Det känns som att jag säger konstiga saker

När du bett henne ta in andra glas och hon undrade varför skulle jag sagt att jag läst/hört att dessa glas är bra bara. Säger hon nej till att ta in glasen skulle jag säga att jag är intresserad av att testa och se hur de är, om de är bättre osv. så då får jag välja en annan optiker denna gången. Iom att det är en optiker du känner via bekanta osv. så behöver man ju tänka sig för för att inte stöta sig.

Du vet ju redan hur du framstår så varför ändrar du inte dina utallanden till mer social accepterade?? Som du säger e det lite likt aspbergerbeteende att vara rätt fram och "vaddå jag sa ju bara sanningen". Du behöver absolut inte ha fel, du hade ju rätt i det du sa, men folk vill inte bli påhoppade och sårade. Folk blir ibland lite rädda när någon är för rättfram för de vet inte mer hur du kan bete dig mot dem om du inte saknar sociala spärrar. Vad mer kommer du göra och säga liksom. Du blir ett osäkert kort man inte kan spela spelet med.

Tänk om optikern skulle va rättfram med dig och ba vad fula de där glasägonen vad på dig, du passar verkligen inte i dem. Åsikten kan ju vara sann men det är sårande och oprofessionellt.

Som flera sagt behöver man inte alltid säga sanningen. Man behöver inte ljuga, men att bara vara brutalt ärlig gör folk ledsna, och då lyssnar de ändå inte på vad man säger. Ofta blir det bättre om man ger ett positivt förslag istället för att ta upp det negativa. Tips:

Säg inte :"x är dålig"

Säg:"Jag har hört att y är bättre, och jag velat prova y"

Säg inte "du gör fel"

Säg:"Du kanske skulle prova att göra så här istället"

Säg inte :"du är ful när du har på dig x"

Säg: "Jag tycker du ser ännu finare ut i y"

I det här forumet är det viktigt att för varje inlägg fundera på om det verkligen är en verklig eller påhittad fråga. Ifall det är en verklig fråga är mitt svar var dig själv. Människor är olika & vi är alla stöpta i olika former.

Tillägg :var dig själv fast försök att välja vänliga ord istället för hårda ord

Jag är likadan, men det på sistone jag blivit "rakare" I kommunikationen. Innan det var jag antingen bara tystare, kortade ner till "jag gillar inte x." Istället för jag gillar inte för x för att y och V".

Det kunde varit jag som skrivit detta. Känner såväl igen mig. Några personer har trott att jag har asperger, men det har jag inte. Är bara trött på det sociala spelet, all falskhet och daltande. Man måste få vara rak. Tycker inte man ska vara okänslig, men tydlig. En optiker måste klara att höra vad kunderna tycker. Kan de försvara sig, ja, så bra. Men du gjorde dem en tjänst. Andra kunder kanske undviker dem pga detta. Ingens verksamhet har gått bra i längden pga snällhet och tystnad. Feedback från kunder är däremot guld värt.

Man kan nästan alltid vara ärlig och säga samma sak på olika sätt - där vissa av sätten upplevs som elaka och andra sätt som konstruktiva. Det senare sättet tas emot bättre. Upplever ofta att personer som kallar sig själva för raka snarare är ganska osmidiga rent socialt, rentutsagt elaka i vissa fall.

Min förra chef var en sån som trodde att hon var rak och tydlig, men alla beskrev henne snarare som elak, oresonlig och ganska oklar (enormt hög personalomsättning där, mycket p.g.a. henne). Exempelvis bad hon en kollega om förslag på en logotyp för ett nytt varumärke. Han presenterade några förslag, och då sa hon ungefär till ett av förslagen:

- Men oj, hur tänkte du här? Det där ser ju ut som en logotyp för ett dagis. Herre gud.

Hon hade istället kunnat säga:

- Detta förslag faller mig inte riktigt i smaken. Lite för mycket färger och former, skulle kanske passa bättre om du valde en av färgerna, den gröna kanske, - och arbetar vidare med denna form. Vad tycker du?

Och hon menade verkligen inte att vara elak. Hon var bara ständigt BRUTALT ärlig.

Samma hos dig till optikern. På "varför"-frågan hade du kunnat svara något i stil med:

- Jag har läst på väldigt mycket om olika sorters glas, och denna sort verkar väldigt bra. Så denna gång vill jag prova den sorten.

Väljer hon DÅ att ta in glaset - jättebra. Vill optikern inte göra det, då hade du kunnat säga exempelvis:

- Okej då vet jag! Denna gång kommer jag köpa hos XX istället då, för jag vill verkligen ha denna sorts glas.

I det läget har sanningen kommit fram, du vill prova den sortens glas du uppfattat som bättre (och är något bättre är något annat sämre - det behöver inte sägas alltid), du har gett optikern möjlighet att vara den som säljer till dig (lojalitet). Det hela ger ett bättre intryck av dig som person.

Jag är lite likadan TS. Det är så svårt att förstå när man ska vara tyst eller måste linda in det man säger. Jag betraktar mig inte alls som brutalt ärligt utan snäll, omtänksam osv i det jag säger. Eller bara neutral som i mitt exempel nedan.

Ett exempel från min vardag. Jag jobbar i Sthlm och har lite svårt att bemöta typiska stockholmare som går all-in på alla trender utan att reflektera alls. När det var inne med Poke Bowls så utbrast en man på lunchen att han ääälskar Poke Bowls. Blablabla (stockholmssnack om var den är bäst, att han gjort uuunderbar poke bowl hemma osv osv). De andra höll entusiastiskt med eller var tysta. Jag slängde plötsligt ur mig : Men vad är det för skillnad mellan poke bowl och sallad egentligen ???

Min chef som har en enorm social kompetens log snällt och sa: Nej det är ju ingen skillnad egentligen.

Men det trevliga samtalet tog slut och mannen såg lite ledsen ut.

Det är så typiskt mig. Jag förstår inte vad som är ok att säga i olika situationer.

En sak som jag lärt mig med åren är i varje fall att inte rätta folk när de har fel. Varken språkligt eller faktamässigt...