Jo, alla intalar ju sig själva att de inte kan lämna för barnens skull... men egentligen är det ju inte för barnens skull man stannar utan för sin egen skull.
Av egen erfarenhet skulle jag råda dig att dra, ett förhållande blir sällan bra efter en otrohet, man kan säkert hålla den vid liv med konstgjord andning men ärren kommer alltid finnas kvar. Men jag vet oxå att du inte är mogen för att ta till dig det. Jag fick höra det själv i min resa och vägrade lyssna jag med. Så det bästa råd jag kan ge dig är.... ta inget beslut alls... sätt förhållandet på paus, säg varken stanna eller gå, säg att du svarar när du är redo för det och det får han respektera. Det ger dig tid att läka och tänka igenom vad du vill utan att stressa och det ger honom tid att tänka igenom vad han ställt till med och vilka konsekvenser det kommer få.
När man bli bedragen av någon som står en nära så hamnar man ofta i en kris som tar lång tid att traggla sig igenom. Du kommer gå igenom ett antal faser innan du är redo att ta ett sånt beslut. Glöm din man tills vidare, fokusera på dig själv och barnet, ta hjälp av vänner och familj så mycket du kan för avlastning, stöttning, ältande. Har du ingen familj eller vänner du kan prata med överväg att ta hjälp av kommun eller jobbet (samtalsterapi). Det är extremt viktigt att ha någon att pysa ut alla 1000 känslor och tankar som rör sig i huvudet dygnet runt och det är extremt utmattande.
https://www.1177.se/liv--halsa/psykisk-halsa/att-hamna-i-kris/
Några saker som är bra att ha i minnet på vägen...
1) Hans otrohet är aldrig någonsin ditt eller förhållandets fel. Otrohet är ett medvetet val som var och en gör och han gjorde sitt val.
2) Få ångrar sin otrohet på riktigt, de ångrar bara att de blev påkomna och vilka konsekvenser det fick. Hade han ångrat sig på riktigt så hade han sagt det själv efter första gången inte efter att han blivit påkommen.
3) Det är inte upp till dig att återfå förtroendet för honom, det är upp till honom att göra sig förtjänt av ditt förtroende och förlåtelse är något man gör sig förtjänt av inte något man bara får genom att puta med läppen.
4) Var ärlig med dig själv, ifrågasätt dina egna motiv, tex.. är det verkligen för barnens skull du vill stanna eller för din egen? Var inte rädd att röra i saker som är känsliga. Se det som att rengöra ett sår, allt skit måste ut för att inte bli infekterat, även om det gör väldigt ont.
5) Även om du i slutändan inte lämnar så är det bra om du så snart du känner dig redo för det iaf börjar förbereda dig för det. Vet inte var du bor, men det kan ta tid att hitta nåt nytt, en skilsmässa har oxå 6 månaders betänketid, att sälja hus tar även det tid, bodelning tar tid, etc...
