Testdag 27/6 2020

Grattis till plussen! Jag är 39 år och vi gör IVF för tredje perioden i livet i hopp om en trea. Vi började 2011 pga manlig faktor och har idag en 4 åring och en 7 åring. Sammanlagt har vi jag gjort 7 färska försök och 4 FET. Bor i Skåne men har gjort IVFen i Falun pga de är bäst på upprepade missfall och jag har haft fyra. Äggplocket var måndagen den 8/6 och vi fick tillbaka två tredagars den 11/6. Första gången sen 2014 som det blev korttidsodling. Vi fick ut 11 fina ägg men bara två spermier. Är glad att de blev till två perfekta embryon! Testdag 26/6. Jag avskyr att testa, hur känner ni? Jag blir så nervös att jag blir kräkfärdig och får ångest.

Denna gånger har jag blivit överstimulerad och började för tre dagar sen samla vätska. Nu har midjemåttet ökat med 10 cm och jag är väldigt öm. Det brukar vara ett bra tecken för mig men det jag lärt mig av IVFERNA är att man aldrig kan säker på något. Roligt om vi kan följas åt!!

Ja, det har blivit en lång historia... nästan som en del av livet. Hade gärna varit utan den men då hade jag ju inte fått exakt mina pojkar och de är värda allt <3 Jag tror att jag var mer på att pigg på att testa i början också. Just för att man kände att IVFen ändå gav en den första riktiga möjligheten att lyckas. Men vår första omgång gjorde vi på RMC i Malmö 2011 och då skulle man inte testa utan bokades in på blodprovstagning. Samma dag kl 13 skulle man ringa ett nummer och då sa en sköterska om det var positivt eller negativt. Det var också ganska hemskt. Men jag har ett fint minne från när vi fick positivt besked med min första son. Sköterskan sa ?Grattis!!? Och jag svarade ?Vaddå grattis?? min make stod mittemot mig och förstod av mitt svar, snabbare än jag, vad det betydde så han fullkomligt bröt ihop av glädjetårar. Medan jag frågade 100 ggr om det var sant

Jag blev överstimulerad första gången men fick inga allvarligare symtom. Därefter drog de ner mina doser till så låga nivåer att vi bara fick ut ett och tre ägg. Med syskonförsöken gick vi till Nordic IVF och de ökade doserna. Vi gjorde sex syskonförsök varav tre färska och jag blev gravid fem av dem men förlorade alltså fyra. När jag blev gravid med lillebror blev jag också överstimerad efter ET. Jag fick göra extra VUL och lämna blodprov. Men så som jag mår nu har det inte varit förr. Idag har jag ökat ytterligare 2 cm och är himla andfådd. Jag behöver nog åka in till gynakuten men har så otroligt dålig erfarenhet av dem från mina missfall. Vill inte ens närma mig lokalen. Tänker att så länge jag dricker och kissar bra så borde det vara lugnt....

Oj vad mycket som hänt här! Grattis till flera fina plus och all medkänsla till er som fått negativt eller börjat blöda. Det finns ingen tröst att ge. Var och en måste få lov att själv känna hur mycket man orkar med. Men mitt enda tips, efter 11 IVFer, är att inte fatta några beslut om framtiden när ni sörjer ett minus. Tankar om att man ger upp och att det därför aldrig blir något gör sorgen över just detta försöket värre. Man kan inte veta vad man vill eller orkar om ett par månader. Ge upp ett försök i taget och sörj det, men fatta bara beslut när ni står på stadig mark. 

Jag åkte till gynakuten natten mellan sön-mån efter att ha varit överstimulerad i fem dagar, då ruvardag 10 med tredagars. Det är läskigt så lite de kan om IVF och jobbigt att behöva förklara allt. Jag var såååå törstig, drack konstant och hade svullnat 10 cm över midjan mer runt magen. De tog prover och jag fick vänta i flera timmar. Läkaren förklarade att jag har OHSS. När han skulle gå frågade jag om det kan betyda att jag är gravid och han då i förbifarten ?Ja, det var ju svagt positivt? och så gick han.... ehhh! Va? Jag frågade sköterskan som sa att ?ja, det var mycket, mycket svagt?. Jag förklarade att jag kissat precis innan jag lämnade urinprovet och att jag druckit en liter timmen innan men hon vidhöll att det inte spelade någon roll. Läkaren kom tillbaka och då frågade jag om hcg i blodet, DÅ svarar han att det saknar betydelse eftersom jag gjort IVF. EHH VA, IGEN?? Han menade att ägglossningsprutans lilla hcg skulle kunna ge utslag. Jag fick förklara att det är omöjligt mtp att det var 15 dagar sen jag tog den. Då sa han glad och förvånad ut och sa ?Vad roligt! Värdet var 79 så det är normalt för tidig graviditet?. då var kl 03 och jag var så trött och hade ont. Var glad men också väldigt bekymrad över huruvida jag hade okej Hcg eller inte! 

Igår behövde jag göra återbesök och min OHSS har gått över till måttlig, alltså lite värre. Jag ser ut som om jag är i femte månaden och jag har oooont i hela buken. Men ännu är blodvärdena okej. Denna gången fick jag träffa en bra läkare som berättade att mitt hcg dubblerats och att allt utöver överstimuleringen såg fint ut. Så först igår började jag ta in det. Idag tog jag ett vanligt gravtest och vi håller oss försiktigt glada. Jag har ju haft många missfall men nu kör vi på kortison, inohep och intralipid och jag hoppas det var tricket som fick min son att stanna i magen . Oj vad långt det blev! Det är lite drama här :)

Oj vad mycket som hänt här! Grattis till flera fina plus och all medkänsla till er som fått negativt eller börjat blöda. Det finns ingen tröst att ge. Var och en måste få lov att själv känna hur mycket man orkar med. Men mitt enda tips, efter 11 IVFer, är att inte fatta några beslut om framtiden när ni sörjer ett minus. Tankar om att man ger upp och att det därför aldrig blir något gör sorgen över just detta försöket värre. Man kan inte veta vad man vill eller orkar om ett par månader. Ge upp ett försök i taget och sörj det, men fatta bara beslut när ni står på stadig mark. 

Jag åkte till gynakuten natten mellan sön-mån efter att ha varit överstimulerad i fem dagar, då ruvardag 10 med tredagars. Det är läskigt så lite de kan om IVF och jobbigt att behöva förklara allt. Jag var såååå törstig, drack konstant och hade svullnat 10 cm över midjan mer runt magen. De tog prover och jag fick vänta i flera timmar. Läkaren förklarade att jag har OHSS. När han skulle gå frågade jag om det kan betyda att jag är gravid och han då i förbifarten ?Ja, det var ju svagt positivt? och så gick han.... ehhh! Va? Jag frågade sköterskan som sa att ?ja, det var mycket, mycket svagt?. Jag förklarade att jag kissat precis innan jag lämnade urinprovet och att jag druckit en liter timmen innan men hon vidhöll att det inte spelade någon roll. Läkaren kom tillbaka och då frågade jag om hcg i blodet, DÅ svarar han att det saknar betydelse eftersom jag gjort IVF. EHH VA, IGEN?? Han menade att ägglossningsprutans lilla hcg skulle kunna ge utslag. Jag fick förklara att det är omöjligt mtp att det var 15 dagar sen jag tog den. Då sa han glad och förvånad ut och sa ?Vad roligt! Värdet var 79 så det är normalt för tidig graviditet?. då var kl 03 och jag var så trött och hade ont. Var glad men också väldigt bekymrad över huruvida jag hade okej Hcg eller inte! 

Igår behövde jag göra återbesök och min OHSS har gått över till måttlig, alltså lite värre. Jag ser ut som om jag är i femte månaden och jag har oooont i hela buken. Men ännu är blodvärdena okej. Denna gången fick jag träffa en bra läkare som berättade att mitt hcg dubblerats och att allt utöver överstimuleringen såg fint ut. Så först igår började jag ta in det. Idag tog jag ett vanligt gravtest och vi håller oss försiktigt glada. Jag har ju haft många missfall men nu kör vi på kortison, inohep och intralipid och jag hoppas det var tricket som fick min son att stanna i magen . Oj vad långt det blev! Det är lite drama här :)

Det enda ställe i Sverige som är villiga att skriva ut innohep, prednisolon och ge intralipiddropp är Livio i Falun! Jag reser från Skåne dit. De räddade min femte graviditet efter fyra missfall och nu är jag gravid på första försöket med syskon, samma behandling. Mitt immunförsvar verkar inte samarbeta med foster.

Men åh vad härligt!! Stort grattis! Vilken målgång!

Dina tester ser exakt ut som mina gjorde idag! Härligt! Stort grattis

Men intralipid måste de väl erbjuda dig? Det är ju inte gratis men väl värt det. Jag är beredd att skicka min burk med prednisolon till dig om det hjälper!

Hur många missfall har du haft?

Idag är ju dagen D. Är det någon som inte testat än?

Grattis Mallanino!

Det blev väldigt många plus i denna tråden.Så himla roligt!!

Jag tar två Crinone och kliniken sa att jag kan sluta. Jag bad att få fortsätta och då sa de att jag ta en varje kväll. När ska ni göra VUL?

Vad har ni för symtom? 

Jag har ont i brösten, särskilt utsidan. Igår hade jag halsbränna och mådde illa, men idag har jag t.o.m. kunnat äta en glass. Känns som om det växlar enormt. 

Så oerhört orättvist och sorgligt. Förstår både din sorg och vad du har varit med om fysiskt. Har haft tre missfall och ett MA med efterföljande abort. Det är en tuff upplevelse som verkligen kan knäcka den allra starkaste. Ta han om dig!

Jag mår också uselt. Mår konstant illa och får någon gång per timme kväljningar och måste verkligen andas mig ur det för att inte kräkas. Jag är otroligt trött, hungrig, törstig och känner mig sjuk. Men jag är tacksam för alla symtom. imorgon har vi ett tidigt VUL, vecka 8, och jag är så nervös....

Jag förstår oron. Har man starka symtom och mår dåligt så är risken för MA mindre, sa min Bm.

Ultraljudet gick fantastiskt bra. Jag höll för ögonen och var super rädd, men bara efter ett par sekunder sa hon ?Jag ser hjärtslag!!?. Det var helt magiskt. Otroligt tråkigt att inte kunna dela det med maken bara.pga Coronan fick han inte följa med.