Ska jag vänta på min älskare?

Jag är kär i känslan han frambringar i mig! Han har bidragit till mitt välmående, men honom har jag verkligen kunnat vara mig själv och känt mig trygg! Men det är också han, genom sin frånvaro, som fått mig att må som sämst. Mitt mående har påverkats nåt så enormt av honom och hans dagsform. Jag inser den här mannens fel och brister, ändå älskar jag honom. Hans bra och dåliga sidor är ju just det som gör honom till precis den han är. Jag har öppnat mig helt här för er och jag förstår vad ni har för tankar om honom men ni förstår inte hur han fått mig att känna. Ni förstår inte hur mycket "på riktigt" detta varit även om han nu valde som han gjorde. Han följer inte mallen för otrogna män, han var ett svin till make som låg med en annan tjej men han hade inte räknat med att få känslor för den tjejen. Han hade räknat med att leva med sin fru och deras gemensamma barn tills "döden skiljer dom åt" och det tänker han fullfölja. Jag tror, som han säger, att han kommer älska mig lika länge. Men allt det där är i slutändan egentligen skit samma jag är den som står ensam kvar. Men jag står stark!

Jag kommer aldrig mer vara med en gift man, den läxan har jag verkligen lärt mig! Jag hoppas jag en dag springer på en man som är klockren för mig för som du säger har jag massor av kärlek att ge!!!