Kvinnor föredrar barnlösa män!

Min erfarenhet är att ensamstående pappor bara letar efter en ny mamma att dumpa över omvårdnaden av sina barn på snarare än en ny partner. Ibland hinner man knappt lära känna mannen innan de börjar kräva att man ska vara barnvakt åt hans barn, hämta på förskolan och ta ledigt från jobbet för att passa hans barn. Nej tack.

Jag förstår att han inte blev långvarig i ditt liv.

Men han var ju knappast representativ för män utan barn generellt. Det finns många män som inte är det minsta intresserade av krogliv oavsett om de har barn eller inte.  Det finns dessutom många barnlösa  män som inte ser ens barn som

Eftersom jag inte har barn, inte vill ha barn och är helt ointresserad av barn så väljer jag män med vuxna barn alt inga barn.

Risken för just sådana scenarion är  ytterligare en orsak till att jag är glad att jag träffade en man som inte hade barn sedan tidigare.

Jag förstår överhuvud taget inte vad vitsen med att ha sina barn halva tiden är om man i så stor utsträckning försöker dumpa över ansvaret för barnen på en ny flickvän innan man ens lärt känna varandra ordentligt.

Handlar det kanske om att man vill ha barnen halva tiden för att slippa betala underhåll? För att man tycker det är viktigt att det är "rättvist"? Att ens ex krävt att barnen ska bo halva tiden hos vardera föräldern och man gått med på det trots att man egentligen velat ha en annan boendelösning?

Oavsett vad så är det inte alls rätt mot vare sig barnen eller den nya flickvännen att systematiskt dumpa över ansvaret för barnen på henne innan man ens som par lärt känna varandra ordentligt.

Om det skulle handla om enstaka nödsituationer då man blivit akut sjuk, missat ett tåg, fastnat i en bilkö eller något liknande och i en sådan situation ber sin nya flickvän att hämta på förskolan är det självklart  en helt annan sak.

Men om någon mer eller mindre bygger upp sin vardag de veckor han har barnen på att en ny flickvän han inte ens hunnit lära känna ordentligt ska ta ett stort ansvar för barnen i fråga är det bäst att lägga benen på ryggen och springa...

Som med det mesta här i världen så är även detta individuellt. 

Jag träffade ny man vid 42, jag hade egna barn och han också. Jag ville inte hitta en man utan barn, kan jag ärligt säga. Hade dejtat både och, hade ingen preferens så tydligt men jag lärde mig medan jag dejtade att även om det kan vara lite praktiskt krångel när båda har barn, tider att passa osv, så var det bra mycket lättare ändå, om mannen också hade barn. Då förstår man hur det är att ha barn, man förstår att man behöver prioritera barnen och att i vissa lägen är det bara så. Skönt med någon som vet hur det är med vaknätter, maginfluensablöjor, trotsålder osv. 
För oss har det gått mycket bra, gifta sedan flera år tillbaka och har en bonusfamilj som fungerar. Vi är mycket lyckliga. 
För mig var det helt enkelt så att var mannen pappa var det faktiskt mer intressant, men i inledningsskedet så spelar det ingen roll utan det är när man lär känna varann som man märker att en småbarnsförälder har "varit med lite mer" så att säga. En kvalitet som en barnlös inte kan ha. 

Jag tror att det handlar en hel del om vilken fas i livet man är, när man vill träffa någon ny. Är man yngre och vill skaffa fler barn kanske man tänker det blir lättare med en man som inga har sedan tidigare? Om man bara är ute efter lite skoj och inget seriöst så är det så klart enklare med en man som inte har barn som binder upp hans tid. 

Sedan verkar en del inte vara så sugna på att bli standinmorsa åt mannens barn, i de fallen där mannen väldigt gärna lämpar över sina egna barn på den nya kvinnan. Finns ju otaliga trådar om det här på forumet. Män som tycker att det är kvinnans ansvar att ta hand mer om hemmaruljansen. Då kanske an hellre möter en barnlös och enbart har sina egna barn att ta hand om? 

Och då kommer barnbarnen som ett brev på posten istället.
Sen får ni vakta dem så de vuxna barnen kan få lite "egentid"... kul va?

Nu är jag lycklig i en parrelation och vi har ett barn. Men om det tar slut en dag i framtiden vill jag nog ha en annan man med barn.

Innan jag fick barn gick män med barn bort- direkt.

Så är det för min del iaf

Ett av skälen till att jag inte vill ha en man med barn är för att om det tar slut så förlorar jag barnen. Trist om man då känt dem i flera år. Jag hade aldrig flyttat ihop med någon som har barn men man har ju ändå spenderat mycket tid ihop.

Men att en man har barn innebär ju inte automatiskt att han har dem på halvtid och därmed har förståelse just för att ha barn på  halvtid. Hur skulle du ställa dig till att träffa t.e.x en änkling som hade sina barn på heltid?

Det finns folk och så finns det folk. Det finns pappor och så finns det ?pappor?.

Jag lämnade min man, våra barns far för att han med tiden utvecklades till en person som jag inte kunde fortsätta leva med. Efter några år som ensamstående mamma började leta efter en ny partner. En livskamrat. Det visade sig inte vara så lätt att finna.

Jag vill inte ha en partner som är oengagerad, negativ och har en annan syn på barnuppfostran än vad jag själv tycker är rimligt i förmån till barnens bästa. Dessvärre har jag under flera dejter träffat på ensamstående pappor som enbart har sina barn varannan helg. De köper aldrig kläder, är inte engagerade i skolan, barnomsorg eller fritidsaktiviteter. De allra flesta av dem har lätt att skuldbelägga andra personer. Modern, svärföräldrar eller vad som finns utanför deras egen tröskel. De vägrar ta personligt ansvar över huvud taget. De ser sig som offer under omständigheterna. Jag kan lova att de hamnar i runda arkivet väldigt snart. Sedan har jag haft några längre relationer där jag faktiskt träffat deras ex osv. Då har de sållats bort pga att de inte håller måttet ändå. De har ansträngt sig för att förbättra sig men det räcker inte hela vägen. Som egen företagare och chef har jag höga krav på hur en partner tar sin roll i relationen. Det är delat ansvar som gäller. Med facit i hand kommer jag inte att acceptera annat. Undantaget skulle väl vara om en framtida partner hade likvärdig eller bättre ekonomi än mig. Då får en ibland göra vissa uppoffringar. Dock kräver jag att det är ett gemensamt beslut och jag vägrar ställas i skuld för att jag lite extra ansvar för barnen medan han arbetar under högtryck. Ge och ta. Förr existerande byteshandel. Det förekommer sällan idag och som kvinna blir man lätt utsatt om en går med på sämre villkor.