Anonym (X) skrev 2020-07-01 11:34:28 följande:
Ja jag tycker också att de egna barnen främst är ens eget ansvar. Sen om den andra vill hjälpa till så är det ok. Men det måste vara helt frivilligt. Man kan också fråga om hjälp i enskilda situationer. Men den här förväntan att det här är något jag ska göra varje dag får mig att slå bakut.
Jag tror att han tror att de klarar sig själva för att han även när han är hemma låter dem klara sig själva mycket. Han är ute och håller på i trädgården medan de gapar, skriker och härjar inomhus, eller stänger dörren till kontoret och bara ignorerar alla ljud. Det kan inte jag. Jag blir stressad av det och måste säga till. Den yngsta dock lämnar han aldrig själv med de andra om han åker iväg nånstans, så där verkar han ju förstå att det inte skulle funka. Undrar bara hur han tänker att det ska förändras på en månad till att hon plötsligt klarar sig själv.
Jag har försökt fråga om det här flera gånger eftersom jag vill ha det löst innan. Vad jag vet måste man ansöka om fritids och det tar ett tag innan man får svar. Min dotter har iallafall en plats reserverad på förskolan så om han vill skjutsa henne är det löst iallafall (jag ska vara mycket noga med att det är på hans fria vilja, att han får säga nej när som helst etc och att jag då får lösa det på annat sätt, för det är så JAG tycker att det ska vara. Pådyvla på nån ansvar eller bara anta saker som i hans fall gör inget gott överhuvudtaget).
Blev lite orolig och tog upp det här igen häromdagen när han verkade ha antagit att jag skulle ta hand om hans sommarlovslediga barn när han jobbar. Men han sa bara att han inte vet än, inget bestämt, får fundera etc. Nu vet jag inte hur jag ska ta upp det igen så att jag får ett svar och vet hur jag ska förhålla mig.
Det låter som att du och din kille har väldigt olika definitioner på vad som menas med att barnen "klarar sig själva". Du verkar vara en ansvarstagande vuxen medan jag tyvärr inte kan säga detsamma om honom.
Jag har själv väldigt svårt för föräldrar som låter sina barn härja/skrika/busa utan att göra något åt det. Att i ett sådant läge behöva vara den som själv griper in flera timmar om dagen trots att man själv har ett arbete att sköta är inte hållbart i längden.
Du har börjat ställa dig själv rätt frågor, det märks i ditt resonemang och dina tankar. Tyvärr verkar du ju inte få mycket till svar. Svar som "
han inte vet än, inget bestämt, får fundera etc" duger absolut inte. Det är, som en annan redan nämnt, bara en taktik för att förhala jobba frågor tills att det blir ett faktum.
Förstår att det inte är lätt att ta upp frågan igen, men du måste göra det för din egen och för barnens skull. Föreslår att du gör det på ett sätt så att han inte kommer undan utan att ge ett konkret svar. Skulle råda dig att skriva ner alla viktiga frågeställningar på ett papper och sedan säga att ni måste sätta er ner och lösa ut dessa innan ni flyttar ihop. Det är frågor som:
- Vem förväntas ta hand om hans barn om de blir sjuka? Kommer han att VAB:a (oavsett hut viktigt möte det är på jobbet den dagen etc) eller förväntas du göra det eftersom barnet "klarar sig själv" hemma?
- Hur ska ditt barn kunna ta sig till fritids om detta blir aktuellt? Kommer din kille att lämna/hämta varje dag? Vilka tider i så fall?
- Varför kan inte hans barn gå på fritids? Där träffar de massa kompisar så det är ingen uppoffring för dem, utan tvärtom.
- Om barnen ska vara hemma, vad ska de sysselsätta sig med mellan kl 13 och att han kommer hem från jobbet? Ska de "bara springa omkring" utan tillsyn eller förväntas du hålla reda på dem? Om han inte har ett svar på denna mycket enkla men viktiga fråga måste du verkligen dra öronen åt dig.
- Vad ska hans barn göra i sommar de veckor som du inte är där? Det kommer att ge en bra fingervisning om hur han planerar sitt liv. Om han inte har något bra svar på detta, och det bara är ett fåtal veckor kvar, då har han en enorm brist på planeringsförmåga vilket kommer att drabba dig på många sätt framöver.
Om han inte kan ge tillfredställande svar på samtliga frågor måste du själv fundera på konsekvenserna av att ni flyttar ihop. Kommer det att vara värt det, för din egen och för ditt barns skull?
OM du beslutar dig för att flytta ihop med honom, har du möjlighet att behålla din bostad ett tag till? Det skulle underlätta om du har den kvar om du flyttar in hos honom. Då kan du testa ett par månader och se hur det går. Om dina farhågor besannas så kan du enkelt komma tillbaks till ditt eget boende igen.
Har du väl flyttat in "för gott" så blir detta mycket jobbigare, då du mitt i allt kaos med heltidsstudier och ansvar för 4 barn ska leta ny bostad. De pengarna du förlorar i extra boendekostnad dessa månader är en väldigt billig försäkring!
