• zomzen

    Min fästman vill vänta med barn - inte jag

    Hej alla, 

    Jag tog upp barnfrågan med min fästman i slutet på förra året att jag ville börja försöka vid årsskiftet. Han svarade lite otydligt att "vi gör som du vill" - År 2020 kommer och jag tar upp det igen. Han säger då blankt nej och ville vänta minst två år. Vi har planerat en resa i vinter till ett land med hög risk för malaria och zikavirus. Jag har förklarat att om vi reser så måste vi vänta med att skaffa barn i tre månader efter hemkomst, då är det plötsligt april år 2021.Han VET att jag verkligen vill ha barn och jag har pratat lugnt med honom om det. Han verkade då gå med på att börja försöka tidigast i höst, men pratar ändå om resan i vinter som att den kommer bli av. Jag vet inte hur jag ska ta upp detta med honom, vill verkligen inte tjata men jag vill faktiskt inte vänta och inte ens veta om han menar det han säger. Har ni några kloka råd att ge mig?

  • Svar på tråden Min fästman vill vänta med barn - inte jag
  • AnnaSthlm

    Du verkar ha en planritning framför dig, med familj och barn såsom du bestämt dig för. Din underentreprenör strular dock med bygget, han krånglar och vill inte riktigt följa din plan. Nä! Nästa!

    Tagga ner. Jag har varit i din sits. Vad händer om du misslyckas med att följa planritningen? Vem är du utan den?

  • zomzen
    Solblomma30 skrev 2020-07-01 22:28:55 följande:

    Jag håller inte helt med om att man måste vänta in sin man. Och jag håller inte heller riktigt med om att ni är så unga att ni har all tid att vänta. Som tjej är man som mest fertil i 20-årsåldern och du börjar närma dig de 30. Det kan ju ta tid att bli gravid också, så det kan vara bra att sätta igång när man inte hunnit bli 30 tänker jag :)

    Jag längtade också efter barn tidigare än min man och han sköt (och sköt) på det. Han hade krav på än det ena och än det andra som han tyckte var viktigt att vi gjorde innan vi började försöka. Det var först färdig utbildning, sen heltidsanställning, sen hus, därefter började han komma med krav på att vi skulle renovera köket innan bebis osv. Men då sa jag nej. Jag var 29 år då med examen, fast anställning och hus, och kände att jag mentalt hade ställt mig in på att vara mamma vid 30. Och det fanns ju inte så mycket tid kvar att spela på. Så jag sa att nu skaffar vi barn eller så får du hitta någon annan att renovera kök med ;) Han hade hela tiden fast anställning så vi hade rent ekonomiskt klarat oss även om jag blivit gravid flera år tidigare.

    Visst är det bra att vara färdig med utbildning och ännu bättre med en heltidsanställning såklart, men egentligen löser det ju sig ändå för de allra flesta. Jag har många vänner som pluggat och varit gravida samtidigt exempelvis. Hus, och renoverat hus på det är krav min man ställde för att han inte vågade ta steget tror jag. Jag tror att det är vanligt hos män, att vara lite stressad över att bli förälder. Min man blev inte pappa förrän den dagen vårt barn föddes. Han är världens bästa pappa, och har varit det sen dag ett, men om han hade fått bestämma så hade vi lika gärna kunnat börja försöka nu när jag är 37 ;) Så hade jag inte satt ned foten så hade jag nog kunnat vänta för evigt.

    Visst är det underbart om ens partner längtar och njuter av graviditeten han också, men min man har aldrig gjort det och han är en fantastisk pappa ändå, som verkligen inte ångrar våra barn. Han är bara inte den där killen som har längtat efter barn eller älskat att vara med på ultraljud, välja barnvagn osv. Men när barnen väl har kommit så är det en annan sak.


    Hur reagerade din man när du sa att han får hitta någon annan att renovera köket med isåfall? Skulle jag säga så till min känns det som att han inte skulle tycka det var kul att ha sex, kanske försöka undvika det eller något liknande.

    Var det inte jobbigt för dig att han inte var lika glad som du? Inte var intresserad av att välja barnvagn och följa med på ultraljud osv?
  • zomzen
    AnnaSthlm skrev 2020-07-01 22:46:09 följande:

    Du verkar ha en planritning framför dig, med familj och barn såsom du bestämt dig för. Din underentreprenör strular dock med bygget, han krånglar och vill inte riktigt följa din plan. Nä! Nästa!

    Tagga ner. Jag har varit i din sits. Vad händer om du misslyckas med att följa planritningen? Vem är du utan den?


    Hade jag varit singel idag så hade jag inte känt samma sak. Det stämmer att jag har en planritning men även som 17 åring förstod jag ju att om jag inte har ett stabilt liv och en stabil partner så spelar det ingen roll om jag vill ha barn inom en viss ålder, då kommer det inte gå. Nu har jag turen att ha varit tillsammans med en person i flera år och som är en bra människa. Vi har god ekonomi och äger vårt boende. Då känner jag att det finns en möjlighet att ?följa? denna plan. Speciellt då jag talat om för honom tidigt att jag vill ha barn.

    Men jag förstår din poäng och jag uppskattar dina frågor.

    Du säger att du har varit i min sits, hur gick det för dig?
  • Johannis887
    Solblomma30 skrev 2020-07-01 22:28:55 följande:

    Jag håller inte helt med om att man måste vänta in sin man. Och jag håller inte heller riktigt med om att ni är så unga att ni har all tid att vänta. Som tjej är man som mest fertil i 20-årsåldern och du börjar närma dig de 30. Det kan ju ta tid att bli gravid också, så det kan vara bra att sätta igång när man inte hunnit bli 30 tänker jag :)

    Jag längtade också efter barn tidigare än min man och han sköt (och sköt) på det. Han hade krav på än det ena och än det andra som han tyckte var viktigt att vi gjorde innan vi började försöka. Det var först färdig utbildning, sen heltidsanställning, sen hus, därefter började han komma med krav på att vi skulle renovera köket innan bebis osv. Men då sa jag nej. Jag var 29 år då med examen, fast anställning och hus, och kände att jag mentalt hade ställt mig in på att vara mamma vid 30. Och det fanns ju inte så mycket tid kvar att spela på. Så jag sa att nu skaffar vi barn eller så får du hitta någon annan att renovera kök med ;) Han hade hela tiden fast anställning så vi hade rent ekonomiskt klarat oss även om jag blivit gravid flera år tidigare.

    Visst är det bra att vara färdig med utbildning och ännu bättre med en heltidsanställning såklart, men egentligen löser det ju sig ändå för de allra flesta. Jag har många vänner som pluggat och varit gravida samtidigt exempelvis. Hus, och renoverat hus på det är krav min man ställde för att han inte vågade ta steget tror jag. Jag tror att det är vanligt hos män, att vara lite stressad över att bli förälder. Min man blev inte pappa förrän den dagen vårt barn föddes. Han är världens bästa pappa, och har varit det sen dag ett, men om han hade fått bestämma så hade vi lika gärna kunnat börja försöka nu när jag är 37 ;) Så hade jag inte satt ned foten så hade jag nog kunnat vänta för evigt.

    Visst är det underbart om ens partner längtar och njuter av graviditeten han också, men min man har aldrig gjort det och han är en fantastisk pappa ändå, som verkligen inte ångrar våra barn. Han är bara inte den där killen som har längtat efter barn eller älskat att vara med på ultraljud, välja barnvagn osv. Men när barnen väl har kommit så är det en annan sak.


    De flesta får sitt första barn vid 30 
  • Solblomma30
    zomzen skrev 2020-07-02 13:00:32 följande:

    Hur reagerade din man när du sa att han får hitta någon annan att renovera köket med isåfall? Skulle jag säga så till min känns det som att han inte skulle tycka det var kul att ha sex, kanske försöka undvika det eller något liknande.

    Var det inte jobbigt för dig att han inte var lika glad som du? Inte var intresserad av att välja barnvagn och följa med på ultraljud osv?


    Vi hade varit ihop i väldigt många år och känner varandra extremt väl, så jag visste att han skulle vara ok med att sätta igång med barnförsöken om jag sa att jag inte tyckte att det var okej att vänta längre. Det var inga problem alls att ha sex oftare osv, tvärtom skulle jag säga, haha.

    Det har inte varit det minsta jobbigt för mig att han har varit ganska ointresserad när jag varit gravid. Det är sån han är. Det visste jag nog egentligen innan. Det låter som att han är en dålig människa när jag skriver så, och det är han verkligen inte. Han är en väldigt fin person, och en jättebra, engagerad pappa. Men hans ointresse för att börja skaffa barn visade väl lite på hur han skulle känna kring graviditeten. Det kan ju vara intressant att berätta att vi har fyra barn tillsammans nu. Så han gillar verkligen barn! Men just graviditeter intresserar honom inte.

    Det är kanske en dålig jämförelse, men han älskar bilar väldigt mycket. Jag är ointresserad av bilar, men eftersom jag älskar honom får han gärna köpa bilar för våra gemensamma pengar. När bilen väl kommer tycker jag alltid att det är kul att köra, kan uppskatta alla funktioner och känna att det var ett bra beslut att köpa en ny bil. Men jag är inte den som tar initiativ till en ny bil. Lite så är det väl med barn för min man.
  • Solblomma30
    Johannis887 skrev 2020-07-02 13:16:01 följande:

    Efter 30 skulle det stå


    Ja, det är helt sant. Tyvärr är det ju ett stort problem att förstföderskor blir äldre och äldre för många upptäcker när de vill bli gravida att de inte är så fertila längre och måste göra ivf. Så att medelåldern för förstföderskor i Sverige är hög är nog tyvärr inte något man ska använda som argument för att själv vänta med barn. Vissa kan vänta länge, men för de flesta innebär ökad ålder minskad fertilitet.
  • Solblomma30

    Jag tänkte bara tillägga, att du kanske kan fråga din man vad exakt det är som gör att han vill vänta? Känner han att ert liv kommer att se annorlunda ut om de två år som han vill vänta? Kan han isåfall specificera mer exakt vad som kommer att ha ändrats? Om han inte kan ge något svar på det så kan du fråga om det är oro för det nya som håller honom tillbaka? Och då kan du kanske prata med honom om att i princip alla som bestämmer sig för att skaffa barn känner oro och osäkerhet, det är normalt och bra. Det betyder inte att man blir en dålig förälder, eller att man inte kommer att klara föräldraskapet.

  • AnnaNMbgd

    Fick mitt första barn när jag var 28. Det är sju år sedan och nu kan jag känna att såhär i efterhand hade jag velat vänta lite och resa/uppleva saker bara min man och jag innan barnen kom. Menmen, jag har alltid velat ha barn och bör min mans bästa vän fick barn så kände han sig helt plötsligt redo och då blev det då.

    Hade jag varit du så hade jag väntat på honom. Rest (efter covid blåst över) upplevt saker och bara hadt kul ??

  • Catnap
    Solblomma30 skrev 2020-07-02 13:45:56 följande:

    Ja, det är helt sant. Tyvärr är det ju ett stort problem att förstföderskor blir äldre och äldre för många upptäcker när de vill bli gravida att de inte är så fertila längre och måste göra ivf. Så att medelåldern för förstföderskor i Sverige är hög är nog tyvärr inte något man ska använda som argument för att själv vänta med barn. Vissa kan vänta länge, men för de flesta innebär ökad ålder minskad fertilitet.


    De flesta får ju barn naturligt, även efter 30.
  • Solblomma30
    Catnap skrev 2020-07-02 21:07:45 följande:

    De flesta får ju barn naturligt, även efter 30.


    Visst kan många få barn naturligt även efter 30, men det är inget jag har hittat på att den kvinnliga fertiliteten sprakar någonstans mellan 20-25 års ålder, sjunker efter 25, och minskar kraftigt efter 35. Det är fakta, och de flesta känner nog till det.
  • Solblomma30
    Solblomma30 skrev 2020-07-02 22:01:49 följande:

    Visst kan många få barn naturligt även efter 30, men det är inget jag har hittat på att den kvinnliga fertiliteten sprakar någonstans mellan 20-25 års ålder, sjunker efter 25, och minskar kraftigt efter 35. Det är fakta, och de flesta känner nog till det.


    Sprakar ska det inte stå, det ska stå peakar
  • Catnap
    Solblomma30 skrev 2020-07-02 22:01:49 följande:

    Visst kan många få barn naturligt även efter 30, men det är inget jag har hittat på att den kvinnliga fertiliteten sprakar någonstans mellan 20-25 års ålder, sjunker efter 25, och minskar kraftigt efter 35. Det är fakta, och de flesta känner nog till det.


    Ja? Läs det jag skrev. De flesta som är 30+ kan få barn naturligt.
  • Solblomma30
    Catnap skrev 2020-07-02 22:09:38 följande:

    Ja? Läs det jag skrev. De flesta som är 30+ kan få barn naturligt.


    Coola ner dig ;) Såsom jag läser ditt inlägg så skriver du att det inte är några problem att bli gravid efter 30. Och det är en sanning med modifikation. Betydligt färre kvinnor kan bli gravida på egen hand (alltså utan hjälp av sjukvården) efter att de har passerat 30, än kvinnor som är mellan 20-25. Kvinnor är gjorda för att föda barn mycket tidigare än vad vi i Sverige gör idag. Det kan du tycka vad du vill om, men så är det. Fråga vilken gynekolog som helst.
  • Johannis887

    Men faktums är att de allra flesta får barn utan problem efter 30. Det är alltså inget problem som du verkar få det att vara.

    alla mina kompisar tex har inte velat  få barn fören 31-32 och blev gravida så fort de började försöka.. 

  • Solblomma30
    Johannis887 skrev 2020-07-03 13:50:32 följande:

    Sen finns det ju gott om 20-25 åringar som har svårt att få barn 


    Bara för att alla dina kompisar har fått barn snabbt efter 30 så betyder det inte att det är normen. Tyvärr :) Du kan ju googla på fertilitet och ålder så har du det svart på vitt. Det vet ju du också.. Som sagt, det är inget jag själv har kommit på. Det bara är så. Det finns hundratusentals vetenskapliga undersökningar som bevisar det och mängder med artiklar baserade på undersökningarna som varnar kvinnor för att vänta för länge med att bli gravida.

    Visst kan det finnas saker som hindrar en från att försöka bli gravid innan 30, men för kvinnor är det egentligen inte optimalt rent kroppsligen. Det suger! Jag önskar verkligen att det inte var så, men det är bara att acceptera.
  • kolsyrade
    zomzen skrev 2020-07-01 09:08:38 följande:
    Fan, det du säger är ju verkligen rätt. Jag måste nog vänta om jag vill ha en partner som är lika intresserad och glad över graviditeten som mig. Jag kan bara inte bli av med tanken att om jag väntar och det visar sig att jag har svårt att bli med barn, kommer jag bli arg på honom på? Jag har uppoffrat en del för honom och det här känns väl som ännu en grej. Att varför ska jag hela tiden vara den som anpassar mig och varför kan inte han göra den här enda saken som han ändå vetat om länge. Nämnde när vi hade träffats i ett år att jag ville ha barn inom tre år och han sa att ja det finns tid tills dess så det ska nog gå.

    Suck, jag får väl inse att jag egentligen inte har någon talan här. Då får vi väl hoppas att man kan resa utomlands i vinter iom Covid-19 för annars lär det kännas, haha.
    Förstår din rädsla och hade samma själv! Nu blev jag gravid på en gång så vet inte alls hur jag hade känt annars... Och det kan absolut ta tid att bli gravid men det kan också gå snabbt :) Satsa på att börja tempa och få bra koll på din kropp. 

    Men någon talan tycker jag absolut att du har! Jag bad min man om en tidpunkt, ville han vänta kan vi vänta men jag behövde få veta hur länge jag skulle behöva vänta, annars hade jag inte stått ut. Jag sa också att han behöver hjälpa mig att hantera känslor som dök upp när vänner blev gravida och fick barn (då skyllde jag helt de ledsna känslorna på honom, lite skönt ;) ). 

    Försök njuta av att vara bara ni, kunna göra det ni vill (bortsett från covid då...) ett tag till! Det är ju faktiskt härligt det också. 
Svar på tråden Min fästman vill vänta med barn - inte jag