Inlägg från: Anonym (Ger nog upp) |Visa alla inlägg
  • Anonym (Ger nog upp)

    Rädsla för att köra bil

    Jag har försökt ta körkort i omgångar under sex års tid nu. Jag har körrädsla och har verkligen försökt ta mig förbi den, har övningskört med pappa, med bonusmamma, med faster, med två olika kompisar, samt på körskola. Hur jag än gör och hur mycket jag än tränar och övar så känns det som att bilen är ute och kör med mig istället för tvärtom. Känner mig så fruktansvärt korkad för att jag inte klarar av något "så lätt" som att köra bil. 
    Det blir inte bättre av att alla säger "åh men det är inte alls svårt att köra bil", "köra bil är ju som att lära sig cykla, plötsligt klarar man allting på rutin utan att tänka!" eller "körkort tillhör allmänbildningen, tänk att omogna 18-åringar klarar av att köra bil". 

    Har börjat släppa tanken på körkort faktiskt. 
    Skulle nog aldrig ha råd att ha egen bil men det hade varit en fördel i jobbet, eller om jag vill ha ett annat jobb någon gång i framtiden. Men. Är man rädd så är man, och om jag ska känna skräck bakom ratten varje gång jag kör så är det nog bäst att jag inte kör alls. 

  • Anonym (Ger nog upp)
    Anonym (Insikt) skrev 2020-06-14 19:45:11 följande:
    Oavsett du fortsätter med körningen eller inte - fantastiskt att du har den självinsikten. ALLA varken kan eller ska ha körkort. 
    De osäkra och rädda skapar också olyckor i trafiken likväl som de övermodiga.
    Sätt dig inte bakom ratten om du är så osäker.
    Tack för din självinsikt!
    Tack! Det är första gången någon ser på det från den synvinkeln. Det enda jag får höra är tjat "Hur går det med körkortet? Ska du inte ta det snart?" eller "Är det inte dags nu?", "I din ålder har man körkort, punkt". Är 34.

    Det är ju det jag är orolig för. Att jag, genom min rädsla, ska skada mig själv eller andra. Men folk förstår inte, det är som att min rädsla inte är så farlig, lite "jaja men alla var nervösa i början, fortsätt nöta". 
  • Anonym (Ger nog upp)
    FuckGoggleAskMe skrev 2020-06-14 20:13:45 följande:
    Håller med, det är bra att du känner efter, alla är inte lämpade för att köra bil. Visst, kämpa på och försök, men om det efter ett långt tag (vilket verkar vara fallet för dig) inte känns säkert, är ju det smartaste att ge upp. De killar jag känner med körkort som insett att de inte borde köra bil, är båda smarta, välutbildade etc, så har inget med tex intelligens att göra. Det är bara så att någonting gör att dom inte fungerar bra bakom ratten, och dom är smarta nog att inse det, och hymlar inte om det. Dom säger bara till folk att dom inte är så bra på att köra bil, så de överlåter det till någon som är bättre. 
    Alla har vi våra svårigheter. Har en smart kollega på jobbet plus två smarta kompisar som inte kan skillnaden på höger och vänster. Ingen höjdare när dom kör bil och någon instruerar om vägen. 
    Jag var alltid på top i skolan och vidare studier, men jag lyckades aldrig lära mig ett skolschema, vilket mina klasskompisar alltid visste efter en eller två veckor. Varje dag fick jag kolla vilken lektion jag hade härnäst, eller mina kompisar brukade berätta för mig. 
    Min son är intelligent och otroligt sportig. Av någon anledning lärde han sig cykla många år senare än sina kompisar, i alla andra fysiska aktiviteter var han en stjärna.
    Skönt att läsa! Det är ju det som gör mig så frustrerad, jag är smart, alltid haft lätt för studier, allmänbildad, har ett bra jobb osv. Hade klarat teoriprovet för körkort utan några som helst problem. Men just bilkörandet har varit en ren och skär pina. Finns tyvärr många som har bilden av att man måste vara megakorkad för att inte ha körkort, eller inte klara av att köra bil. Det gör mig också frustrerad, eftersom jag inte är särskilt korkad, men jag känner mig ju otroligt dum ändå. Har flera vänner och kollegor som tror att jag inte tagit körkort för att jag är lat eller inte "orkar". Vilket också är fel. Jag har verkligen försökt. 
     
    Tack för tipset, det kanske är det jag ska börja kontra med när folk tjatar, "jag är smart nog att veta när det är dags att lägga det på hyllan, så jag kommer inte ta något körkort". Det blir ju som att så länge jag försöker och försöker så förväntar sig omgivningen att jag en dag ska ha klarat av det. Att jag liksom håller liv i det, och då håller alla andra liv i det och frågar hur det går, så kommer alla kommentarerna. Jag blir ledsen och frustrerad för att jag inte klarar av det, och alla andra tänker "vad fan är problemet, gör det bara". 
  • Anonym (Ger nog upp)
    Anonym (Caroline) skrev 2020-06-14 21:55:00 följande:
    Men vad är det värsta som du känner med det hela? Är det att koppla, hitta dragläget eller annat? Kan det vara så att du kört med långa perioder mellan körningarna så du aldrig hunnit få den där vanan som alla pratar om? Jag fattar ju inte heller hur allt ska kunna gå på rutin när det e så jäkla mkt man skall ha koll på... blir ju jättenervös av bara det :/

    Det är inte själva momenten som är problemet, även om kopplingen tog väldigt, väldigt, väldigt lång tid (övervägde ett tag att ta körkort för automat men ALLA avrådde mig från att göra det). Det är snarare känslan när jag kör. Att det inte är jag som har kontroll. Lite som att bilen är ute och åker med mig och bilen bestämmer, inte jag.
    Körandet är extremt obehagligt och utmattande. Jag spänner mig, har puls, är rädd att missa något, är rädd att jag inte ska se allt som sker runt omkring och orsaka en krock, är rädd att jag ska glömma av något. När jag kör på vägar där det inte är så mycket trafik och mer utav bara köra rakt fram typ, då kan den som sitter bredvid säga "det här går ju jättebra!" samtidigt som jag anstränger mig till max för att hålla bilen på vägen typ, har sån jäkla panik och adrenalinpåslag och tänker "va? Det känns som att jag ska dö typ". Nästan varje gång jag övningskört har jag ont i nacken och huvudet flera dagar efteråt för att jag sitter och spänner mig och är livrädd. Har jag blivit för(!) rädd har jag bara kört in på närmsta parkering eller p-ficka, stängt av bilen och klivit ur och sagt att den jag övningskör med får ta över. Trots att jag övningskört i ganska långa perioder i sex år. 

    Ja. Som sagt. Jag överväger ju att inte ta körkort öht. På goda grunder. Jag är helt övertygad om att hade jag på något jävla vänster klarat uppkörningen så hade jag kört ihjäl mig själv eller någon annan inom en vecka. Eller bara aldrig kört igen, alltså aldrig satt mig bakom en ratt någonsin. Och då känns det ju bara som bortkastade pengar.

  • Anonym (Ger nog upp)
    Anonym (Caroline) skrev 2020-06-14 21:55:00 följande:
    Men vad är det värsta som du känner med det hela? Är det att koppla, hitta dragläget eller annat? Kan det vara så att du kört med långa perioder mellan körningarna så du aldrig hunnit få den där vanan som alla pratar om? Jag fattar ju inte heller hur allt ska kunna gå på rutin när det e så jäkla mkt man skall ha koll på... blir ju jättenervös av bara det :/
    Kan tillägga att jag aldrig under mitt liv gillat fart/saker som går fort. Inte ens som barn. Alltid hatat karuseller. Jag har aldrig varit intresserad av motorfordon öht. Körde go cart på en after work en gång och tyckte det var fruktansvärt. 
    Tänker att jag och bilar bara inte går ihop, vi är inte kompatibla. Känner inte alls den där makten eller frihetskänslan som många pratar om. 
Svar på tråden Rädsla för att köra bil