Positiv Utseendeförändrig=Negativ personlighetsförändring?

Har haft precis samma funderingar! Är dock inte säker på om det är en personlighetsförändring hos dem eller om det handlar om att jag själv ser dem på ett annat sätt. En överviktig kompis som tackar nej till en kaka tolkar jag liksom mer välvilligt, att hon tänker på sin vikt bara. Om hon däremot gått ner i vikt så tänker jag mer att hon dömer en lite för att man äter onyttigt. ;)

Så kanske hänger det mest på en själv. Men iaf...

Har en kompis som förr var lite rultig. Så började hon banta och träna. Blev smal och vältränad. Men också så sjukt hård och lite nedlåtande. Hon har alltid varit större än mig men nu kan hon kolla med medlidande på mina 5 extrakilon. Kan tillägga att jag aldrig gjort så mot henne. Det har också blivit lite maniskt - hon äter ALDRIG nåt extra, går på gymmet nästan varje dag, köper proteinpulver i storpack. Det blir lite tröttsamt för att det blir det allt cirklar runt. Väldigt mycket prat om hennes mat och träning, inte som förr då vi pratade om böcker, filmer, relationer osv. Nu känns det mest som att hon pratar om hur hon håller sig smal och jag lyssnar. Eller så är jag avundsjuk. Jag vet inte!

Nja, jag har snarare märkt det från andra hållet. När jag var större och när jag var gravid så har andra kvinnor behandlat mig bättre. 

Låter som samma person nästan tyvärr. Fast istället för att vara fixerad vid att vara smal är hon helt fixerad vid att gå upp i vikt fast utan att bli fet. Det är som att väga 60kg utan att vara fet då blir allt jättebra. Innan var det 45, sedan 50, sedan 55 och nu 60. Flyttas fram 5 kg när hon lyckats gå upp 5kg. Det borde ju ta stopp någonstans tycker jag? 

En kompis gjorde en magsäcksoperation för några år sen. Innan operationen var hon svinrolig att hänga med, glad, peppig, ödmjuk. Men efter operationen och efter att hon tappat nästan 60 kilos övervikt så förändrades hon helt. När vi gick på stan kunde hon peka mot folk och prata nedlåtande om hur dom såg ut t.ex "kolla på henne, gud så tjock hon är, alltså hur kan man ens visa sig ute". Istället för att säga "åh hörde du att X skulle börja en utbildning till hösten" så handlade allt om utseende "åh såg du bilden X la ut på instagram, alltså tjocka lår hon har, euw!". Hon hade aldrig tidigare pratat om folks utseende på det sättet. Kan tillägga att jag själv dras med 10-15 kilos övervikt och jag började ju tänka "shit, pratar hon sådär om mig också, tycker hon att jag är äcklig och borde hålla mig inomhus". 
Det var som att hon glömt att hon själv hade gått runt med 60 kilos övervikt och inte ansträngt sig mer än att lägga sig på operationsbordet för att bli av med alltihop.
Hon blev så himla odräglig att jag fasade ut vänskapen, jag pallade liksom inte vara kring den utseendefixeringen hela tiden och höra nedlåtande kommentarer om hur andra såg ut. 

Jag har själv gjort en GBP och gått ner lite över 50 kg, nästan halva min kroppsvikt. Jag har genom min operation kommit i kontakt med många avdra som gjort samma resa och har sett otroligt många personlighetsförändringar. En stor kroppsförändring (som personen ser som positiv) innebär ofta en rejäl boost för självförtroendet. Det är inte ovanligt att få en helt ny självkänsla och man får plötsligt uppmärksamhet från andra som man kanske inte fick tidigare. Vissa klarar inte riktigt av det och blir liksom...dryga. Totalt uppslukade av sig själva, söker ännu mer uppmärksamhet och tar igen allt de missat tidigare. Det gäller givetvis inte alla, men jag har sett det på väldigt många.

Jag har själv fått betydligt större självförtroende och älskar min kropp idag, den kroppen som jag avskydde i så många år. Men jag har fått en stor ödmjukhet och erfarenhet av min resa också. Jag skulle aldrig prata nedlåtande om någon annans kropp för jag vet hur lätt det är att hamna där och hur svårt det är att ta sig därifrån. Sen är det givetvis sjukt otrevligt också. Jag stöttar gärna de som söker stöd i viktminskning, utefter deras villkor. Har man varit fet i 30 år så är man liksom lite expert på viktminskning, även om man inte alltid själv har förmågan att praktiskt genomföra det på egen hand. 

Jag tycker att jag är betydligt trevligare och roligare idag, min man och mina närmsta vänner håller med (som kände mig redan innan viktminskningen). Jag är inte begränsad i vad jag kan göra, jag är oftast på bra humör, vågar ta lite plats, ställer inte in en fest för att jag inte hittar något att ta på mig, jag vågar äta bland folk utan att skämmas. Jag har blivit den person som jag alltid önskat att jag skulle vara. Social, öppen, aktiv. Jag känner flera stycken som jag upplever samma sak med, att de liksom blommat ut och äntligen vågar leva. Så min upplevelse är att de flesta får någon slags personlighetsförändring vid en större kroppsförändring, men om det är positivt eller negativt är väldigt individuellt. När jag tänker tillbaka på hur personen var innan förändringen så kunde man ofta se tendenser till negativa personlighetsdrag redan då, och de har förstärkts sen. 

Jag har alltid pendlat i vikt. Jag har märkt att folk behandlar mig olika beroende på vad jag väger och förväntar sig olika typer av beteenden från mig beroende på vad jag väger. Så jag tänker att det är ett socialt samspel. Det är inte bara personen som förändrat sin kropp som beter sig annorlunda. En kroppsförändring ändrar dynamiken i det sociala livet.

Jag känner igen fenomenet. När jag var barn gick jag i en skola tillsammans med några vänner, vi var töntarna i klassen kan man säga, vi gjorde inte mycket väsen av oss men hade varandra. En ny skola öppnade och alla mina vänner bytte skola. Jag blev så otroligt ensam och antagligen deprimerad tills jag också kom in på skolan en termin senare. På den nya skolan fanns ingen stark uppdelning mellan klasser eller årskullar utan alla umgicks lite hur som helst. Helt plötsligt hade vi ett stort kompisgäng. Jag blev populär, omtyckt och folk ville umgås med mig. Jag fick den där bootsen i självförtroende och det gick så snabbt tror jag att jag inte kunde hantera det. Jag började bli elak och göra mig rolig på mina vänners bekostnad. Som tur var så reagerade en vän väldigt starkt rätt snabbt och satte mig på plats. Jag fick en kalldusch och insåg vad jag hade blivit, bad om ursäkt och skärpte mig.