och frågade ? när ska vi träffas då? jag blev glad men så frågade hon om hon kunde låna pengar nu direkt det var akut..
Sen hörde hon bara av sig någon gång runt halv elva på kvällarna ute på krogen och ville att jag skulle komma dit eftersom hon ?inte ville sitta där själv?. När jag frågade varför hon alltid ringde så sent så svarade hon att hon inte visste att hennes kille eller kompis, som hon var ute med, skulle hem tidigt..
En annan ringde mig varje dag och gnällde grått gnäll över sina skitproblem och allt och inget i 2 timmar medan jag lyssnade tålmodigt. Så fort jag öppnade käften för att berätta något om mitt liv så ?bröts? samtalet. När jag ringde upp var det alltid upptaget så jag trodde det var något knas. Sen när jag fick tag på henne igen var det hon som ringt upp en annan polare. Det tog ett tag innan jag fattade att hon alltså slängde på luren när jag pratade..
Varje gång vi bestämde att gå ut i helgen så svarade hon inte i telefon den dagen fast hon ringde mig varje dag flera ggr annars..
En annan ?kompis? bestämde också att vi skulle ut på Hallowee, hennes förslag, vi skulle sminka oss och ha så kul. När jag ringde henne och undrade om hon var sen svarade hon inte trots att vi snackat samma dag. När jag ringde igen lite senare svarade hennes barn och jag hör henne viska argt i bakgrunden till barnet som råkat svara..
Efter detta ruttnade jag på alla och sket i dom till deras stora förvåning. Kände bara Fuck You!!! Jag har lika tråkigt med sk vänner som utan och jag slipper i alla fall FÖRNEDRINGEN!
Åh igenkänninsfaktor på när man vill att fokus ska vara på en själv för en gång skull!
Hade en väninnan som jag pratade med dagligen. Allt fokus var på henne och hennes liv och hon grät var och varannan dag. Jag stöttade och tröstade i flera års tid! Aldrig att hon frågade mig hur jag mådde eller hur det gick i mitt liv. Försökte jag prata om mig och mitt styrde hon alltid över till sig. Hon lyssnade aldrig.
När vi "gjorde slut" fick jag svaret att jag fick skylla mig själv som inte stod på mig mera om jag ville att vi skulle ha pratat om mig...
Alltså mitt eget fel att hon betedde sig som en självcentrerad fullblodsegoist.
Och det intressanta i detta fall var att hon vände sig till mina andra väninnor - mina, inte hennes, och snackade en massa skit om mig så de slutade att svara när jag ringde. Jag fick alltså inte en chans att "försvara mig" från skitsnacket utan de trodde på allt hon sa...
Ärligt lika skönt att var av med dem för de hade ändå inte varit något att lite på när det hade behövts!
Nästa var en annan väninna som jag i 6-7 års tid stöttat genom vårdnadstvister, bråk med föräldrar, hennes sjukdom, barnens trassel med skolan osv. och när jag i samband med min skilsmässa tyckte att fokus kunde vara på mig så slutade hon att höra av sig...
