Gravid med andra barnet efter 17 år!

Tack! Jag funderar mycket över hur deras relation blir. Jag har själv inga syskon och mannen har syskon i tät ålder så detta är främmande mark för oss båda. Jag hoppas att de får en fin relation och att dottern blir glad. Hon gillar barn och bebisar, men det kanske är en annan sak om den skrikande bebisen bor i samma hus som hon.

Jag var visst längre gången än vad jag trodde(har oregelbunden mens) och har BF redan i början av februari. Dottern kommer ikväll. Önska mig lycka till med att berätta...

Hej och stort grattis!!!

Jag har inte erfarenhet av barn med stor åldersskillnad själv då jag är gravid med första nu, men jag har en lillasyster som är 4 och jag 22. Har visserligen syskon där mellan också, men hon är den enda som fötts när jag var i princip vuxen.

Vi har en otroligt fin relation, min syster älskar att komma hem till mig på övernattningar och mysa.

Det enda som va lite tråkigt va att mamma va gravid över min student etc, så hon åkte hem mycket tidigare och det blev inte helt som jag trott med såna firanden överlag. Men det är ju något min mamma gjorde lite tokigt i, då hon sen yngsta föddes haft lite svårt att hinna med alla barn i de stadier i livet de befinner sig i.

Men din 17åring är ju ensam sen innan och även om det nu eventuellt inte skulle bli en helt positiv reaktion från ditt första barn på en gång, så tror jag att det ändå kommer vända och dina barn trots stora åldersskillnaden kommer att ha en superfin relation till varandra!

Det kommer gå bra! 

Hur har det gått med allt?

Stort grattis! Den bästa tiden får ni uppleva igen- och dela med er dotter!
Döttrar älskar små, små syskon. Hon hade ju själv varit mamman så hennes instinkter lär kicka in. 
Förklara ni för henne med hjärtat sorgen ni haft och oron för hennes reaktion och visar er sårbara så kommer hon bara känna tacksamhet tillsammans med er.

17 års åldersskillnad på barnen är ju inget. Allt beror ju på hur gammal du och pappan är idag.

Jag är nu i vecka tolv och mår illa,illa,illa! Jag kräks inte, men kan inte äta annat än sur frukt. I övrigt är jag lite trött, men har det annars bra. Magen växer och det syns nu att jag är gravid. Att berätta för dottern var nervöst. Först blev hon arg och trodde att vi skojade. Hon vägrade tro oss. När hon väl trodde oss blev hon glad. Sedan dess har det varit mycket känslor. Hon är glad och längtar, men är rädd för att bli för glad ifall att det inte skulle gå vägen. Hon funderar en del över hur dynamiken blir i familjen och så tror jag att hon är lite orolig för at vi ska glömma bort henne, men det vill hon inte erkänna. Förra helgen kom hon hem och hade köpt en present till barnet. Jag tror att det kommer att gå fint.

Varför spelar det roll? Vi är 36 och 40.

Det var ju inte så jättefarligt.

Men det är klart att åldern är av betydelse. Dels för barnets utveckling i fosterstadiet, men även när barnet växer upp.

36 och 40 är dock inte alarmerande i något av ovanstående avseenden.

Jag levde på Saltiner och jordnötter som gravid för jag mådde så illa. Hoppas det släpper för dig snart! Både ni och dottern har ju lite tid kvar att landa i detta så jag tror allt löser sig.  Jag var också synligt gravid v.12 med andra barnet. Hade gravidbyxor från v.10. Slutade som en strandad val.