orkar inte med arbetslös sambo mer

ok, info till er som är tröga. att vara sambo är inte problemet, när han jobbade så hade jag tid att få återhämta mig själv, även om det var korta stunder.

jag har aldrig bett honom lämna hemmet, det förstår jag inte är ok, vi bor båda här.

men ni som trollar eller stör er verkar inte förstå hur det är att vara högkänslig och introvert. dessa stunder HELT SJÄLV behövs, och det funkade när han jobbade.

ni är ju helt pantade som inte verkar förstå att människor har olika behov.

vi har en bra relation i övrigt, ni behöver inte oroa er, min sambo lider verkligen inte. det var mitt misstag att be en idiotplats som fl om råd.

är du trög eller? eller sinnessjuk? i och med att du ser saker som inte är sanna. eller har du bara svårt att läsa?

du måste ju själv leva i en väldigt olyckligt relation som projicerar så mycket i denna tråd. stackars.

Men du, beror inte en del av detta på graviditeten? När man är hormonpåverkad är det lättare att irritera sig på minsta lilla sak, och även om det är jobbigt är det väl inte säkert att du känner likadant när barnet väl har kommit?

Det är rätt vanligt att alla får bita ihop en del under graviditeten, eller att man har konstiga bråk.

Att vara utan jobb i 6 månader är inte så lång tid, i synnerhet inte nu med allt som corona har fört med sig. Min man var utan jobb 10 månader och satt framför datorn och hade sovmorgon samtidigt som jag höll på att jobba livet ur mig för några år sen. Det är klart att bara det räcker för att man ska känna sig irriterad vissa dar när inte saker hemma händer för den andre har fastnat i nån sorts sommarlovstillvaro, men så är livet, ibland.

Men antingen söker man jobb, eller så går man till läkare/samtal om man inte mår bra. Att bara lalla runt finns inte. Be honom redogöra för vad han har sökt, vilken plan han har. Kanske måste han utvidga sökområdet, kanske måstre han söka andra jobb än de perfekta. För så är livet, man måste fixa ett jobb och det är lättare att få jobb om man har ett redan.

Min man fick veckopendla i tre år efter den omgången och det är så man gör om man är vuxen- man fixar ett jobb helt enkelt även om det inte är det bekvämaste eller roligaste.

Tiggare kan inte vara kräsna.

Oj, vad mycket skit du får, TS. Men jag förstår precis: du behöver få vara ifred för att orka vara ihop sen. Jag tycker inte det är det minsta märkligt, både min man och jag tar egentid ett par-tre (ibland sju) timmar några gånger i veckan då den andra får sova middag eller träffa kompisar eller vad man nu vill göra. Man blir fan tokig annars.

Jag tror ert problem är att ni är ruggigt osynkade nu på ett sätt ni inte var förut då ni båda jobbade. Din sambo tycker förstås det är svinkul när du kommer hem, medan du är trött efter jobbet. Det kostar på att vara både gravid och vantrivas på jobbet, särskilt för en introvert.

Ni behöver prata riktigt ärligt med varandra, där båda lovar att inte ta illa upp och att vara varsamma med den andre där ni kan ventilera detta. Finns det någon möjlighet för dig att vila huvudet lite innan du kommer hem, i alla fall några dagar i veckan? Typ kila tidigare från jobbet och bara sitta i en park och glo i 45 minuter? Då kanske du orkar med honom direkt när du kommer hem - i alla fall en liten stund - och så kanske han är nöjd sen? Nu låter det som att han går och väntar på dig hela dagarna och sen när du kommer är han sällskapssjuk som fan och kan inte hålla sig från att klänga på dig.

För övrigt är det inte konstigt att han inget får ur händerna när han är hemma även om det är jävligt oskönt gjort, han behöver ett schema av samma typ som när han jobbade. Typ 08:00 stiger man upp, mellan 10:00 och 11:30 städar/diskar/tvättar man osv. Många faller ur såna ramar när de går arbetslösa, det är därför så många blir deprimerade.

Hoppas det löser sig, TS! <3

Jag tror det stora problemet var trådstartens ?om jag går och behöver hämta något så sitter han ju där?.

Han stör dig alltså genom sin rena existens. Därför reagerade många av oss. Att du dessutom under den timme du behöver vara ifred måste ut och hämta något är ju inte riktigt rimligt om du nu uppenbarligen stör dig på synen av honom. Då ser du helt enkelt till att ha med allt du behöver i sovrummet så slipper du det problemet

Vila ett par timmar efter jobbet, ja den blir go sen med barn hemma..

Ingenting garanterar ju att han om han får ett jobb inte kommer hem samtidigt eller före dig från jobbet. Så oavsett om han jobbar kan detta problem uppstå och det är något ni måste diskutera utifrån att det kanske alltid kommer vara på detta sätt.

I erat fall kanske du redan nu bör diskutera hur ni ska lösa ditt behov av att vara ifred efter att barnet kommit

Han har varit arbetslös sedan pandemin startade och han lär vara det ganska länge till.
Du insinuerar att han är en mansbebis, vad gör det dig till när du gnäller att han inte sticker från hemmet för att DU vill vara ensam????

Ta inte illa upp men jag tror att det hade kunnat gagna dig ofantligt att söka hjälp. Om det har varit en så jobbig omställning för dig att ha en vuxen hemma hela tiden i ett halvår kommer det att bli väldigt jobbigt när väl barnet kommer. Egentid försvinner liksom ut genom fönstret totalt i några år. Att prata med någon och lära sig att hantera avsaknaden av egentid kan vara till hjälp för alla föräldrar men speciellt om man som du är introvert och har ett stort behov av att vara ensam. Det finns massor med bra resurser att ta hjälp av. Investera i det för din familjs skull. Och grattis till graviditeten! Trots att det kan vara svårt ibland är barn det bästa som finns:)

Var läser du in detta?

Alla är så rädda för att säga som det är.

Här har du en morsa och fru som tydligt säger till sin familj emellanåt att hon behöver vara själv. Inget konstigt alls. Då åker de iväg ett par dagar. Maken har inte alls samma ensamhetsbehov.

Jag var tydlig innan barnen kom med att jag behöver ladda batterierna emellanåt.

Men ja! Exakt det här! <3 På samma sätt som man inte kan vara på jobbet dygnet runt utan att bli tokig, kan man inte vara mamma/hustru dygnet runt heller. Det är orimligt, tycker jag.

Du verkar ha två problem:

-sambon är passiv och tar ej sitt ansvar hemma. Inte okej. Söker han jobb? Det låter som att hantappat energin för allt och behöver komma igång.

-du vill att sambon ska lämna hemmet så du får vara i fred. Det kan du inte göra. Uppmuntra honom att söka jobb, thats it.

Eller pappa heller i rättvisans namn.

Mina barn ser att vi föräldrar också är egna individer med egna intressen och behov. Jag hoppas ju att de kommer tänka likadant i vuxen ålder.

Hoppas det löser sig snart för TS. Ta tjuren vid hornen bara. Att vara konflikträdd löser inget. Lägg korten på bordet bara.

Ja, självklart pappor också. Jag tror precis som du att det är viktigt för barnen att se att man är en person med egna intressen och jag tror också att det är viktigt att de ser att det är viktigt att bejaka sina behov, alltså att ta ansvar för till exempel sitt behov av att ladda om.

TS, om du läser här: hoppas allt löser sig, det är inget fel på dig. <3

Känner delvis igen mig, men då gällande situationen på jobbet. Grundproblemet verkar vara att du har ett jobb som suger musten ur dig. Om du känner dig pressad och vantrivs, försök byta jobb. Skola om dig om du behöver! Jag valde att i samband med att jag ändå varit hemma och vant mig vid lägre inkomst börja plugga.

Vill också, i all välmening, uppmana dig till att tänka kring strategier för hur du ska hantera detta med behov av egentid. Jag är också introvert och kan i perioder bli galen och känna att alla klänger på mig och att jag ledig får vara ifred. Med två småbarn hemma är det inte så lätt att komma undan utan man får bita ihop och ha egentid när barnen sover.

Hoppas allt löser sig för er!