• Anonym (X)

    Hur mycket ansvar ska man ta för bonusbarn?

    Är på g att flytta ihop med min pojkvän. Han har tre barn sedan tidigare (6,8,9), och jag har ett (5).Jag kommer att plugga heltid på distans i höst. Vi har diskuterat lite kring detta med barnen. Han tycks ha antagit att alla hans barn ska komma hem vid 13 varje dag eftersom att jag är hemma. Och med mitt eget barn vet jag inte hur jag ska göra eftersom det är 9km till närmaste förskola och jag inte har bil/körkort för att kunna skjutsa henne. I worst case scenario kommer jag alltså ha min egen hemma på heltid + hans tre från kl13, samtidigt som jag ska plugga heltid. Det känns helt övermäktigt.

    Fick prova på för ett tag sen hur det skulle kunna vara, då jag var hemma hos honom och jobbade därifrån. Då hade jag två hemma hela dagen och alla fyra från kl13. Jag blev helt slut, fick avbryta mitt arbete titt som tätt, var tvungen att jobba över pga avbrotten, och var allmänt trött och utmattad resten av dagen. Orkade inte ens umgås med honom när han väl kom hem. Och då jobbade jag ändå bara halvtid. Har därför blivit lite avskräckt och rädd för hur det skulle kunna bli. Jag har väldigt svårt att säga nej, och lider istället i det tysta. Jag tycker också väldigt mycket om hans barn!! så jag vill ju inte behöva bli trött på dem eller känna dem som en börda som lämpat på mig. Jag vill inte att relationen till dem ska bli förstörd av det.

    Min pojkvän hävdar att hans barn klarar sig själva, och med de två äldre stämmer det nog, tror inte det blir så mycket problem om de kommer hem 13, men hans yngre behöver fortfarande aktiv passning, särskilt i kombo med mitt eget barn. Och det går ju inte riktigt ihop med mina studier.

    Det bästa scenariot känner jag är ifall hans yngsta gick på fritids, och att han kunde hjälpa mig med skjutsen till förskolan för mitt barn (vi har pratat om det men inte kommit fram till nåt där heller än) . Då har jag bara två barn som kommer hem kl13, och borde hinna/orka med mina studier, och också orka umgås efter att alla kommit hem.

    Flytten ska ske ganska snart så jag känner mig lite stressad att vi inte kommit fram till någonting än. Och som sagt har jag också svårt att säga till och säga ifrån. Är så rädd bara att jag ska hamna i en övermäktig situation och tröttna på allt. Eller att jag säger ifrån och då blir "elaka styvmodern som hatar sina bonusar" liksom. Vet inte riktigt hur mycket som är rimligt att ta ansvar för bonusbarn heller. Det verkar vara så olika. Och min pojkvän som sagt verkar ha antagit bara att jag ska ta hand om hans barn när de kommer hem eftersom jag ändå är hemma. Kanske är det något jag "borde" orka bara. Jag vet inte.

    Tips/råd/tankar tack

  • Svar på tråden Hur mycket ansvar ska man ta för bonusbarn?
  • Anonym (X)
    Anonym (K) skrev 2020-06-29 17:57:57 följande:

    Han får en obetald barnflicka, vad får du ut av detta? Förstörda studier?

    Det vore en annan sak om du var lyxfru som latade sig hemma , men heltidsstudier tar tid.


    Jag har sagt till honom att jag inte kommer att vara tillgänglig. Att jag är "i skolan" till ca16-17. Han tycker att jag kan plugga på kvällar etc men då försvinner ju all min fritid och återhämtning. Har varit/är fysiskt sjuk också vilket tar energi vilket gör mig ännu mer nervös. Vill inte stressa mig till en försämring.
  • Anonym (X)
    Anonym (eee) skrev 2020-06-29 18:06:53 följande:

    Givetvis klarar sig inte så pass små barn själva. Vad menar han? De kan säkert ta en macka när de kommer hem och så, men sen? De flesta barn är på fritids i af till åk 3 så det tycker jag hans barn kan göra, och ditt med, om ni väljer så. 

    Tycker absolut ni måste bestämma innan ni flyttar! Kan bli onödigt mycket tjafs när skolan börjar annars. 

    Det ÄR också skillnad att ha ett barn och att ha tre. Han kanske inte inser det. Hur rara barnen än är så är det klart att det tar av din tid, om det är du som är med dem. Har du möjlighet att plugga på annan plats än hemma? Då blir det mer som om du jobbar och då måste han ju faktiskt lösa det för sina barn på annat sätt. 

    Hur har du tänkt kring ditt eget barn? Inget körkort och 9 km? Är det för att du flyttar längre bort som det blir så eller hade du lika långt innan? 

    Ni kan säkert kompromissa, som du skriver, att han kör ditt barn och du då kan ha några av de andra barnen från kl 13.00. 

    Men sen händer saker åren framåt också, inget är exakt lika hela tiden, det måste man vara medveten om. Om barnen tex bor varannan vecka så är det inte säkert at det kommer vara så för evigt, tex. 

    Det viktiga här är att ni pratar om det. Man kan inte alls utgå från att ens nya partner kommer ansvara något som helst för bonusbarn. 

    Jag själv lever i en bonusfamilj och det fungerar utmärkt men vi har inte så små barn. När vi flyttade ihop var yngsta 8 och äldsta 16. Vi har alltid haft huvudansvaret för våra egna men självklart ställt upp när det tex kört ihop sig med skjuts till träningar osv, Vi betalar för våra egna barn men har gemensam ekonomi vad gäller huset, huslån, maten osv. Bådas huvudinställning var just att visst vill vi hjälpa varann och se oss som en  helfamilj men vi var också ödmjuka inför att man kanske inte alltid kan/vill göra vad som helst. I ditt fall verkar det handla om att din partner tar för givet saker och det är alltid en farlig utgångspunkt. 


    De två äldre har kommit hem själva efter skolan i ca ett år. Men den yngsta har han aldrig velat lämna själv. De äldre vill han inte tvinga tbx till fritids och det kan jag förstå, så jag kan ta att de kommer hem kl13, men inte att alla tre kommer hem då, samtidigt som jag ev har min egen hemma. Ljudvolymen på 4 barn i de åldrarna kan bli rätt extrem. Och självklart händer saker hela tiden som man måste ta hand om.

    Eftersom han bor så öde så är det svårt att ta sig någon annanstans för att plugga. Ev skulle jag kunna plugga i det lilla torpet som är bredvid huset som nu mest är förråd. Då är det mer tydligt att jag inte är tillgänglig/hemma och upp till bevis om hans tre barn verkligen klarar sig själva som han påstår. Problemet då blir mitt eget barn, ifall jag har henne hemma. Henne lämnar jag inte vind för våg med de andra barnen. Ska jag tvinga med henne ut i torpet då när hon hellre vill leka med bonussyskonen?

    Ja vi flyttar längre bort. Från stan till hem till honom på landet. Hade gångavstånd till förskolan förut.

    Ja jag tycker också att det sämsta är att ta saker för givet bara. Jag har aldrig förväntat mig att han ska ta hand om mitt barn på något sätt. Jag har aldrig antagit t.ex att han ska kunna hjälpa till med skjuts till förskola för mitt barn, utan tänkt att det är något som jag får lösa på något sätt själv. Sen tog han upp det, att han ev skulle kunna det, då är det en annan sak. Jag skulle aldrig förvänta mig det av honom. Det är hans fria val om han vill det eller ej. Förväntar mig heller aldrig att han ska passa mitt barn, utan frågar alltid. Grundtanken hos mig är att hon är mitt ansvar. Och han får ta så mycket eller så lite ansvar som han vill. Jag hade hoppats att han hade samma tänk.
  • Anonym (X)
    Anonym (D) skrev 2020-06-29 18:12:16 följande:

    Noll ansvar. Det är inte dina barn. Jag tycker du ska avbryta den här flytten redan nu. Det kommer inte hålla och du kommer hamna i en situation där han slänger lver allt ansvar för SINA barn på dig och inte ser några problem med det. Tyvärr är det så många män funkar. Dra från situationen nu så slipper både du och ditt barn flytta igen sen när det tar slut. Se till att ALDRIG skaffa ett gemensamt barn med den mannen.


    Jag känner mig lite ledsen över att han har det här tänket eftersom jag verkligen älskar honom och vill bo tillsammans med honom. Jag har verkligen sett fram emot flytten. Han är också vettig på många andra sätt. Och jag tycker mycket om hans barn. Men just det här kan ju förstöra allting. Sätter ett stort grått moln på den blå himmel som flytten från början var.
  • Anonym (X)
    Anonym (eee) skrev 2020-06-29 18:39:30 följande:

    Så ni flyttar hem till honom, inte ett gemensamt nytt hem. Bara det gör att det är högre risk för svårigheter, när det är nytt för halva familjen men "hemma" för andra halvan. 

    Då tänker jag att han verkligen borde vara extra omsorgsfull för er som är "nya" i huset, inte tvärtom. Lite får jag vibbarna att hans liv bara ska fortsätta som vanligt, enda skillnaden är att ni två finns där också. Förstår du hur jag menar? Jag hoppas det inte är så men eftersom du skriver att han nog förväntar sig att du är där = då kan du ta hand om. 


    På andra plan har han vägt in mig och mina tankar mycket. Vi bestämmer tillsammans inredning, lite husregler, kring mat etc. Han vill att jag ska vara med och bestämma, att det ska vara mitt hem också. Men på just den här punkten skaver det. Han verkar ha vägt in mig som en potentiell barnvakt till barnen när de alla är sommarlovslediga på hans barnveckor också. Det gör mig lite irriterad också. Det är inte så himla lätt att ta hand om fyra barn som han verkar tro. Det är utmattande, speciellt om tre av dem inte är ens egna.
  • Anonym (X)
    Zaxika skrev 2020-06-29 18:41:51 följande:

    Fast om du ska plugga på kvällarna när ska du då vara ledig eller kunna umgås med honom?

    Absolut bäst om du pluggar när barnen är i förskola/skola/fritids så har ni fritid tillsammans sedan.

    Kan du åka buss till/från förskolan?

    Åker de två äldre barnen buss hem från skolan?

    Så så förväntas göra eget mellanmål, sina läxor, leka lite och sedan kommer pappan hem och gör i ordning middag? Då kanske du kan göra i ordning middagen i utbyte mot att han hämtar de två yngre barnen från förskolan?


    Ja tanken är ju liksom att vi ska få mer tid tillsammans än vi har nu när vi har distansförhållande. Det är ju vad jag sett fram emot. Att jag ska plugga på kvällarna och vara trött och less tar ju bort det. Jag kommer ju inte ha tid eller orka umgås med honom.

    Närmaste busshållplats är 3km bort och jag tror inte att de bussarna går så ofta. Funderar på om man kan cykla dit, för jag vill ju gärna lösa allt kring mitt barn själv.

    Alla hans barn är tänka att åka skolbuss till/från.

    Ja jag kan ju ge mycket i utbyte egentligen om vi kan lösa det med de två små. Jag tar redan nu när jag är där det mesta av städ, tvätt, disk etc eftersom jag är så pedantisk och vill ha snyggt omkring mig. Kan också tänka mig att ta vab ibland för hans barn om det behövs. Så han kommer ju vinna på att vi flyttar dit oavsett, både ekonomiskt och att han får avlastning både med barn och hemmasysslor. Det är det här varje-dag-ansvaret för alla barn från kl13 jag inte vill ha.
  • Anonym (X)
    Anonym (Erfaren) skrev 2020-06-29 18:48:17 följande:

    Snälla du, förstör inte både ditt och din dotters liv. Flytta inte dit!

    Du kommer att ångra dig ganska snart och då kanske det inte är lätt att hitta en ny bostad. Och om du ändå flyttar dit, behåll din bostad ett bra tag som säkerhet.


    Ja jag kommer att hyra ut min lgh i andrahand i ett år. Så jag har ju något att komma tillbaka till om det inte funkar. Men jag hoppas ju innerligt att det gör det. Jag vill verkligen bo där, och med honom. Men den här situationen med barnen grusar så mkt.
  • Anonym (X)
    Anonym (Alva) skrev 2020-06-29 18:53:31 följande:

    Fast det är en självklarhet att du ska vara med och nedstämma om det blir ditt hem med. Men det innebär inte att du ska stå i skuld till honom och vara hans barnvakt. Hur har ni resonerat kring ekonomi?


    Jag ska betala hälften har vi pratat om hyra, el, värme etc. Maten har vi inte diskuterat men jag har föreslagit att vi handlar och betalar varannan vecka. (förslagsvis betalar jag på barnfria veckan eftersom tre barn äter betydligt mer än ett).
  • Anonym (X)
    Siden skrev 2020-06-29 18:57:45 följande:

    Snälla, bli inte ännu en överkörd och utmattad styvmamma. Så många män lämpar över ansvaret på styvmamman i sekunden från att man flyttar ihop. Det enkla svaret är att du bara behöver göra precis det du vill för dina bonusbarn. Men du behöver räcka till och vara en glad och harmonisk mamma för ditt eget barn. Se till att skaffa dig goda förutsättningar för det sistnämnda. Och lägg bort det där med att vara elaka styvmodern om du säger ifrån. Sätter du gränser runt dig själv så värnar du om hela bonusfamiljen.


    Tack! Ja jag försöker. Jag vill verkligen inte bli utmattad och att mitt eget barn ska bli lidande. Vill heller inte att relationen till bonusarna ska förstöras pga att jag blir pådyvlad ansvar jag inte valt själv.
  • Anonym (X)
    Miss Skywalker skrev 2020-06-29 19:11:11 följande:

    Fyfaaan vad fräckt att ta för givet att du ska vara gratis barnflicka dagtid och plugga på din fritid! Vad skulle han göra med barnen om inte du var hemma? Flytta inte ihop med den där egoisten vad du än gör!


    De två äldre barnen har varit hemma efter skolan själva i ett år, så de verkar ju kunna sköta sig själva. Den yngre slutar förskolan nu och han vill alltså att också hon ska komma hem efter skolan och inte gå på fritids. Jag tror INTE att det skulle fungera om inte jag/annan vuxen var där. Hon är inte på långa vägar lika mogen som de äldre. Han brukar inte heller lämna henne själv nu om han åker iväg nånstans. Jag har frågat honom hur han hade tänkt sig om jag inte hade varit där, och han svarade att han inte visste. Jag kan lova att hon hade behövt vara på fritids då, för alla tre barnen själva utan vuxen skulle inte fungera. Jag har tillbringat tillräckligt med tid med dem för att se det.
Svar på tråden Hur mycket ansvar ska man ta för bonusbarn?