Entusiastisk skrev 2020-07-05 21:22:37 följande:
För att peppa dig lite försökte jag och min man superintensivt de första 2 månaderna med vår dotter, asså var och varannan dag 2 veckor runt äl.. Och 3e månaden blev det bara ett halvhjärtat försök 1 enda gång.. Men minsann så tog det sig den gången..
Men klart att det kan kännas hopplöst, men går och väntar till äl, får förväntningar, väntar till bim, förhoppningar och letande efter symptom och sedan kommer mensen.. Och allt rasar.. Sen byggs det upp igen om och om.. Spontana mys blir till projekt som ska planeras och ibland tvingas fram istället för att just bara bli när lusten faller på.. Men får trösta sig med att de allra allra flesta faktiskt kommer bli gravida så småningom.. <3 kämpa på! Snart kommer det vara er tur. Ta en myskväll med lite yoga/meditation, ansiktsmask, bad, tända ljus och bra musik.. <3 håll hoppet uppe. Kram
Tack för peppen. Ja vi har kört 4 månader nu, var av sista så berättade jag för min sambo när ÄL skulle infalla för att han inte var så sugen på att mysa. Det blev en jättegrej då han sa att han ville vara delaktig och veta och jag kände att jag hellre har koll själv. De mysiga stunder vi fick till efter detta samtal kände som att det enbart gick ut på att göra barn. Det blev stelt och totalt omysigt.
Nu känner jag inget i kroppen och jag vet inte när exakt äl skedde men jag tror att äl blev senare än vad den brukar.
Min sambo är äldre än jag och har inga barn sedan innan. Hans vänner är bra på att prata om att han vill ha barn mm och jag vill ju inget hellre än att ge honom detJa ett litet stresspåslag att alla pratar om det jämt.
Känner mig lite ensam i stressen och det är säkert därför det inte tar sig. För att jag är stressad kring att jag vill bli gravid. Men hur lätt är det att koppla bort? jag fattar inte hur man klarar att tänka på annat.
Jag ska trösta mig som du skrev, njuta av att jag faktiskt har två barn. Och kämpa vidare. Tack för all pepp Kram