inflyttad till honom- hans hus

Det låter som att ni båda har en historia som ni vill undvika att upprepa. Han hade en som flyttade in och stack. Du hade flyttat in och blivit bränd. Just nu låter det som att ni lever på en vulkan som ser lugn ut på ytan men riskerar att explodera. Ingen av er känner er trygga.

För det första. Pengarna som du fått efter lägenhetsförsäljningen, hur är dessa investerade? Hur kan du se till att de är trygga och räcker till en handpenning ifall det behövs?

Jag tror att du behöver fundera på vad som behöver ske för att du ska kunna känna dig trygg och slappna av i er relation. Just nu för du ett mentalt konto där du medvetet och omedvetet för bok över de investeringar av tid och tålamod som du gör i hans egendom. Det är er bostad men hans fastighet.

En möjlighet är att du inte deltar i reniveringarna alls, inte med din tid heller. Du gör annat under tiden.

En möjlighet är att du gör det du själv kan tillåta dig att göra som en gåva, det som är kul. Någon som skulle kännas okej att låta honom ha även om ni går isär.

En möjlighet är att du berättar för honom hur du känner och att du vill få en större jämlikhet, och att ni tillsammans funderar ut en lösning som ni dokumenterar.

Jag är i precis samma situation! Jag ska inom kort flytta in i min partners hus. Och jag känner precis likadant. Jag har inte lust att investera flera år av energi och omsorg till ett hus som bara kommer ryckas bort från mig om nåt händer. Om det otänkbara händer och han avlider tex- då blir jag hemlös.

Om vi går isär kan han kasta ut mig och jag blir hemlös- står på ruta 1 igen. Vi har ännu inte hunnit diskutera igenom det här och hur vi ska göra ekonomiskt men detta kommer jag va tydlig med att det accepterar jag inte i längden.

Just nu den första tiden är väl lugnt eftersom jag ändå står på ruta 1 nu (hyreslgh) så hade inte blivit nån skillnad. Men på lång sikt vill ju jag också "bygga upp" mitt/vårt liv och inte känna mig som en inneboende typ!

Bara den saken hur man ska känna sig "hemma" när man flyttar in till nån annan. Jag vill ju att vi börjar titta på nåt gemensamt så småning om iaf om vi ska ha en framtid ihop.

Jag vet inte hur man kan lösa detta tills man köper nytt ihop. Om den som inte äger huset betalar betydligt mindre så har man visserligen chans att spara mer till framtida husköp och genom det trygga sin framtid något.

Men för oss kommer det också va svårt att köpa nåt då det måste ligga i ett visst område och uppfylla vissa krav.

En sak är säker - man ska aldrig tänka så att man "alltid" kom mer leva ihop för att man har det så bra ihop... Vad som helst kan hända. Man tror att man känner sin partner och sig själv men allt kan hända!

Kan du köpa in dig i huset?

Vi hade också den situationen, dvs. han flyttade in i mitt hus. Han kände sig inte hemma där heller, men jag ville bo kvar där bara några år, tills mina barn var vuxna. Vi flyttade därifrån när min yngsta var 18. Under tiden hade han betalat ungefär hälften av räkningarna. Men iofs amorterade jag knappt eller inget då. Vi köpte sedan ett hus tillsammans, han ville ändå bo närmare sitt jobb.

Men det borde också funka att köpa in sig i ett hus som partnern redan äger. Kanske kan ni få råd av någon om det går att du t.ex. amorterar en del också och att det skrivs om så att du äger en del av huset. Fråga din personliga bankman, de brukar kunna sånt, eller kan rekommenderar någon.

Saken är väl dels att han tycker att det ska vara "hans" och att om det tar slut så betalar han tillbaka mig för tid å pengar jag lagt ner. Men han vill inte att jag ska betala renovering och en massa saker för att han inte ska behöva vara skyldig mig en massa pengar OM det skulle hända något. Däremot är väl han den som är mest övertygad om att vi är ämnade för varandra. Jag är desto mer osäker pga tidigare erfarenheter och att bli bränd. 

Det känns sådär också att köpa in mig på en fastighet som han först köpte jättebilligt- avverkade skog för att betala en del av renoveringen. Och sedan har värdet höjts rejält av fastigheten och sedan ska jag köpa in mig och han ska "tjäna pengar på mig". Känner att vi inte riktigt går in i det på samma villkor alls då. Jag ska köpa in mig på dyrare än vad han gav för stället men då på "hälften". Känns lite som att man tjänar pengar på mig- och jag som dessutom gjort betydligt mer jobb på stället än hans tidigare "flickvän" som han gifte sig med på pappret för att hon skulle bli delägare.

Rent konkret skulle jag föredra att han och jag köper oss ett helt annat ställe där jag kan känna att vi gör det tillsammans- på precis samma villkor. Kommer nog aldrig känna ett lugn i detta förens jag har lika stor trygghet i det vi gör tillsamans som honom.. 

Det är liksom svårt. Jag är ju absolut inte ute efter att "ta något som är hans". Önskar bara att man kunde känna att vi gör det tillsammans. Det är vårt gemensamma hem. Just nu känner jag mig bara som en inneboende- även om jag får vara med och bestämma och tycka till minst lika stor del- och att han lyssnar på mig så kommer jag aldrig ifrån tanken att allt vi gör- det gör vi till hans fördel. Inte till min. Får höra att han har "renoverat ett visst rum för min skull".. Å då känner jag väl bara: Ja det var snällt att du renoverade ett rum i ditt eget hus som höjde ditt eget hus i värde så att du kan få mer pengar för det den dagen du säljer det- för min skull som inte äger en pryl förutom mina egna saker som finns i huset. .. Haha oj nu kanske jag lät lite bitter.. Men ja :) 

Det är svårt dilemma... Man vill ju vara där på samma villkor. Investera lika mkt tid å energi på huset... :/ 

Men om du köper in dig, inte nödvändigtvis 50%, tror du inte det kommer göra att du känner dig mer delaktig även ekonomiskt?

Om du köper in dig får du ju betala. Du tar inget som är hans.

Det känns nästan som att det är att han gifte sig med sin förra flickvän som är problemet för dig? Du vill gifta dig till halva huset? Varför vill du inte betala dagens marknadsvärde (eller hälften av) för att få äga hälften? 

 Ursäkta jag tror jag klargjorde mkt tydligt ovan att jag inte är ett dugg intresserad av en sådan lösning eller att "roffa åt mig" något som inte är mitt. Men du kanske inte kan läsa? Det ligger inte i min natur. Jag är som person sådan som alltid vill dra min del av lasset och göra rätt för mig och tillhör inte en av alla de "råttor" som vill leva på andra och allra minst min partner". Så vad du känner det får tala för dig. För du snackar inte ett dugg om min situation. Jag känner som jag skrivit tidigare att jag inte är intresserad av att han ska "tjäna en hacka" på mig med tanke på att han köpte huset för under marknadsvärdet rakt över disk utan mäklare  och att det nu högst troligtvis är värd mer än det dubbla bara lite drygt 1,5-2 år senare. Då ska jag göra honom skuldfri medan jag ska ta över hans lån? Nä för mig känns det inte rimligt. 

Jag känner oavsett att jag aldrig kommer kunna vara där på samma villkor som honom. Det är och kommer alltid vara hans hus oavsett om jag hypotetiskt skulle köpa mig in eller inte. Det är något som han köpte och som han hade som livsprojekt med sitt ex som han gifte sig med på pappret för att hon skulle vara delaktig och känna att det var hennes hem. Jag skulle ALDRIG Någonsin gifta mig på pappret för dom premisserna utan för mig är giftemål något man gör en gång i livet av helt andra orsaker: ren kärlek och inte för att lösa det "materiella". 

För min del känns det som den mest rättvisa formen är att han och jag- om han nu vill ha ett liv med mig får släppa sitt hus och att vi köper någonting gemensamt där vi båda är med från ruta 1 på exakt samma villkor. Jag tänker inte göra om samma tabbe igen och lägga ner massor av tid och energi på ett hus för att sedan bli totalt bränd och lämnad på gatan med mina djur till ingenting. När man är 30+ så vill man bygga framtiden och det kommer jag aldrig kunna göra för min egen del som "inneboende" i någon annans. Och det känns helt värdelöst att planera renoveringar etc av någon annans grejor och bara känna att man skänker bort allt till någon annan när man från ena dagen till den andra kan bli utkastad som sopor- för det var precis så det blev sist.