Hur mycket ansvar ska man ta för bonusbarn?

Jag håller med ovanstående om att du måste vara mycket tydligare i din kommunikation med din kille. Minsta kanske från ditt håll kommer i hans öra låta som: hon ställer upp. Jag lovar dig! Jag tycker verkligen inte att du ska flytta ihop med denne kille och hans tre barn så som du beskriver att du mår (stressymtom osv). Du måste räkna med att det här med att bli bonusmamma är en stor och påfrestande och utvecklande process, alldeles oavsett vilka förutsättningar man har. Det är en mycket stressande omställning i början att leva med någon annans barn och med någons familj. Det kan ta månader och år före du landar i din roll som bonusmamma. Och du får räkna med ett extra stress-påslag under tiden. Vill du verkligen göra denna stora förändring u ditt liv just när du är skör hälsomässigt och ska börja plugga? Även att börja plugga är ju en stor omställning. Jag förstår att det är lockande med huset och mannen, men snälla räkna in de tre barnen också och försök föreställ dig att bo med dom 6 månader om året. Det här du funderar på med svängdörrar behöver du inte ställa upp på, det är i så fall ett beslut som du och din kille ska ta gemensamt, om ni nu ska bo ihop.

Ok, jag håller med om att det kanske var fel ordval. Jag håller med om att man inte automatiskt blir bonusmamma bara för att man flyttar in. Men vad ska man kalla det då? Att bo med någon annans barn är en roll som kräver mycket ansvar, även om man inte är mamma till barnen. Även om man inte gör föräldragrejer med barnen så är man den andre vuxne i hushållet och påverkar barnens liv på olika sätt.

Men om man har gemensamma barn som påverkas av bonusbarnen då? Hur ställer man sig utanför det? Om halvsyskonen behandlas olika tex.

Vad är stor åldersskillnad enligt dig? 7-10 år? I mitt fall skiljer det 7 år.