• Anonym (ledsen)

    Nån mer med MA som inväntar blödning?

    Har sett att det finns vissa såna här trådar men dom är äldre och jag skulle vilja prata med folk som är mitt i det här jobbiga just nu. 

    Jag är i v.10 imorgon och fick ett VUL i v.7 tror jag det var pga blödningar. Då syntes bara hinnsäcken. Idag var jag på återbesök och då syntes ett litet embryo men ingen hjärtaktivitet. :( 

    Om en vecka ska jag tillbaka för att få första tabletten på sjukhus och sen åka hem och ta resten. 

    Det känns förjävligt! Dels för att det var min första graviditet, och för att min kropp inte ens klarar av att få ett riktigt jävla missfall av sig själv, och dels för jag är så rädd för cytotec, att ha svinont och blöda enorma mängder. 

    Nån mer som är mitt i det/väntan på att det ska starta? Helst du som också fått MA. Men alla är såklart välkomna att skriva. Jag vill helst inte höra skräckhistorier om erfarenheter av cytotec.

    Kram på er. Hjärta

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2020-07-26 10:19

    Om någon hittar hit och ska gå igenom en Cytotec-behandling och är orolig och rädd, så vill jag bara säga att jag förväntade mig det värsta, men det blev precis tvärtom. En helt hanterbar upplevelse som gick snabbt och nästan helt smärtfritt. Jag har skrivit mer i tråden om hur det gick, för den som vill läsa om en under omständigheterna bra upplevelse. Det är bara dagen efter för mig, så det kan förstås ändå uppkomma komplikationer.

  • Svar på tråden Nån mer med MA som inväntar blödning?
  • Anonym (ledsen)
    Anonym (Också ledsen) skrev 2020-07-23 15:28:17 följande:

    Tack det samma!

    Ja jag förstår det, hoppas jag inte behöver vänta lika länge. Känner redan molvärk så jag hoppas det drar igång när som helst.

    Hoppas det blir bra för dig med tabletterna, oavsett så kommer det hela få ett stopp med dem.

    Kaffe ska ju ge en liten ökad risk för missfall, så varför skulle det inte kunna ge en liten igångspark tänkte jag. Det kan ju knappast skada.


    Ja, nu får det bli klart snart tänker jag, så vi får en ny chans. 

    Just det. Ja, vad vet man, lika bra att testa. Jag tänkte köra ett hemmaträningspass senare, tänker att det kanske hjälper att skaka runt allt där inne lite. :/
  • Anonym (Också ledsen)

    Det tänkte jag också testa, en liten joggingtur.

  • Anonym (ledsen)

    Har du känt av nåt? 
    Jag tränade en halvtimme, det var skönt att slippa tänka. Men molandet är samma som innan. 

  • Anonym (Också ledsen)

    Nej bara fortsatt molande och illamående

  • Anonym (ledsen)

    Åh, jag hoppas verkligen ditt sätter igång av sig själv.

  • gunbran

    Jag fick MA konstaterat förra veckan i v. 8+5. Fostret hade dött i v. 7+1. Fick komma till gyn snabbt, bara 2 dagar senare och fick med mig cytotec att starta igång det hela med hemma.

    Jag skulle ljuga om jag sa att det inte gjorde ont, för det gjorde det, men jag fick med mig gott om smärtlindring och tydliga instruktioner vad jag skulle hålla koll på.

    För mig tog det ca 4 timmar efter jag tagit tabletterna, innan det började blöda. Molvärken kom däremot nästan direkt. Sen var det några intensiva timmar med sammandragningar och blödningar, innan det lugnade sig.

    Ett tips är att äta en rejäl måltid innan tabletterna. Jag var inte sugen på lagad mat alls under dagen. Att gosa ner sig i soffan och distrahera sig med filmer var också bra.

    Dagen efter var helt smärtfri för mig, sen kom det igång igen och kändes som mensvärk och riklig mens några dagar. Idag, exakt en vecka senare, har jag bara lite bruna flytningar och på återkollen igår såg gyn att allt i princip var ute.

    Den värsta smärtan har varit den mentala, men jag har tillåtit mig att deppa och sörja. Nu får kroppen vila lite innan vi försöker igen.

    Hoppas allt går bra för dig/er. Jag var också rädd innan då jag hört lite skräckhistorier om cytotec, men på det stora hela tycker jag det fungerade väldigt bra. Skulle göra det igen om jag blev tvungen.

  • Anonym (ledsen)
    gunbran skrev 2020-07-23 21:39:41 följande:

    Jag fick MA konstaterat förra veckan i v. 8+5. Fostret hade dött i v. 7+1. Fick komma till gyn snabbt, bara 2 dagar senare och fick med mig cytotec att starta igång det hela med hemma.

    Jag skulle ljuga om jag sa att det inte gjorde ont, för det gjorde det, men jag fick med mig gott om smärtlindring och tydliga instruktioner vad jag skulle hålla koll på.

    För mig tog det ca 4 timmar efter jag tagit tabletterna, innan det började blöda. Molvärken kom däremot nästan direkt. Sen var det några intensiva timmar med sammandragningar och blödningar, innan det lugnade sig.

    Ett tips är att äta en rejäl måltid innan tabletterna. Jag var inte sugen på lagad mat alls under dagen. Att gosa ner sig i soffan och distrahera sig med filmer var också bra.

    Dagen efter var helt smärtfri för mig, sen kom det igång igen och kändes som mensvärk och riklig mens några dagar. Idag, exakt en vecka senare, har jag bara lite bruna flytningar och på återkollen igår såg gyn att allt i princip var ute.

    Den värsta smärtan har varit den mentala, men jag har tillåtit mig att deppa och sörja. Nu får kroppen vila lite innan vi försöker igen.

    Hoppas allt går bra för dig/er. Jag var också rädd innan då jag hört lite skräckhistorier om cytotec, men på det stora hela tycker jag det fungerade väldigt bra. Skulle göra det igen om jag blev tvungen.


    Hej, skönt att läsa så här dagen innan! Är otroligt nervös. Tack för tipsen! Vad bra att det gick bra för dig. <3 
  • Anonym (Precis)

    Jag hade inte jätte ont typ som em kraftig mensvärk men det räckte att ta alvedon och ipren. Jag blödde som sagt massor och en vanlig binda hade nog inye stoppat ens tills jag dragit upp trosorna så ett tips är att fråga om du kan få stora bindor/blöjor med dig hem för det finns inye att köpa tydligen. Fick skicka min man ner på vc och tigga till sig några där då inte ens dotterns blöjor stoppade.

    Imorgon är det 2 veckor sedan det hände och jag slutade blöda helt utan flytningar o allt måndags så blödde typ 1.5 vecka. Jag tycker även att jag börjar läka psykiskt med även om jag fortfarande är ledsen och minsta motgång kan få mig att bryta ihop så tar jag mig upp ur soffan och allt är inte bara nattsvart längre. Jag har börja vilja hitta på saker igen och träffa vänner så det kånns skönt

  • Anonym (ledsen)
    Anonym (Precis) skrev 2020-07-23 22:51:16 följande:

    Jag hade inte jätte ont typ som em kraftig mensvärk men det räckte att ta alvedon och ipren. Jag blödde som sagt massor och en vanlig binda hade nog inye stoppat ens tills jag dragit upp trosorna så ett tips är att fråga om du kan få stora bindor/blöjor med dig hem för det finns inye att köpa tydligen. Fick skicka min man ner på vc och tigga till sig några där då inte ens dotterns blöjor stoppade.

    Imorgon är det 2 veckor sedan det hände och jag slutade blöda helt utan flytningar o allt måndags så blödde typ 1.5 vecka. Jag tycker även att jag börjar läka psykiskt med även om jag fortfarande är ledsen och minsta motgång kan få mig att bryta ihop så tar jag mig upp ur soffan och allt är inte bara nattsvart längre. Jag har börja vilja hitta på saker igen och träffa vänner så det kånns skönt


    Tack, så skönt att höra att du inte hade så ont! Och att du börjar må bättre. Jag kommer ta morfinet ändå tror jag. Tycker så synd om mig själv så jag vill unna mig det, haha. :?)

    Blev du mer ledsen vid just själva blödningen? Jag har hållit ihop i över en månad nu, även om jag varit ledsen hemma så har det ju inte gått på jobbet. Så jag inbillar mig att jag bearbetat och att det kommer kännas bra att komma vidare men är ändå orolig för hur det ska kännas efteråt. Om det kommer ikapp liksom. :/
  • Anonym (Precis)
    Anonym (ledsen) skrev 2020-07-24 06:29:12 följande:

    Tack, så skönt att höra att du inte hade så ont! Och att du börjar må bättre. Jag kommer ta morfinet ändå tror jag. Tycker så synd om mig själv så jag vill unna mig det, haha. :?)

    Blev du mer ledsen vid just själva blödningen? Jag har hållit ihop i över en månad nu, även om jag varit ledsen hemma så har det ju inte gått på jobbet. Så jag inbillar mig att jag bearbetat och att det kommer kännas bra att komma vidare men är ändå orolig för hur det ska kännas efteråt. Om det kommer ikapp liksom. :/


    För mig kom allt efteråt jag grät någon gång innan men när jag kom hem från sjukhuset och visste att nu var det över så var det som att kliva in i en vägg av sorg. Jag låg på soffan och grät hela dagarna typ. Det gör jag inte nu längre men det behövs inte mycket för att jag ska bli helt förstörd helst tex om jag blir av med mågot som jag egentligen inte vill bli av med. Tex så sålde min man en pall som jag ville ha kvar (finns att köpa nya) när han sa det så grät jag som ett barn. Böev en känsla av att tappa kontrollen och inte få behålla något som jag egentligen ville ha kvar.

    Lycka till idag håller tummarna att det går så snabbt och smärtfritt som det bara går för dig <3
Svar på tråden Nån mer med MA som inväntar blödning?