Kan det inte vara så att han helt enkelt aldrig planerat riktigt runt barnen utan det har blivit som det blivit. Inte gjort några medvetna val utan bara flutit med. Mycket märkligt men han tänker kanske inte så långt.
Men det jag verkligen inte fattar är hur du själv resonerar. Du gör ju samma sak?! Du ska studera hemifrån utan att ha ordnat för att kunna göra det. Du har utgått från att barnen ska vara på fritids men när de inte ska vara det så blir du handfallen. Trots att du självklart vet att man inte kan plugga med 4 barn hemma. Din 5-åring ska flytta OCH samtidigt sluta på förskolan och vara hemma på heltid medan du pluggar. För du flyttar så långt att du inte kan lämna honom då du inte har körkort. Och det verkar inte ens vara planerat, du verkar inte ha sagt upp platsen eller ordnat någonting alls. För din blivande sambo KANSKE kan lämna och hämta. Eller inte. Oklart.
Det verkar inte som att någon av er har en tanke på hur barnen har det i detta. Du verkar inte fundera en sekund över att det är rätt taskigt att ta hem en 5-åring året innan han ska börja förskoleklass och sitta ute på landet helt isolerad medan mamma pluggar och behöver lugn och ro. Och hur ska du lösa det när ditt barn börjar förskoleklass? Vem ska hämta och lämna? Hur gör du om du måste hämta ditt barn om han blir sjukt under dagen? Det är kaos redan nu men hur blir det om ett år? Hur blir det när du börjar jobba? Hur ska du ta dig till arbetet?
Ok att det kan uppstå akuta situationer då man får ta till mindre bra lösningar men detta är ju helt och hållet ett val som BARA handlar om att du och mannen vill bo ihop. Det finns ingen plan för barnomsorg, du hoppar på studier du inte kommer kunna sköta, du kommer inte kunna ta dig någonstans, hur det blir om barnen är sjuka eller lediga är lika oklart det. Jag tror att ni är två personer som varit vana vid att andra tar beslut och styr upp saker. Tillsammans blir ni en katastrof. Men för jösse namn TS - ni är inte i ett läge då ni ska flytta ihop. Ni har INGET ordnat.
