• anna0911

    Panik inför att vara själv Hjälp!!

    Hej, har skrivit en tråd innan i detta forum och känner att jag behöver mer råd. Jag har levt med psykisk misshandel i över 10 år, en partner som fått raseriutbrott för minsta lilla, hotat slå mig spottat på mig etc när saker jag gjort inte passat honom. Jag har fått klä på mig utomhus på vintern för att inte väcka honom, listan kan göras hur lång som helst. Nu har vi kommit till vägs ände han vill göra slut och jag också. Samtidigt får jag panik är 40+ och minns inte hur det är att vara ensam. Vi har ett fantastiskt hus i stockholm vid havet massa gemensamma härliga vänner. Jag vet att så kommer jag givetvis aldrig få igen, det är ok men rädslan att vara själv gör att jag bara vill dö. Jag har inte varit perfekt på något vis, aldrig elak om något så har jag inte varit så positiv till hans planer å visioner jämt. Jag känner sån skuld att om jag bara varit den han velat ha så hade han inte behövt behandla mig så dåligt. Rationellt vet jag att tankarna är fel men de går inte bort. Finns någon som kan ge mig råd hur jag kan komma ur tankevurporna. Kram på er

  • Svar på tråden Panik inför att vara själv Hjälp!!
  • Anonym (bra)

    Du kommer må så mycket bättre när du kommer undan från hans kontroll, manipulation och misshandel. Självklart är du just nu rädd för att vara själv och orolig om du klarar dig utan honom. Han har ju "uppfostrat" dig att tänka så och vara så rädd. Han har brutit ned dig till att fungera såhär. När du äntligen blir fri och kommer bort från under hans tumme kommer du äntligen hitta dig själv igen, äntligen lyckas få självkänsla och självförtroende, äntligen kunna blomma ut och leva ditt liv på dina villkor. 

    Och du, det finns absolut ingenting du kunde ha gjort för att inte bli misshandlad. Misshandeln hade inte ens något med dig att göra, det beror på problem som han har och hade innan dig. Du bär ingen skuld och inget ansvar för vad han gjorde mot dig. Du är offret. Han är den som förlorat här. 

  • Anonym (s)

    Jag har alltid levt ensam och det är inte så hemskt som du tror. Visst man skulle gilla att ha någon som man älskar. Men ska jag vara ärlig jag lever hellre ensam än att ha en partner som håller på som din. Som singel kan du göra som du vill och framförallt slipper du gå på nålar. Din kille var en skitstövel det finns inget som du kunde ha gjort som berättigade honom att hålla på sådär. Skit i honom och njut av att vara singel. Du kan träffa nya vänner om några skulle försvinna. Fint hus är inte allt. Och känner du för det så finns det massor av fina män därute. Se det som att du fått en chans att leva livet. Jag är själv 40+ och jag ser det som att jag fortfarande kan göra vad jag vill.

  • anna0911
    Anonym (s) skrev 2020-07-19 23:20:28 följande:

    Jag har alltid levt ensam och det är inte så hemskt som du tror. Visst man skulle gilla att ha någon som man älskar. Men ska jag vara ärlig jag lever hellre ensam än att ha en partner som håller på som din. Som singel kan du göra som du vill och framförallt slipper du gå på nålar. Din kille var en skitstövel det finns inget som du kunde ha gjort som berättigade honom att hålla på sådär. Skit i honom och njut av att vara singel. Du kan träffa nya vänner om några skulle försvinna. Fint hus är inte allt. Och känner du för det så finns det massor av fina män därute. Se det som att du fått en chans att leva livet. Jag är själv 40+ och jag ser det som att jag fortfarande kan göra vad jag vill.


    Tack det är viktigt för mig att höra. Innerst inne vet jag att det du säger är riktigt men hjärnan ställer till det för mig den vill liksom klura ut och hitta vad jag gjort för fel. Sen att han utåt är charmig och driven men inte mot mig. Det är svårt att få det att gå ihop. Har googlat frenetiskt om jag är narcissist eller har andra brister, han har genom åren rättfärdigat sitt beteende med att det är jag som är felet som gör att han måste uppfostra mig. Tack för ditt svar<3
  • Anonym (s)
    anna0911 skrev 2020-07-19 23:31:06 följande:
    Tack det är viktigt för mig att höra. Innerst inne vet jag att det du säger är riktigt men hjärnan ställer till det för mig den vill liksom klura ut och hitta vad jag gjort för fel. Sen att han utåt är charmig och driven men inte mot mig. Det är svårt att få det att gå ihop. Har googlat frenetiskt om jag är narcissist eller har andra brister, han har genom åren rättfärdigat sitt beteende med att det är jag som är felet som gör att han måste uppfostra mig. Tack för ditt svar<3
    Det är han som det är fel på. Människor som håller på så gör det för att ta bort självförtroendet och få sin partner att bli osäker. Det kan vara så att han är psykopat dom brukar vara charmiga och trevliga utåt men saknar empati och kan vara skitstövlar. Som jag skrev se det som en ny chans i livet och att du nu kan göra vadsomhelst. Och det finns som sagt var massor av fina män därute.
Svar på tråden Panik inför att vara själv Hjälp!!