• Mon 13 Jul 2020 19:37
    922 visningar
    6 svar
    6
    922

    Min styvpappa är elak

    Jag är 18 år och bor mestadels av tiden hos min mamma, styvpappa och tre småsyskon. Varav den äldsta är 6 år. Min mamma och hennes man har varit tillsammans i ca 7 år. 

    Jag och min styvpappa har en relation där vi inte pratar. Vi säger hej och hejdå. Ibland kan någon av oss fråga en fråga när min mamma inte är hemma. Han är en väldigt speciell person, som min mamma också säger. Han blir lätt arg. När jag är i ett rum där han är går han ofta ifrån rummet eller backar om jag står nära. När han är hemma känner jag att jag går på nålar. Jag känner verkligen att jag inte är en del av familjen och att jag inte kan vara nära mina syskon. Jag har tagit upp detta med min mamma ett antal gånger men hon säger att det är jag som måste ändra på mig för att han är "speciell". Jag har aldrig varit ett trotsigt eller uppkäftigt barn och är det fortfarande inte. 

    En gång så skulle jag åka med en buss som gick om 5 minuter, men ville säga till mamma att jag skulle åka iväg (hade ringt från mitt rum i källaren någon minut innan men hon svara inte). Så jag går upp från mitt rum och hör att mamma, min lillebror (som duschar) och styvpappan är därinne. Dörren är öppen till toaletten så jag stället mig i dörröppningen och säger att jag behöver prata med min mamma. Styvpappan som också stod i dörröppningen stänger dörren och låser medans han tittar på mig. Jag knackar och frågar efter mamma som inte såg eller hörde mig. Men kollar på klockan och ser att jag behöver springa till bussen. 
    Jag började gråta för jag tog det väldigt hårt. 

    Jag vet inte riktigt vad jag ska göra, eftersom jag är ganska blyg och inte vill ha en relation till denna man men inte vill leva som om att jag är en gäst i mitt eget hem. Jag vill heller inte "anpassa" mig för att få leva med någon som jag inte tycker om. 

  • Svar på tråden Min styvpappa är elak
  • Anonym (L)
    Mon 13 Jul 2020 21:07
    #1

    Usch vad tråkigt det låter. Jag hade lite samma problem för några år sen med min styvpappa som blev väldigt otrevlig när han började dricka och som var svartsjuk på mig och inte förstod att man hjälpte sina barn med vissa saker och brydde sig om dem (han hade inga egna barn). Sen växte han ioförsig i rollen så vi har en god relation idag, även om han fortfarande dricker mycket. Då skapade jag en tråd här och fick egentligen bara svar i form av "passar de inte så flytta hemifrån, du är vuxen". Jag förstår att det inte är så enkelt att göra när man är 18 alltid och fortfarande går i skolan och saknar tillräcklig inkomst för att bo själv. Så det svaret kommer jag inte ge dig.

    Om jag läste rätt så har din mamma fyra barn: du som har en annan pappa samt tre barn med styvpappan? Det kan vara så att han ser din mamma och sina tre barn som sin familj, du är rätt mycket äldre än småsyskonen, du påminner honom om att din mamma haft ett liv innan honom osv, det är tyvärr inte alla som accepterar det. Hade en kompis vars styvpappa hade lite samma idéer. Förstod inte att bonusbarn följde med liksom.

    Hur är relationen till din pappa? Har du kanske möjlighet att bo hos honom "de sista åren", alltså tills du tar studenten och kanske pluggar vidare på annan ort eller får ett arbete? Annars tänker jag att du lyfter med din mamma hur du känner, att du inte vill känna dig utanför, kanske kan hon prata med honom? Ett sista alternativ är att försöka få en billig lägenhet, om dina föräldrar kan gå in som borgensmän? De är ändå skyldiga att betala för dig tills du tagit studenten. Sen kan det bli svårt eftersom de flesta hyresvärdar ändå vill att hyresgästen har en egen inkomst. Socialtjänsten hjälper troligen inte till eftersom du är myndig och de inte är skyldiga att förse dig med bostad (vissa kommuner har en "tak över huvudet " garanti men då är de typ som att du är hemlös och det är du ju inte.

    Hoppas att de löser sig för dig!

  • Anonym (s)
    Mon 13 Jul 2020 21:38
    #2

    Förstår att det känns skit. Han verkar inte kunna uppföra sig. Har en kompis som hade samma problem. Hans styvfarsa slutade prata med honom och var kall. Kompisen hade bra kontakt med styvsyskonen och hans mamma var väldigt varm mot honom. Men styvfarsan var ett arsle. Han lät det vara och stod ut tills han kunde flytta till en egen lägenhet. Jag förstår att det känns tufft för dig. För han uppför sig väldigt dåligt och obehagligt. Kan du prata med din biologiska pappa om det? Han kanske kan hjälpa dig att övertyga din morsa om att det är något skumt med styvfarsan, Hoppas att det löser sig för dig.

  • Anonym (Hold my beer)
    Mon 13 Jul 2020 22:56
    #3
    -1

    Du behöver bli lite mer hårdhudad. Nu har du bara tagit upp två saker men så här ser det ut för en som tittar utifrån: han har ett behov av att hålla sin personliga sfär fri och du verkar inte hålla det avstånd han behöver. Att han lämnar rummet kan vara för att han vill vara ifred bara. När du skulle till bussen stängde han dörren för att de skulle få vara ifred på toan (inte så konstigt), du hade bara kunnat ropa in att du går och sen göra det. Det känns väldigt konstigt att du skulle må så otroligt dåligt av att inte få säga till att du skulle iväg.

    Han är säkert "speciell", har han en diagnos eller vadå? Han verkar vara av den äldre skolan iaf, lite hårdare. I vilket fall verkar han inte fatta att man inte beter sig så korthugget som han verkar göra.

    Jag skulle inte kalla honom elak men väldigt obetänksam. Det är svårt att säga om det är personligt mot just dig eller om han bara är sån. Hoppas att din mamma säger åt honom också!

  • Anonym (Abc)
    Tue 14 Jul 2020 08:58
    #5
    +1

    Instämmer med speciell.

    Planera för att flytta hemifrån efter gymnasiet. Öppna dig för din mamma igen men ha inte för höga förväntningar.

  • Tue 14 Jul 2020 09:00
    #6
    Anonym (L) skrev 2020-07-13 21:07:20 följande:

    Usch vad tråkigt det låter. Jag hade lite samma problem för några år sen med min styvpappa som blev väldigt otrevlig när han började dricka och som var svartsjuk på mig och inte förstod att man hjälpte sina barn med vissa saker och brydde sig om dem (han hade inga egna barn). Sen växte han ioförsig i rollen så vi har en god relation idag, även om han fortfarande dricker mycket. Då skapade jag en tråd här och fick egentligen bara svar i form av "passar de inte så flytta hemifrån, du är vuxen". Jag förstår att det inte är så enkelt att göra när man är 18 alltid och fortfarande går i skolan och saknar tillräcklig inkomst för att bo själv. Så det svaret kommer jag inte ge dig.

    Om jag läste rätt så har din mamma fyra barn: du som har en annan pappa samt tre barn med styvpappan? Det kan vara så att han ser din mamma och sina tre barn som sin familj, du är rätt mycket äldre än småsyskonen, du påminner honom om att din mamma haft ett liv innan honom osv, det är tyvärr inte alla som accepterar det. Hade en kompis vars styvpappa hade lite samma idéer. Förstod inte att bonusbarn följde med liksom.

    Hur är relationen till din pappa? Har du kanske möjlighet att bo hos honom "de sista åren", alltså tills du tar studenten och kanske pluggar vidare på annan ort eller får ett arbete? Annars tänker jag att du lyfter med din mamma hur du känner, att du inte vill känna dig utanför, kanske kan hon prata med honom? Ett sista alternativ är att försöka få en billig lägenhet, om dina föräldrar kan gå in som borgensmän? De är ändå skyldiga att betala för dig tills du tagit studenten. Sen kan det bli svårt eftersom de flesta hyresvärdar ändå vill att hyresgästen har en egen inkomst. Socialtjänsten hjälper troligen inte till eftersom du är myndig och de inte är skyldiga att förse dig med bostad (vissa kommuner har en "tak över huvudet " garanti men då är de typ som att du är hemlös och det är du ju inte.

    Hoppas att de löser sig för dig!


    Tack så mycket för en så fint svar! Jag och min pappa har en helt okej relation. Han har själv 2 barn med en annan. Min pappa och han fru gick igenom en skilsmässa för att tag sedan och han mår inte så bra. Han är alkoholist och är deprimerad från och till, vilket har gjort vår relation lite som en bergochdalbana. Men har fortfarande en bra relation med hans ex och bor hos henne ibland. Så jag har en del ställen jag kan "vara" på som inte är hos min mamma.
  • Tue 14 Jul 2020 09:02
    #7
    Anonym (s) skrev 2020-07-13 21:38:44 följande:

    Förstår att det känns skit. Han verkar inte kunna uppföra sig. Har en kompis som hade samma problem. Hans styvfarsa slutade prata med honom och var kall. Kompisen hade bra kontakt med styvsyskonen och hans mamma var väldigt varm mot honom. Men styvfarsan var ett arsle. Han lät det vara och stod ut tills han kunde flytta till en egen lägenhet. Jag förstår att det känns tufft för dig. För han uppför sig väldigt dåligt och obehagligt. Kan du prata med din biologiska pappa om det? Han kanske kan hjälpa dig att övertyga din morsa om att det är något skumt med styvfarsan, Hoppas att det löser sig för dig.


    Tack så mycket, det är väldigt skönt att höra att jag inte är ensam. 
Svar på tråden Min styvpappa är elak