Jag håller inte med om att det krävs något ansvar alls. Olika beslut som tas av de vuxna är ju något som man diskuterar, sen är det upp till föräldern att även ha sina barn i åtanke under diskussionen.
Vi har gemensamma barn. Med stor åldersskillnad.
Som jag skrev tidigare. Man ser till att det fungerar så att alla mår bra. Men det finns inget ska
Det är som regel rätt stor åldersskillnad mellan kullarna, så påverkan blir minimal.
Vi tog gemensamt besluten ang de gemensamma, men särkullarna var det han som fick ta hänsyn till när vi tog beslut.
Ja det gör allting mycket svårare. Pga mitt eget barn och att hon interagerar med hans barn kan jag inte ställa mig utanför, utan att också ta henne från situationen och ställa utanför. Jag önskar att jag bara kunde ställa mig utanför. Men det kan jag inte. Är min dotter hemma med mig och de andra barnen är hemma t.ex så måste jag isåfall aktivt hålla henne ifrån de andra barnen för att inte automatiskt behöva ta hand om också hans barn.
För oss var det över 10 år. Jag misstänker att det är detsamma för Ess
Med tanke på deras skilda syn gällande uppfostran så hoppas jag att de aldrig någonsin skaffar barn tillsammans.
Kanske förändras dock mannens beteende. Då kan det kanske fungera.
Som det är nu kan jag inte över huvud taget förstå hur ts kan tänka att de ska flytta ihop och få det att fungera.
Snälla ts. Ta ditt förnuft till fånga. Oavsett hur mycket ni vill leva tillsammans så är det läge att vänta. Ni har inte försutsättningarna för att bo tillsammans just nu. Inse det
Skaffar vi gemensamma barn kommer ju jag också ha något att säga till om, inte som här, och då måste man ju kompromissa. Han är inte helt omöjlig heller, som det kanske låter här. Men jag tror att han är lite trög vad gäller vissa saker, och behöver väldigt mycket tydlighet för att förstå.
Ok vad bra att det finns saker som ni är överens om i uppfostran också. Ni kan säkert bli mer samkörda och se till att hans lite friare uppfostran inte gör så att du hela tiden måste gå in och rädda situationen. Om jag var du så skulle jag räkna med ett rejält arbete att få till detta, liksom kalkylera in det i ekvationen. Förstår du hur jag menar?
Jag har ju frågat flera gånger om hösten. Hur det är tänkt med barnen och fritids. Men får liksom inget svar. Ang sommarveckorna frågade jag också rakt ut vad han ska göra med barnen när han jobbar. Det fick jag heller inget direkt svar på förutom typ "kanske du om du är här, mamman, farmor"
Tack. Ni har helt rätt. Han har själv sagt att han behöver tydlighet.
Ang det med att han ska skjutsa min dotter dock vet jag inte om jag vågar kräva det. Vad får han ut av det?
Tack. Ni har helt rätt. Han har själv sagt att han behöver tydlighet.
Ang det med att han ska skjutsa min dotter dock vet jag inte om jag vågar kräva det. Vad får han ut av det?
Från 5 år och uppåt så är det tillräckligt stor skillnad för att de ska inverka så mycket på varann. Lika regler osv funkar ändå inte då.
Hos oss skiljer det drygt 16 år, så särkullarna har haft en vuxen roll gentemot våra gemensamma.
Tack för era kloka tankar och alla andra i den här tråden. Nu vet jag mycket bättre hur jag kan tänka, och prata med honom om det. Och att det alltså INTE är rimligt att jag tar hand om hans barn under min studietid, trots att jag råkar vara hemma. Det är inte lätt att veta alltid om man aldrig varit i en bonusfamilj vad man kan förväntas ställa upp på. I en del bonusfamiljtrådar låter det ju som att man ska ställa upp på allt möjligt eftersom man ju valt hela paketet etc. Så det känns ju skönt att höra från andra att man faktiskt inte behöver ställa upp på vad som helst.