Orosanmälan, vad händer nu?

En granne har skickat en orosanmälan gällande mig och mina två barn med uppgifter om att jag skriker åt dom. Pappan (mitt ex) har under konflikter oss emellan lämnat in en orosanmälan också. Soc gjorde skyddsbedömning nu och sa frågade om barnen kan vara lite mer hos pappa tills de påbörjar kontakt med oss. Vi bestämde då en vecka till hos honom (har varannan vecka). Men jag vet inte alls hur dom tänker, kommer jag få hämta barnen som planerat när det gått en vecka, vad vill dom att jag ska göra, kommer de vars emot mig eller ge mig stöd, kommer dom ge vårdnaden bara till pappan osv osv

Jag gör det ganska ofta, så jag själv tkr det är ett problem o går i samtal för det. Det spelar väl ingen roll vad jag tycker om huruvida de är trygga eller inte, soc tycker ju uppenbarligen inte det och min fråga gällde vad som händer nu. Jag tycker de på det stora hela är trygga men att det är ert problem att jag blir arg och skriker.

Jag gör det ganska ofta, så jag själv tkr det är ett problem o går i samtal för det. Det spelar väl ingen roll vad jag tycker om huruvida de är trygga eller inte, soc tycker ju uppenbarligen inte det och min fråga gällde vad som händer nu. Jag tycker de på det stora hela är trygga men att det är ert problem att jag blir arg och skriker.

Tack för ditt svar. Jag förstår ungefär hur deras arbete kommer gå till, jag är mest orolig att deras åtgärder ska vara att jag inte bor med barnen, just nu tänker jag bara negativt och de har liksom bara den negativa info om mig. Jag är villig att ta emot vilket stöd de än erbjuder och tänker samarbeta med dom förstås.

Allt hänger på vem/vilka du får som kontaktperson/er på soc.

Så kallas de ja, handläggare. Tack för rättelsen.

Tack för svar och din lyckönskan. Jag var på mötet idag, var själv och träffade två handläggare. Jag känner att jag var ungefär så som du beskriver här, dvs jag var ärlig och öppen och sa det jag tycker är ett problem och att jag sökt hjälp för det och även att jag är villig att ta emot t ex stöd i form av familjebehandling. Jag sa även positiva saker om mig som förälder.

Först trodde jag det gick bra men mot slutet av mötet när de sa att de har en låg toleransnivå för våld och att skrika åt sina barn ses som psykiskt våld av dom och de inte kan säga om jag får hämta barnen på fredag och inte verkar vilja ta in någon helhetsbild riktigt så kände jag mig uppgiven och som att det inte spelar nån roll vad jag säger. Har ingen som helst aning om hur det kommer utveckla sig och om jag kommer förlora vårdnaden (värsta scenariot), jag känner mig inte alls säker på att det inte blir så. Träffade barnen igår o de fråga när de ska komma till mig, jag sa att jag hoppas det blir på fredag...????

Jag är villig att ta emot vilken hjälp de än erbjuder och jobba på problemet men det är svårt att känna nån motivation till någonting om de ens tänker låta mig ha barnen.

Man blir inte Soc-anmäld för att man höjer rösten eller tar tag i sina barn. (Eller jo, anmäld kan man bli, men då lägger soc ner ärendet). Antingen har grannen eller pappan ljugit eller överdrivit, eller så ligger det mer bakom.

De la ner det när pappan hade anmält. Men iom det kommer in en ny anmälan så påverkar väl den tidigare också. Sen sa dom att Soc har en "låg" ribba för vad de klassar som våld och att skrika på barn räknas som psykiskt våld och att det försätter barnen i otrygga situationer.

Jag kan hålla med, absolut är det otryggt om nån blir arg och skriker på en, det tycker jag med liksom men det som känns fruktansvärt är att fokus är så mkt på just det och inte allt det positiva jag har med barnen, alla vardagssaker, rutiner, utflykter mm