Hur skall man tänka? Vad kan man vänta?
Sitter härmoch väntar inom en väldigt snar framtid barn med min sambo.
Han har sedan tidigare två tjejer. Vi har till en början väldigt överens i våra tankar kring uppfostran men det upplever jag har ändrats en aning.
Min gissning i samband med rädslan för att barnen inte skall gilla reglerna och hellre vara hos mamman.
Undrar om jag är helt ute å cyklar i mina tankar. Barnen är snart 10 år båda två. Super härliga men ibland en smula bortskämda.
Vi tjafsar om sådant som inte godis på veckan. Läggtider, fritids eller inte fritids mm.
Barnens mamma tycker att det är fruktansvärt att ha barnen på fritids.
Själv anser jag det vara till viss del nyttigt. Lärorikt i att umgås med andra samt att de får hitta på en massa saker.
Nu undrar jag om det är rimligt att man i den åldern ex kan göra sin egen frukost?
Vid ett tillfälle då jag skulle till BM väcker jag ett av barnen och meddelar att jag måste åka. Frågar om jag skall väcka syskonet med. Men det behövdes inte. Frågar om de löser allt själv (vilket jag trodde) medan jag är borta. Får ett JA till svar. Får senare ett.mindre nöjt samtal av pappan som undrar vad jag gjort. Berättar hur jag gått till väga och får veta att barnen gått till morföräldrarna då de inte har någon hemma och ett de inte fick någon frukost.
Orimligt att man vid den åldern skall kunna klara det själv?
Jag väntar mitt första barn och vet inte vart ribban borde kunna ligga.
Barnen vill nu inte gå på fritids och jag uppfattar det som att man tar för givet att jag skall ta barnen nu när jag blir mamma. Vågar ärligt inte ta upp frågan. Men känner mig inte helt sugen på att binda mig till deras skoltiden och vara hemma för att fixa för dem när jag "skall ha" tid för min bebis. Absolut att man kan skippa fritids någon dag men inte 5 dagar i veckan.
Är det jätte fel av mig att önska tid att få vara mamma till min bebis och planera dagar utefter oss och inte de andras skoltider och mellanmål?
Vi har försökt att tala om läggtider här hemma. Vilket heller inte ha fungerat.
Önskar få någon form av rutin för både barn och för våran skull. Typ så vi hinner få tid med. Men då blir han irriterad. Är det väldigt dumt att tycka att 20.00 ish vardag och 22.00 ish helg är bra läggtider vid den åldern? Vi tycker olika här så önskar input. Givetvis är det kalas eller annat kan det bli andra tider.
Hur gör ni vid middagsbordet? Snart tuggar båda barnen med stängd mun. Någon som för mig är viktigt. Väntar era barn på varandra eller är det fritt att gå så snart man känner sig nöjd?
Plockar era barn undan efter sig? Kan det vara rimligt att man har som "krav" att tallrik plockas bort och ställs i disken?
Hu så långa punkter det blev. Men jag har fått fundera ensam allt för länge.
Tacksam för hjälp ????