Hur tog era barn en separation?

Mina barn var 7 och 9 när vi separerade. Den ena var jätteledsen, hon förklarade senare att det berodde på att hon inte ville vara utan mig varannan vecka. Den andra blomstrade ut! Efter ha varit väldigt introvert öppnade hon sig och blev en helt annan unge. Nu är de 15 och 17 och kan i sitt liv inte fatta hur jag och deras pappa någonsin kunnat vara ihop. 
Fördelen för mig har varit att jag verkligen kan uppfostra/vara med mina barn precis som jag vill. Vi har rätt olika syn på saker och ting, jag och pappan. 

Jag är också skilsmässobarn x 3   och jag har överlevt och lärt mig massor om livet. En av min mammas män var psykopat så när hon berättade att de skulle separera var en av de bästa dagarna i mitt liv.

Bättre att ha lyckliga föräldrar än olyckliga. 

Det är ju alltid sorg vid en separation. Tanken när man träffas är ju att leva tillsammans för evigt. Nu är ju inte livet så och jag har varit väldigt transparent med mina barn. Visat att jag är ledsen att det är okej för dem att vara ledsna. Prata runt det MEN inte älta. Ett hett tips är att du också går och pratar med någon. Det är väldigt skönt att ha någon utanför som man kan "kräkas" hos.

Lycka till med allt!

Det kommer att gå bra