Hur många aborter har ni gjort?
Självklart aldrig.
Självklart aldrig.
1 abort pga min sjukdom. Har redan 3 barn sedan innan.
Men sluta!
Du vet väl inte varför hon inte hade valt abort?
Vissa människor ser abort som mord, och det är deras självklara rätt. Även om varken du eller jag delar deras åsikt.
Kan det visst vara. Jag är 51 och har varit emot abort hela livet. Jag visste absolut att det inte fanns nånting som skulle fått mig att göra abort. Finns annat som är självklart för mig också. Mina grundläggande värderingar har aldrig ändrats genom livet.
Skillnaden är att du som du säger tror.
Hade du varit empatisk hade du inte i ditt första inlägg skrivit självklart ingen. Finns betydligt bättre sätt att uttrycka sig på om man bryr sig om sina medsystrar.
Då var du inte emot abort utan hycklare bara.. är man emot abort så vet man att man inte kommer göra det. Vill andra gör det så fine, men anta inte att alla är kapabla till att göra något de anser vara moraliskt fel.
Eller så har de ställts inför svåra dilemman men ändå utgått från sina värderingar och inte hycklat?
Jag är själv i fertil ålder (20-årsåldern) och har inte blivit ställd inför något dilemma ännu, men det innebär inte att jag är egoistisk och väljer abort efter att ha varit emot det i mitt liv. Som om det vore fel för andra men okej för mig?
Dessutom det dilemmat du talar om har inte speciellt många blivit utsatta för bland kvinnor som gör abort varje år, så varför skulle nödvändigtvis jag eller någon annan abortmotståndare bli det?
Tycker det är riktigt sorgligt att det ENDA argumentet ni abortförespråkare kommer med är våldtäkt, speciellt incestvåldtäkt. De flesta aborter sker inte pga detta, och du får gärna komma med siffror angående hur många flickor och kvinnor som blir våldtagna av sin förälder/sitt syskon, sedan gravida och tvungna att göra abort.
Om abort är så bra så kom med relevanta argument tack.
De flesta våldtäkter sker i hemmet, så om du menar att min man skulle våldta mig så är det väldigt enkelt, klart jag behåller? Inget snack om saken.
Hade det varit en överfallsvåldtäkt så skulle jag också behålla MEN det hade varit skittufft psykiskt såklart. Men jag straffar inte mitt barn för andras brott. Punkt.
Sedan upprepar jag att de flesta aborter faktiskt inte sker pga våldtäkter, så sluta komma med samma argument om och om igen. Men jag förstår er, inte så lätt att försvara abort annars.
Kanske att man rentav hade steriliserat sig om man visste att en graviditet innebar abort.
Jag förstår henne - men har också 110 % förståelse för att det finns personer som aldrig någonsin under några omständigheter skulle göra abort. Jag respekterar att det finns personer som hellre riskerar död än gör abort (exempelvis av religiösa skäl). Jag tycker det är lika fel att ifrågasätta dessa individer som att ifrågasätta ATT andra gör abort. Att vi har rätt att göra abort betyder inte att alla kommer vara okej med att gör abort, ens under extrema förhållanden.
Du kan inte tvinga någon att motta vård, du kan inte tvinga någon att göra abort. Så är det. Jag respekterar individens val, även om jag själv valt annorlunda.
Fast feta personer som behöver vårdinsatser är ju ansvariga för sin fetma, rökare med diverse lungsjukdomar är ansvarig, skidåkaren som brutit benen är ansvarig, hästhopparen som brutit ryggen är ansvarig o.s.v. Vilka ska få vård?
Fast ska du då alltså tvinga personer välja mellan att döda sitt barn (deras syn) eller få palliativ vård i slutet? Tänker du att det är rätt alltså? I så fall nekar jag hellre personer vård p.g.a. fetma eller rökning. Kan inte se att någon MORALISKT väljer att röka eller äta sig fet (eller utöva extremsporter), medan en person moraliskt kan vara 'tvungen' att avstå abort. Om jag måste välja vilken kategori som ska få vård då alltså, själv är jag för att vårda alla möjliga egenförvållade medicinska besvär.
Som Aldrig sa.....
Hur är det möjligt att inte förstå att andra inte har samma perspektiv, värderingar och åsikter som du och att det är okej? Utan att någon av oss inte vet något om livet. Vad vet du om i vilka situationer vi varit gravida? Jag kan då tala om att min första graviditet inte precis svävade på rosa moln... Jag lät ändå mitt barn leva. För det är självklart under nästan alla förhållanden för MIG. Principer är inget pynt man slänger ut genom fönstret bara för att svåra tider kommer.
Jag med!! Ett barn är ett barn!! och hon/han är inte skyldig för vad hennes/hans pappa har gjort!! Jag är kristen och en kvinna jag känner som är 70 plus blev till genom våldtäkt, hon har varit jätteunderbar och hjälpt andra i nöd som volontär, trasiga människor som gått igenom övergrepp har hon bett för och hjälpt, en fantastisk klippa en äkta kristen, som nu har själv 5 barn och flera barnbarn.
Det är fel att kasta bort ett helt liv bara på grund av hur han eller hon blev till.
För mig så är inte i den situationen mannen som våldtagit kvinnan och gjort henne gravid barnets pappa på något annat sätt än genetiskt. Skulle barnet fråga efter pappa så kan man alltid säga att man inte hittat rätt pappa än( om man är ensamstående) eller att dess biologiska pappa inte är god och därför så har hon en ny och bättre pappa( om man har hittat ny partner och väljer berätta att barnet inte är biologiska partnerns barn)
www.liveaction.org/news/my-son-was-conceived-in-rape-but-he-is-innocent-and-worth-protecting/
Det finns det folk som gör. Talar du om mitt fall så var det inte precis bara det fysiska som var jobbigt med den graviditeten...