I områden där man mest är småbarnsfamiljer etc - är det någon här som lyckats bli kompisfamilj med grannar? Jag önskar, men vet inte hur gå tillväga.. det stannar alltid på att man är bekanta och barnen mest som leker med varandra, vi vuxna i gatan blir liksom aldrig något. Säger hej vid gungorna och ibland pratar man lite. Varje par håller sig annars för sig själv.
Någon som lyckats? Berätta gärna. Kom gärna med tips.
Barnen leker fortfarande och vi småpratar när vi ses men inte mer än så.
Beror kanske på hur man bor. På min gata är det ett evigt socialiserande...
Vi har bjudit över grannarna på middag nån gång. De tackade ja, kom och åt och "Det var trevligt, nästa gång får vi vara hos oss". 5 år senare har nästa gång fortfarande inte hänt vilket vi nog tolkar som att intresset inte finns Barnen leker fortfarande och vi småpratar när vi ses men inte mer än så.
Så länge man accepterar om den andra sidan inte håller med om att man klickat så tycker jag inte att det är några problem att bjuda in nån gång. Fortsätter man däremot tjata utan att grannarna visar intresse så njae...
I områden där man mest är småbarnsfamiljer etc - är det någon här som lyckats bli kompisfamilj med grannar? Jag önskar, men vet inte hur gå tillväga.. det stannar alltid på att man är bekanta och barnen mest som leker med varandra, vi vuxna i gatan blir liksom aldrig något. Säger hej vid gungorna och ibland pratar man lite. Varje par håller sig annars för sig själv.
Någon som lyckats? Berätta gärna. Kom gärna med tips.
Usch hemsk med grannar som inte har eget liv utan är påflugna och suger sig fast som iglar.
Såklart man inte ska vara som en igel. Men som nyinflyttad har man faktiskt _inget_ socialt liv, annat än på typ fb och telefon, och måste dra i alla trådar som finns för att inte förbli ensam för evigt. Folk kan inte alltid hjälpa att de inte har ett, som du säger, eget liv. Att se om det finns intresse för umgänge bland grannarna är ett sätt att skaffa det. För någon som inte haft besök på väldigt länge kan en kopp kaffe på verandan betyda mycket.
Dessutom är goda kontakter med grannarna trevligt och väldigt viktigt vid kriser.
Varför skulle det vara viktigt vid kriser?
Riktig kompis är jag med grannen utan småbarn. Annars tycker jag att barn är de bästa relationsbyggarna. Vi umgås med tre(tidigare fyra) andra familjer i området där dottern blivit kompis med deras barn. Det handlar väl mycket om att bjuda hem och bjuda med och inkludera hela familjen.
Forskning visar att den som har bra kontakt med sina grannar klarar krig och naturkatastrofer bättre än de som inte har det.