Hur ärlig ska jag vara om barnens pappa?
Jag tycker att du ska fortsätta med att inte tala illa om pappan. Däremot måste du sätta gränser och skydda dig själv. Du behöver inte umgås med honom, du behöver inte låta honom hänga i din trädgård, du behöver inte stanna kvar i telefonsamtal där han är otrevlig mot dig och du behöver inte släta över hans dåliga beteenden.
Det är skillnad på att tala illa och tala sanning. Du behöver inte berätta vad han gjort mot dig varken förr eller nu eller hur du känner för honom. Däremot får du vara ärlig om han avbokar något som drabbar barnen och lägga det på honom att förklara varför han gjort som han gjort. Det senare är inte att tala illa om honom.
Det finns ingen anledning att bidra med att få barnen att må dåligt genom att berätta om elaka saker han gjort mot dig förr. Det drabbar inte dig negativt av att era barn har en bra syn på deras pappa. Däremot drabbar det dig när du känner dig tvungen att umgås med honom eller han skapar situationer som gör att du måste ljuga för att barnen inte ska bli ledsna. Dessa saker måste du få bort ur ditt liv och lägga ansvaret och skulden där det hör hemma.
Och tänk på att det är skillnad på att sakligt bekräfta att hans agerande är tokigt ibland och på att visa hur upprörd du blir - om du blir arg och visar det finns det risk att barnen hamnar i kläm för att de försöker skyla över hans beteende eller försvara det gentemot dig, för att undvika dålig stämning, och det ansvaret ska inte de behöva ha. Inte heller ska de behöva oroa sig för dina känslor, utan kunna fokusera på sina egna.
Så fortsätt att bita ihop ett tag till. De kommer att förstå när de blir äldre och vara tacksamma att du inte spätt på en konfliktsituation.