• Anonym (Rebecca)

    Abort eller inte

    Hej

    Jag gjorde en abort för ca 3 år sedan. De var bland de jobbigaste jag har gjort.

    Nu är jag gravid igen och var säker på att behålla barnet när jag fick reda på det.

    Men nu har jag börjat noja för pappan till barnet. Att han inte ska ta sitt ansvar, att han inte ska ha tid då han knappt har tid för mig eller att han inte ska ha råd.

    När jag påtalade allt vi behövde köpa så visade det sig att han inte hade tillräckligt och att jag skulle få betala mer (jag har pengar, ej gemensam ekonomi.)

    Han säger han kan jobba extra men de vill jag inte för då är han bort ännu mer.

    När jag frågade om han visste vilken vecka jag var i eller när bf var så visste han inte ens de.

    (Dock började han läsa på i appen när jag frågade om jag skulle lägga till han som pappa.)

    Vi har inga som helst rutiner i vardagen då vi jobbar olika tider, vi äter varken frukost eller middag ihop pga de.

    På helgerna är enda gången vi äter middag tillsammans, dock ej frukost för han sover in till 14 på eftermiddagarna.

    Han är slarvig och oordningsam. Skjuter upp saker så länge de bara går. Jag får städa och gör allt hemma. Förutom att laga mat på helger för de gör han.

    Vi är helt enkelt väldigt olika. Och jag är rädd för att jag kommer få stå själv med barnet för jag inte kommer orka med honom. Han pratar inte med magen eller smeker den heller (dock syns de såklart inget ännu).

    Vad ska jag göra? Vad hade ni gjort? Ska de kännas så här? Jag har påtalat detta för han och frågat om jag ska göra abort men det vill han inte, han vill ha bebisen.

  • Svar på tråden Abort eller inte
  • Fjäril kär

    Sätt er ner tillsammans och prata om just det här du skriver, att ni faktiskt inte har något liv tillsammans och du är bekymrad över hur det ska funka när det inte finns rutiner, regler eller nånting alls som gör er till sambos. Prata om dina rädslor och vad du är bekymrad över. Hitta gemensamma lösningar. Hitta tillsammans ett gemensamt liv.

    Och barnsaker behöver ni inte köpa allt nytt och inte heller måste ni köpa allt på en gång. Kolla Blocket, Tradera och Facebooks köp/sälj-sidor. För några hundralappar så har ni både säng, kläder och lite annat.

  • Anonym (1)

    Hur gamla är ni?

    Skulle du klara dig som ensamstående?

    Antar att det är rätt tidigt så kanske inte jättekonstigt att han inte pratar med magen... det gjorde inte heller min väldigt delaktiga man, den interaktionen började nog först när det började röra sig i magen.

    Du får väl helt enkelt skriva ner alla dina farhågor och ta ett allvarligt snack, inte acceptera "det löser sig"

    1. Ekonomi

    2. Rutiner

    3. Ansvarsområden

    Etc.

  • fjanten

    Ang. inköp kan man som ovanstående säger komma väldigt billigt undan. Det enda jag rekommenderar att köpa nytt är babyskydd - för du kan ju aldrig med säkerhet veta hur ett begagnat babyskydd behandlats av tidigare ägare. Resten går att hitta billigt begagnat OCH massor av saker behövs heller inte! Skötväska? En ryggsäck som redan finns fungerar lika bra. Skötbord? Går lika bra att byta på en handduk på sängen/soffan/golvet. Spjälsäng? Våra tre barn har vägrat sova själva ändå, så spjälsängen har år 1 varit till förvaring av saker typ. Så kan inköpen spridas ut. Köp lite varje månad, inte allt i en klump i vecka 30...

    Det övriga vet jag inte. Ni behöver sätta er ner och diskutera igenom ert liv och förhållande låter det som.

  • fjanten

    Sedan det där med läsa i appar, klappa och prata med mage o.s.v. gör jag knappt själv. Är mest min man som har koll på vilken vecka vi varit i vid varje graviditet... Jag har haft koll på att få i mig mina vitaminer, mediciner och kommit ihåg MVC-besök. Tycker av någon anledning inte det ger såååå mycket att lusläsa i appar varje vecka, läser väl någon gång i månaden och tycker det räcker bra. Har alltid fått dubbelkolla hur långt gången jag är om någon frågat. Men mitt engagemang sedan när våra bebisar kommit har alltid varit enormt. Och då tänker jag att om JAG som gravid inte tycker det är sådär jättekul att hålla koll på vilken vecka bebisen får naglar o.s.v. - då är det väl inte SÅ konstigt om det finns män som inte har koll?

  • Anonym (Emma)

    Behåll barnet. Han kan ändra sig efter barnet är fött. Det kan bli hur bra som helst det vet du inte än. Det är dumt att göra abort för en sådan sak.

  • Anonym (Busmoster)


    Behåll barnet! både du vill ha barnet och han vill ha barnet och du sa ju själv att den aborten du gick igenom en abort för 3 år sedan och det var väldigt jobbigt.
    Du har fått en andra chans att bli mamma av en anledning, och det finns en plats på den här planeten för just det barnet du bär på. Det är unikt och har unika gåvor som ingen annan har. Och du har blivit utvald till att vara just det barnets mamma. Han eller hon är sänd hit av Gud.
    De som egentligen inte vill göra abort, och gör det, har jag hört är de som ångrar det mest. 
    Jag skulle behålla barnet för att jag älskar barn så mycket och har längtat efter att bli mamma sen jag var väldigt ung och skulle aldrig kasta bort chansen när jag väl fick den.
    Ni kommer att klara det! lycka till! <3
  • PappaAnnorlunda

    I början av en graviditet är ju barnet, för de flesta män, något ganska abstrakt och svårt att föreställa sig. Många män hamnar på efterkälken och befinner sig i en annan fas i sitt tänkande kring barnet än mamman. I början tar det helt enkelt, för en del män, längre tid att ta in och börja lära sig om det nya. Låt honom få den tid han behöver så ska du se att han hinner ifatt så småningom.

    Eftersom ni båda egentligen verkar vilja ha barnet tycker jag att ni ska behålla. Det kan bli tufft på många olika sätt, men jag tror aldrig att du kommer att ångra det beslutet.

Svar på tråden Abort eller inte